crike skrev:Såg "Wikegård vs..." igår på Sportkanalen. Han besökte familjen Sylvegård.
Tycka vad man vill om sönerna (och hela familjen) men jag upplever inte att vi har en enda spelare i laget som brinner för detta lika mycket som dom gör och gör allt för att vinna och stå upp för sina lagkamrater. Närmst är kanske Brodin men han markerar mest och glider sen iväg. Jag får förstås förtydliga att jag inte känner alla i DIF och/eller att alla inte visar sina känslor på samma sätt samt att jag inte gillar onödiga utvisningar, men om vi ser på matcherna vi spelar så tvivlar jag på att våra motståndares fans "gnäller" över våra tjuvknep (hint, vi har inga).
Sekvensen när M Sylvegård röjer i Kaffe´s bås, det är trots allt hockeyporr för mig, inte för att han hoppar in helt oprovocerat utan för att han står upp för sin lagkamrat och struntar i om han själv får en smäll, han visar tydligt att man inte tänker vika ner sig. Igår fick Jensen ett slag på plocken och vad gjorde vi? Tittade på en spelare på närmre 2m och gjorde ingenting.
Jag vill se mer känslor i dagens DIF, förlorar vi ska vi fan vara förbannade.
Håller med helt och hållet. Känslan är att det finns inte så mycket till lagkänsla hos oss, iallafall vad det langar kring just det fysiska spelet och att stå upp för varandra. Mab checkar sitt och drar. ”Jaha, sprutar de snö på keepern? Äh, jag åker och byter”. ”Jaha, här blev det gurgel. Äh, dags att byta.”
Det är inte en enskild händelse utan i princip en hel säsong som sett ut på samma sätt. Det blir oerhört svårt att slå igång en ”på”-knapp i slutspelet när det blir grisigare, tätare och varje enskild cm på isen betyder mer - varför vi får oerhört svårt att ta oss någonstans där.
Gärna motbevisad, men har oerhört svårt att tro att det skulle vända för att ”lunken” tar slut.