DIF_Soldier skrev:Jaaa, vilken losermentalitet vi visar upp... Å andra sidan är inte det så konstigt. Jag har haft en lustig känsla över detta DIF från början, varje vinst kändes som flyt på något lustigt sätt. Jag har inte haft samma tillit och samhörighet med årets trupp - gemenskapen har liksom förtvinat i takt med spelarnas loja inställning.
Jämför detta med ifjol där jag inte var orolig nästan någon gång. Jag bara slappnade av och tänkte "Det är lugnt", i VARJE situation - till och med när final 6 gick till sudden. Känslan var bara så genomgående bra. Och ändå, när avgörandet kom, fylldes jag först med en enorm tomhet. Den tomheten försvann dock ganska snabbt, och ersattes med värme. Så när väl tystnaden lagt sig och hyllningarna så sakteliga började tonas upp och till slut fylla Hovet stod jag bara och log.
Men den känslan är borta nu. Jag har i ärlighetens namn aldrig känt så lite samhörighet med en Djurgårdens IF spelartrupp någonsin - de känns bara så... långt borta. Från spelare till ledare, och det gör mig ledsen.
Jag har sagt det förut och säger det igen - för varje säsong som passerat har jag, oavsett resultat, kunnat blicka tillbaka och varit stolt över Djurgårdens prestationer. Det går inte nu - jag hittar ingenting positivt, förutom Zibanejads framfart... Men det är ett så sagolikt litet plåster på det enorma såret.
Den här säsongen har bara varit mörk. Jag har aldrig känt mig så långt ifrån mitt kära DIF. Snälla, avliva den här säsongen så att samtliga kan ta nya krafttag mot nästa säsong, mot ett DIF jag känner och det DIF jag blev förälskad i.
Håller med helt och hållet, jag var stolt efter finalförlusten i fjol även om jag kände en enorm tomhet när HV avgjorde, jag stod stolt kvar och sjöng efter avgörandet, för den säsong vi publik och spelarna hade upplevt tillsammans var verkligen något magiskt.
Till och med när vi åkte ut mot LHC med 4-1 i matcher 07/08 kände jag mig stolt efter att ha följt laget under de tidigare skitåren där vi dansat runt strecken.
I år känner jag mig bara jävligt besviken och förbannad på allt, vill nästan skita i matchen imorgon för min magkänsla säger att laget har redan mentalt åkt ur slutspelet och bara kommer låta matchen rinna ut i sanden. Vill inte se ännu en smärtande förlust på Hovet som innebär att vi åkt ut med 4-0 i matcher, något som får anses vara ett stort jävla misslyckande.
Alltid oavsett - förevigt Djurgården.
Skämtosido, men just nu blundar jag för sanningen i några dagar till och sätter min tro till mitt eget hopp, så får vi hoppas att mitt hopp har rätt!!
