Minnen från Hovet

[Blårand]

Det verkar som om Hovet kommer att följa Råsunda. Många minnen är förknippade med dessa arenor.
När jag jobbade på en sportredaktion här i stan fick jag höra att "idrott är till nittio procent nostalgi". Jag insåg med tiden att det ligger mycket i det.

Att vara djurgårdare (eller gnagare eller bajare om man har otur) är att leva med minnen. Det som en människa minns bäst är nog det som hände tidigt i livet. Så därför är mina minnen gamla. Inte för att det var bättre förr.

Dessutom tycker jag att det fattas en avdelning på detta forum om just minnen. Det skulle nog lätta upp.

Här kommer det första.

Det var på den tiden alla stod och gubbarna hade hatt. En del hattar var rejäla med breda brätten. Bakom en gubbe med hatt stod det några killar. De rev papper i småbitar. Och så byggde de upp en ring av konfetti på gubbens hatt. Alla som stod i närheten förstod givetvis vad som skulle hända. Och man väntade på nästa hemmamål. På den tiden kom de rätt ofta. Och så gjorde Djurgårn mål och alla jublade. Och killarna blåste på hatten allt vad de orkade. Och gubben som stod i ett moln av konfetti tittade upp och förstod ingenting.

[Blårand]

Minnen från hovet 2
För att fylla på får jag väl besvara mig själv.
Lasse Björn har fyllt 85. Så här kommer några minnen av en i många bemärkelser stor spelare.
• På tunnelbanan för att se DIF mot SSK är Lasse med i vagnen tillsammans med några polare. Vi står och håller i samma stolpe. Jag håller min veka tonårshand under hans väldiga näve. Han säger till sina kompisar att han ska åka med några polare till fjällen och "då tappar man ju lite av formen".
Så är matchen igång. Den gällde inte så mycket. Var ganska avspänt på isen och läktarna. Bakom mig for dock en SSK-kvinna nästan upp i taket när SSK fick ett mål underkänt. "Och det här ska vara en VM-arena, fy fan" Pucken hade nämligen gått rakt igenom nätet. Det såg nog de flesta. Och Tumba gjorde mål på Kjell Svensson. Han la pucken lite vid sidan om örat på målisen. Det var när målvakterna tyckte det räckte med en luva.

• Derby mot AIK som började sticka upp. Gnagarna satte högsta fart och Tumba fick ett slag i ansiktet. Båda målvakterna fick bäras ut. Djurgårdens Tommy Björkman åkte baklänges och slog skallen i ribban. Ingen hjälm alltså. Sedan åkte djurgårdarna in med AIK:s keeper i målet som fick bäras ut. DIF vann med 13-5. Det var fullsatt. Bara ståplatser. Tror det var 17 000. Några AIK:are blev lite för kaxiga och en togs i örat av Lasse Björn och fick bäras ut. Tyvärr måste man fostra dem, sa Lasse i tidningen efteråt. Det är som att slå sina egna barn.

• Många år senare spelade Lasse Björn veteranhockey. Efter ordinarie match var vi några få trogna som dröjde oss kvar. Jag stod bakom DIF-båset. Det var kul att höra snacket. Rolle S blåstes av för offside och härsknade direkt till på domaren. Han pekande med klubbladet på ena sidan linjen och sa "det är alltid likadant". Efteråt tackade jag Lasse för underhållningen.

[pulverapa]

Kul tråd. Kan dra den som farsan berättat om och som publicerades på bl.a. Järnkaminernas hemsida för några månader sedan.

En del av de förorter som många Djurgårdare kom ifrån var också tydliga punknästen. I Rågsved låg den numera mytomspunna ungdomsgården Oasen där Ebba Grön och många andra band lirade. Ett av de banden kallade sig Rude Kids. de lyckades reta gallfeber på såväl landets raggare vilka brukade jaga bandmedlemmarna på turnéer ute i Sverige redan efter första singeln ”Raggare is a bunch of motherfuckers” (1978) och brittiska nazist-skinheads som attackerade bandet under en spelning i London (där de var förband till Madness). Dessa killar kom från de DIF-täta närområdena Rågsved och Hagsätra och gruppmedlemmarna Björn ”Böna” Eriksson, Lasse Olsson och Lasse ”Throw-it” Persson gick regelbundet på Djurgårdsmatcherna i främst ishockey och stod i klacken på ”Apberget”.
– Sångaren Böna var en rätt stor profil i klacken eftersom han hade en röst som var jäkligt bra att skrika med. Man kunde höra honom vråla ”SKJUT PERLAN, SKJUT!” eller ”SLÅ PERLAN, SLÅ!” i tid och otid till Djurgårdsbacken Stefan Perlström, berättar Peter Johansson.
Bandets gitarrist Lasse Olsson minns också sin forne bandkamrat ”Böna” som tragiskt nog dog ung i en bilolycka på 80-talet.
– Vi brukade stå i ena hörnan av klacken. Under ett derby mot gnaget när klackarna stod bredvid varandra i tårtbitar på Hovet fick ”Böna” en burk kastad på sig av aik-klacken. Då blev han så förbannad att han kastade tillbaka en plastmugg full med cola rakt in i gnagarklacken och det blev som om man kastar en sten i en myrstack, totalt kaos, säger Lasse och skrattar.

[Praetori]

Hovet, platsen första gången man som knodd såg Djurgården lira. Platsen som de egna ungarna i tur och ordning för första gången sett Djurgården.
Även om det blir barnbarn nån gång så verkar det ju inte troligt att de kommer få samma privilegium. Behöver inte tilläggas mer från min sida.

[minalman]

23 december. Årets längsta dag för en tioåring. Lillebror hade finalspel i Bamsecupen (serien för knattar året före Sanktan på den tiden). Man kunde gå runt hela vägen då, många år före hyllan. Jag gick minst hundra varv. Årets längsta dag.

[Eriksson]

Hovet -76 Djurgårn - AIK tredje perioden, Klockan visar 11:11 och det står 11-1
Då skulle man haft en smartphone