Frölunda HC - Djurgårdens IF, 26/10 2010

[DIFHockey4ever]

Mycket spekulation och åsikter här men ingenting kan vara mer rätt än snacket om våra överbetalda divor som producerar långt under förväntan.

Det är helt obegripligt hur man ger dessa f.d. stjärnor nytt förtroende hela tiden, trots att de ständigt underpresterar. Varför inte en markering med en bänkning + löneavdrag och in med ungt, aggressivt och hungrigt material? Det gäller i anfallet, där Widing, Ekman och tyvärr även Otto inte ens är i närheten av vad man kan förvänta sig av dem, men framför allt i backlinjen!

Monténs insats är klart diskutabel när han coachar Printz och BomBom gång efter annan trots att de ställer till oreda i princip varenda situation de är inblandade i... Det är missade passningar, missade brytningar, otajmade tacklingar, misslyckade rensningar, slarviga uppspel, bortgjorda av enkla finter, viljelös rensning framför egen kasse, tappade markeringar ... hela tiden! I princip inte ett rätt - listan är ändlös... Varför markerar man inte här med bänkning och löneavdrag och tar in ungt hungrigt material? Det var en stor glädje att se Claesson få ett A-lagskontrakt, men matchar Montén honom..? Näeej.... Man litar på "rutinerade" stjärnor som Printz och BomBom - och resultatet av det såg vi i fiaskot i Götet igår; igen och igen och igen...

Jag vägrar ge upp hoppet men varför sker det inte några radikala markeringar??? Krismöten och annat lull-lull-snack...visst, men Action speaks louder than words!

Är det f.ö. nån mer än jag som tycker Falken sett onormalt viljelös, trött och loj ut på de flesta matcher hittills? Kanske läge för en markering även där? 700+ matcher och fina priser i all ära, men vi behöver leverera högtryckshockey här och nu och då är gamla hedersmeriter i princip ointressanta.

[-daniel-]

Förstår inte kritiken (den här gången) mot Printz som jag tyckte var en av få som krigade i går. Dessutom är det inte försvaret som har störst problem längre, utan det är vårt anfall... totalt viljelöst och tamt på alla håll igår. Riktigt jävla drägg-usel match från vår sida.

EDIT: dessutom vet jag inte alls vad folk ser i Claesson. Han kan på sikt säkert bli OK men snacka om hjärtsnurp modell värre när han var inne tidigare under säsongen....

[DIFHockey4ever]

Det gäller överlag alla s.k. "rutinerade backstjärnor"... Lill-Honk var minst lika tafatt igår som Printz varit tidigare (men visst - Printz gjorde en viss, om än i princip minimal, förbättring igår). Titta bara på PP - alarmerande dåligt.
Anfallet är - som jag skrev - minst lika viljelöst och slarvigt, men det kan ha en viss förklaring i att man inte känner trygghet hemåt. När backarna ställer till det gång på gång måste ju anfallet hela tiden tänka på det. Men absolut - vår effektivitet och avslut i anfallen är mer Korpen än Elitserien.

[Magnutz]

Jag kan tycka att backarna tacklar en del, inte mer än vad som är normalt för en back men i uppspelsfasen är det katastrof. SidledsDanne-förbannelsen har hittat till DIF. Passningar som har fel adress, passningar som slås bakåt istället för framåt... passningar som slås UTAN adress över huvud taget.

Många har vrålat efter initiativ från DIF, både från spelare och ledare, och det måste, MÅSTE, infinna sig. Vi kan inte smygrunka oss igenom säsongen. Löneavdrag för dåligt uppförande i arbetssituation och - för minskade biljettintäkter då vi inte orkar betala ~200 spänn för att se på eländet!

Hårde Hardy behöver nog skrubba av sig envisheten och istället vara hård, och smart. Skala rent kring en tänkbar stomme? Sluta spela runt på för många spelare. Bänka spelare som inte spelar konstruktivt/med hjärta. Låt spelare som ger 110% i varje byte spela. Oavsett vilka meriter de råkar ha/inte ha. Som jag skrev tidigare ser i alla fall jag hellre ett ungt taggat lag få tokspö av SSK/FHC/... än som igår: ett simmigt, lojt tattarlag som redan verkar ha ställt insiktet på slutspel.

Bär DIF-skölden med stolthet och slåss för varje poäng. Typ.

[DIFHockey4ever]

Flera bra poänger där Magnutz - och flera inlägg här tyder på samma sak:

Det är för dålig inställning, inget hjärta.

Kanske inte i laget som helhet, men för många spelare har en alldeles för loj/nonchalant/divig inställning och det räcker för att dra ner hela laget. Våra juniorstjärnor krigar utav bara fan, det stämmer; men sannolikt mer (mest?) för att charma NHL-scouterna än för skölden på bröstet. Våra äldre nyförvärv och andra åldermän i laget verkar fullt nöjda med att i princip bara fysiskt infinna sig på match och träning, lönen (den svinhöga) kommer ju ändå...oavsett prestation, inställning och krigarinsats. Kvar är "de övriga" som orkar/vill kriga för skölden och lagets framgång. Men deras insats omöjliggörs av den ofokuserade inställningen hos de andra; de är inte många, men tillräckligt många - och på för viktiga positioner - för att sänka resten. Ett praktexempel är ju DIF-TVs intervju med Nisse efter återkomsten:

DIF-TV: "Vad ser du fram emot här i DIF då" (ungefär)
Nisse: "Ja det är väl...bla bla...och leken...bla bla"

Just det..."leken"...

[Singing Cowboy]

Det framkommer en hel del synpunkter här om vad som är orsaken till nämnda problem och vad som skulle kunna vara lämpliga åtgärder. Utifrån allt det här känns det som att det går att dra vissa slutsatser.

Till att börja med finns det ingen logik i att spelare som för bara några månader sedan presterade på en helt annan nivå, oavsett om de spelade i DIF eller annat lag, skulle ha blivit sämre hockeyspelare. De når inte upp till sin individuella eller kollektiva prestationsnivå på grund av andra orsaker.

Det krävs heller ingen expert för att se att exempelvis motivationen brister eller att det saknas samspel och tillit inom laget. Detta visar sig väldigt tydligt inte minst i våra långsamma tafatta uppspel och vår oförmåga att styra matcher. Med undantag för kortare perioder har vi spelat dåligt vid oavgjord ställning eller ledning. Vårt bästa spel har generellt sett infunnit sig i underläge, numerärt eller målmässigt. Detta talar främst för bristande motivation, men skulle även kunna förklaras med problem som rör spelsystemet. Det är även relevant att se på dessa faktorer tillsammans då vårt spelsystem i stor utsträckning bygger på hårt slit i anfallszon. Saknas motivationen (ex. fart och aggressivitet) fungerar inte systemet. För att gräva djupare i frågan kan man fundera över om det främst är motivationen som brister eller om det är spelsystemet som inte är kompatibelt med det spelarunderlag vi har idag. Vissa har gett uttryck för att nyckelspelare som varit avgörande för systemet har tappats vilket kan förklara en del av problemet. En annan bidragande orsak kan vara att våra motståndare läser vårt spel och att detta underlättas av bristen på motivation (återigen fart, explosivitet, aggressivitet mm.) Det finns fler saker att vrida och vända på men jag sak inte bli långrandig. Hur som helst tycks det mesta ändå kunna härledas till bristande motivation. Hade vi spelare som gav mer ute på isen skulle resultatet vara nåt annat än vad vi ser idag.

Vad kan då göras åt eländet? Självfallet kan inte enskilda spelare fråntas ansvaret för sina prestationer, men att börja snacka om att sparka spelare som i grund och botten är väldigt kompetenta känns långt ifrån som den bästa lösningen ur flera aspekter.
Förklarar vi det bleka resultatet utifrån främst bristande motivation är jag beredd att hålla med dem som lägger en stor del av ansvaret på Hardy. Det är hans främsta uppgift att se till att varje enskild spelare presterar på högsta nivå och att detta görs i samklang med laget som helhet. Att som i gårdagens intervjuer förklara vår insats genom att vi mötte ett bättre lag (som inte alls är särskilt bra) pekar på en ovilja att hantera de verkliga problemen vilket är ytterst oroande. De verkliga problemen kan inte heller främst hittas i de enskilda spelarna. Det är helt enkelt osannolikt att så många spelare presterar så dåligt av individuella orsaker och att detta skulle ske samtidigt. Det handlar snarare om laget som helhet. Då problemet ligger på den nivå är det Hardy som måste agera. Om detta ska ske genom piska eller morot, det vill säga att bänka spelare som inte presterar eller att se till det kollektiva och eventuellt locka fram motivation genom förändrat spelsystem eller liknande, kan bara Hardy & Co avgöra. Oavsett vilka åtgärder som är de bästa måste något ske nu.

[SkönaDjurgårn]

Vem sade att vi motte ett battre lag igar? Vi motte for f-n JUMBON! lol

[crike]

Gör om gör rätt!


Hade velat se en intervju igår med Kronwall i likhet med den han gjorde efter sin första match (var väl BIF matchen). Han var bra besviken då, hade varit intressant att höra hur hans humör var igår.

Jag har förespråkat att det ska göras om en del i kedjorna men då vill jag självklart att dom som visat att dom vill spela ska få spela, vill man bara in och åka allmänhetens så är väl Mälarhöjden öppen på söndagar. Någon för ca 10sidor sedan som skrev att dom ville se Cehlin, Norman och Tim. Det vill jag också.

[Bergan]

"Nu må alla stridiga viljor enas till mänsklighetens värn"

Må det vara mig förlåtet att göra ett litet inlägg i debatten: Som jag tidigare nämnt är Djurgården bara mitt andralag (bor i Sthlm men född i Jkpg), men det gör - tror jag - att jag kanske kan se lite klarare på den förmenta krisen än er riktigt inbitna DIF:are, även om jag inser att de flesta här på forumet kan mer om hockey i allmänhet och DIF i synnerhet än vad jag kan.

Jag delar flertalet skribenters uppfattning om orsaken till att det hackar lite: de s.k. stjärnorna presterar inte som förväntat. Detta medför en dubbelt negativ effekt; dels förstås den uppenbara effekten att stjärnorna inte levererar, men också att detta sänker moralen och kampglöden hos de mindre etablerade. Det måste rimligen vara demoraliserande för en kämpande hockeyspelare på väg uppåt i karriären att ha medspelare som viker ner sig - men som har dubbelt så hög lön. (Pengar är för övrigt aldrig en motivationsfaktor för den som har högst lön i ett lag, däremot för den som har lägre lön och vill uppåt.)

Hur råder man då bot på detta? Ja, ett sätt är förstås att bänka den som inte satsar allt. En högavlönad, "mätt" spelare kan säkert glida omkring på isen utan att skämmas överdrivet mycket, men att inte få spela är en helt annan sak. Då lämnar man klubben eller så biter man ihop och kämpar, beroende på vilket virke man är av. Ett annat sätt, som tyvärr inte går att kommendera fram, är att ha spelare med stjärnstatus OCH DIF-hjärta som kan sätta press på de "mätta". Utan att veta tror jag inte att Ekman har så mycket laghjärta överhuvudtaget. Och vad gäller Boumedienne vet jag från en till honom närstående person att han inte har hjärta för något speciellt lag - det handlar om vem som betalar bäst. Det är väl inget man skall moralisera över, men det har som sagt negativa effekter på laget.

HV:s framgångar tror jag i mångt och mycket har berott på detta: det finns, eller snarare fanns, en bred kärna av stjärnor med stort HV-hjärta, Davidsson, Liv, Petrasek m fl, vilket medförde att inga divalater från värvade stjärnor tilläts. Nu när flera av dem har lämnat klubben går det också lite knackigare.

Men det handlar om knackigheter för DIF, inte om någon kris. DIF är ett bra lag och det kommer att vända. Det blir kanske ingen SM-final, vare sig för HV eller DIF, men ett bra slutspel väntar för båda lagen.

[-daniel-]

"Nu må alla stridiga viljor enas till mänsklighetens värn"

Må det vara mig förlåtet att göra ett litet inlägg i debatten: Som jag tidigare nämnt är Djurgården bara mitt andralag (bor i Sthlm men född i Jkpg), men det gör - tror jag - att jag kanske kan se lite klarare på den förmenta krisen än er riktigt inbitna DIF:are, även om jag inser att de flesta här på forumet kan mer om hockey i allmänhet och DIF i synnerhet än vad jag kan.

Jag delar flertalet skribenters uppfattning om orsaken till att det hackar lite: de s.k. stjärnorna presterar inte som förväntat. Detta medför en dubbelt negativ effekt; dels förstås den uppenbara effekten att stjärnorna inte levererar, men också att detta sänker moralen och kampglöden hos de mindre etablerade. Det måste rimligen vara demoraliserande för en kämpande hockeyspelare på väg uppåt i karriären att ha medspelare som viker ner sig - men som har dubbelt så hög lön. (Pengar är för övrigt aldrig en motivationsfaktor för den som har högst lön i ett lag, däremot för den som har lägre lön och vill uppåt.)

Hur råder man då bot på detta? Ja, ett sätt är förstås att bänka den som inte satsar allt. En högavlönad, "mätt" spelare kan säkert glida omkring på isen utan att skämmas överdrivet mycket, men att inte få spela är en helt annan sak. Då lämnar man klubben eller så biter man ihop och kämpar, beroende på vilket virke man är av. Ett annat sätt, som tyvärr inte går att kommendera fram, är att ha spelare med stjärnstatus OCH DIF-hjärta som kan sätta press på de "mätta". Utan att veta tror jag inte att Ekman har så mycket laghjärta överhuvudtaget. Och vad gäller Boumedienne vet jag från en till honom närstående person att han inte har hjärta för något speciellt lag - det handlar om vem som betalar bäst. Det är väl inget man skall moralisera över, men det har som sagt negativa effekter på laget.

HV:s framgångar tror jag i mångt och mycket har berott på detta: det finns, eller snarare fanns, en bred kärna av stjärnor med stort HV-hjärta, Davidsson, Liv, Petrasek m fl, vilket medförde att inga divalater från värvade stjärnor tilläts. Nu när flera av dem har lämnat klubben går det också lite knackigare.

Men det handlar om knackigheter för DIF, inte om någon kris. DIF är ett bra lag och det kommer att vända. Det blir kanske ingen SM-final, vare sig för HV eller DIF, men ett bra slutspel väntar för båda lagen.

Ja, att många i dagens ES är "legoknektar" är inte direkt något nyhet. Bra inlägg förövrigt. Tror nog dock du kan räkna med ännu en final för HV i år... ni är på gång, och det är framåt våren laget skall vara som bäst.

Att DIF skall till slutspel med den här truppen är ett krav, men just det som är läskigt. Hittils har vi ju i praktiken inte gjort en enda bra match under 60 minuter, det tillsammans med lagets enormt taffliga inställning är riktigt oroande.