Andy skrev:
Beklagar och känner inte igen mig i polariseringen.
[...]
Tråkigt att motsättningarna är så djupa och att vissa "debattörer" vill göra detta till en för eller emot fråga. Det kommer inte att gagna vår förening eller det lag som ska vinna matcher åt oss i längden.
Den här polariseringen ser jag som det värsta utfallet, både att försöka tydligt protestera/markera mot ledningen såväl som att försöka fokusera på att skapa så bra stämning som möjligt under rådande förhållanden är två vägar som har sina respektive fördelar. Att tjafsa internt och polariseras däremot, leder till att vi varken lyckas skapa bra stämning eller sända ett budskap. Vi har får bara en halvljummen stämning med mycket läktarfrustration som riskerar att gå ut över och bränna medDjurgårdares glädje på ett onödigt hårt sätt.
MartinDIF51 skrev:DIF hockey anser det inte vara några problem som det är och inte heller att dem måste göra något, därför det finns något destruktivt i det engagerade.
Som vi alla sagt 1000 gånger förut handlar det om mer saker än det som hände vid derbyt, dock är Abbe det första steget för DIF att vända på det här.
I längden kommer det visst att hjälpa. Sist vi lät det vara var vid 90-talet då Blue Saints frystes ute ur DIF. Resultatet blev en skitstämning, dock sportsliga framgångar. Tog nästan 16 år innan JK lyckades vända på det. Nu igen så arbetar DIF helt felaktigt och supporterkulturen håller på att dö ut igen. Att de engagerade/aktiva slutat gå just aktivt är avgörande för stämningen nu och för framtiden.
Jag förstår och sympatiserar med tanken att Djurgårdens ledning måste väckas, men jag tror mer på att det kan göras av en stor och mäktig supporterbas än en tynande och utdöende. Du skriver själv att det tog 16 år förra gången. Jag är övertygad om att det inte så mycket handlade om att polletten trillade ner tillslut efter flera års supportermisär, då skulle den trillat ner långt snabbare. Jag är övertygad om att vi snarare hade den förmånen att vi just då och där fick en styrelse som förstod vikten av supportrar och var redo att lyssna på JK.
På samma sätt tror jag inte alls polletten kommer trilla ner tillslut om vi låter klacken dö nu. Minalman har till viss del rätt i att spelet inverkar, men på värsta tänkbara sätt. Våra sportsliga misär ger ledningen en ursäkt, en ursäkt jag är övertygad om att de faktiskt tror på själva, att läktarmisären beror på den sportsliga. Den illusionen måste brytas för att väcka DIF, och den illusionen bryts inte även om klacken dör helt sålänge vi har fortsatt sportslig misär samtidigt. Och, vad nästan värre är, är vad som riskerar att hända om vi så börjar få sportsliga framgångar utan att få läktarframgångar. Kaarel "ut och konsumera" Lehiste med anhang (eller eventuellt efterträdare), som föraktade vår supporterkultur när den står på toppen, har två sätt att tackla det problemet. Antingen börjar man arbeta för att få tillbaks våra tidigare kultur och erkänner sina misstag, eller så utvecklar man "produkten" DIF med kringarrangemang och jippon för att dra marginalare.
Vägskälet vid mitten av 00-talet gick vår väg. Jag skulle inte alls våga gambla med vår fina läktarkultur vid ett sådant vägskäl idag, i händerna på våra moderna supporterfientliga ledning. Förr var jippoinslag ofta rätt för att inte säga väldigt fåniga präglade av kreativa påhitt från enstaka ledare eller vad man "hört talas om" från andra sidan atlanten, idag är dom raffinerade och professionellt välutvecklade på ett sätt att de faktiskt fungerar för att vara starka profitskapare. Frölunda, Växjö, Malmö präglas alla av värdelös supporterkultur men ändock goda publiksiffror och stark attraktionskraft. Också NHL är ett tydligt bevis på det här. Det går i medvind att leva gott på marginalpublik och jippon, och jag är rädd att vår ledning kommer gå i samma riktning. Vad som hindrar övriga klubbar generellt idag från att gå den vägen, är engagerade och starka supportrar och supporterorganisationer som vägrar släppa sin plats och kultur på läktaren. Vad ska vi, om vi låter vår ståplats och engagemang tyna bort, sätta emot den dagen det börjar smyga sig in idag otänkbara saker som plastklappor och annat jippoaktigt? Läktarsituationen blir irreparabel. Marginalare, flyktiga som de är till sin natur, sviker i motgång och vi får samma konkurshot som de föreningsmässiga luftslotten Växjö, Malmö och Frölunda symptomatiskt nog alla präglats av. De enda situationerna som återstår, är jippo eller konkurs. Någon måste försvara vår kultur - den överlever inte magiskt av sig självt - och det märktes tydligt i klacken i söndags när plastskyltarna började användas som trumma att utan kulturbärare tynar försvaret av värdena fort.
Jag är övertygad om att vi måste jobba hårt vid sidan av läktaren för att skapa en positiv miljö för supportrar, samtidigt som vi måste hålla i liv vår maktposition, starka närvaro och framförallt de fragment av den gamla läktarkulturen vi utanför de bojkottande fångat upp genom åren, annars ersätts den snart av andra för oss främmande kulturyttringar.
Vill poängtera att jag inte skrev "få tillbaks UCS" heller, det är en så skum inställning från en del att jobba för att få tillbaks en grupp, de är vuxna personer som själva får känna efter om de känner ett sug eller inte. Vi kan bara, och det är långt viktigare, arbeta för en bra supportermiljö generellt. Om UCS vore så brända av DIFs ledning att deras sug är borta även då så vore det en stor sorg och avbräck, men arbetet är ändå viktigt för att möjliggöra att nya framväxande aktiva ska kunna etablera sig. För det kommer garanterat komma fler personer med fanatiskt sinnelag som växer upp, det gör det alltid överallt statistiskt i en grupp av människor. Likväl blir det då livsviktigt att vi aktivt och tydligt upprätthåller vår kultur och traditioner på läktaren tills dess, så det är den kulturen och ingen annan dessa nya aktiva växer upp och tar avstamp i. Det kan vi inte göra, om alla kulturbärare lämnar sitt engagemang.
