Carl-Bysens DIF-krönika

[carl-bysen]

DIF-Krönikan

Jag har tänkt att göra en krönika om Djurgården Hockey säsongen som gått och nu tänkte jag posta den så att ni kan läsa den.

Det var många besvikna huvuden när Djurgården dramatiskt åkte ur kvartsfinalen säsongen 07/08 mot Linköping. Många var arga, besvikna och ledsna, en del blickade framåt mot en storsatsning nästa säsong då man defintivt skulle till slutspel.

Även föreningen var självklart besvikna och arga, men snabbt blickade man framåt mot säsongen 08/09, då något riktigt stort skulle ske. Silly Season började och man var snabbt med på noterna med vilka spelare som skulle till klubben. Under sommaren gjorde man klart med spelare för spelare. Micke Holmqvist anslöt till truppen strax efter LG Hockey Games. Även Tim Eriksson från Linköping skrev på för klubben och nu började fansen vakna till liv.

Spelarjakten fortsatte och snart blev Niklas Andersson klar för Djurgården. Ett kritiserat köp som sällan skulle komma få speltid den kommande säsongen. Man fortsatte värva och snart blev årets värvning klar. Den stora bomben: Marcus Ragnarsson klar för Djurgården. Många skakade på huvudena och trodde det var ett aprilskämt, men nej det var sant. Ragnarsson klar för Djurgården och nu började det bli liv.

Fansen började snabbt att sprida ut sina tankar och de flesta hade samma tanke. Nu ska vi till slutspel! Vilken trupp man hade, Ragnarsson, Bremberg, Ottosson, Holmqvist, Ölvestad, Pettersson, Eriksson... Daniel Larsson, nej stopp vänta lite där. Daniel Larsson, målvakten som var klubbens ankare under förra säsongen, var han klar eller inte? Svaret blev nej. Chocken som slog ner som en bomb hos alla djurgårdshjärtan, "Daniel Larsson åker över atlanten för spel i Detroit i NHL". Det kunde inte vara sant! Var nu Daniel Larsson inte längre klubbens målvakt? Hade han redan klivit ett snäpp till för spel i NHL?

Djurgårdens styrelse blev snabbt tvunga att hitta ersättare, snart stängde transferfönstret och vi hade bara en målvakt. Stefan Ridderwall. Men klubben hittade snabbt en målvakt, många hade hoppats på Tellqvist, Turco, Theodore eller någon annan NHL-målvakt, men nej. Klubbens nya burväktare blev Gustaf Wesslau från Borås. Gustaf vem? Frågade många, jo Wesslau, en målvakt som varit utomordentlig i allsvenskan men elitserien... Nej, ett dåligt köp som absolut inte skulle kunna leverera till Larssons kapacitet, No Way!

Försäsongsmatcherna började, Nordic Trophy satte igång vilket blev en stor succé för Djurgården. Seger på seger och ett spel som imponerade stort. Någonstans såg jag ett inlägg i ett forum: Det luktar guld. Kanske en överdrift, men när även experterna blev tagna av succén och började tippa Djurgården i toppen av tabellen, då var det en ljus framtid på den kommande säsongen, och en ljus framtid, det har Djurgården med säkerhet. Jacob Josefsson och Henrik Eriksson anslöt till truppen från juniorlaget och bildade en kedja med Calle Gustafsson som blev en stor succé.

Så småningom började serien, och det var hungriga järnkaminer som stod på rinken vid säsongspremiären hemma mot Luleå på Hovet. Matchen satte igång och det blev direkt bra fart från båda håll. Stefan Ridderwall i Djurgårdsmålet fick arbeta hårt och gjorde det bra, men allt kan man inte ta. Martin Chabada gjorde matchens första mål drygt åtta minuter in på första perioden och det drogs ett sorl över Hovet knappt 7000 personer fullt. Men djurgårdarna kom tillbaka och Andreas Engqvist gjorde Djurgårdens första mål för säsongen i första perioden. Matchen fortsatte med fart, fläkt och energi och så småningom kunde nyförvärvet Michael Holmqvist avgöra för Djurgården i säsongens första match, assisterad av Nichlas Falk och Fredrik Bremberg, en poängmaskin som definitivt gjorde en strålande säsong i DIF, mer om det senare.

Djurgården fortsatte att mala på i serien, och efter en femtedel av serien (elva omgångar) hade man tagit sexton poäng, vilket förståss kan låta ganska ynkligt, men definitivt ett bra facit man måste vara nöjda med.

Fredrik Bremberg var en utav Djurgårdens huvudpersoner denna säsongen, eller han var väl snarare huvudpersonen i Djurgården denna säsongen. Att han skulle sluta etta i den interna poängligan var det väl få personer som var överraskade av. Men en smärtfri säsong hade han inte. Fredrik som innan säsongen under sommaren greps av polisen för rattfylla kunde aldrig riktigt släppa tankarna på den olyckan. Skulle han bli fälld eller inte, det gjorde självklart även att spelet också låste sig för den stora poängkungen. Att spela med en känsla av fängelset i bakhuvudet kan sannerligen inte vara enkelt. Men vissa personer i publiken verkade inte vara medvetna om detta. När linkan hade det tungt innan jul och gjorde fel, skrek publiken burop och att man skulle bänka stjärnan men ajajaj så fel det skulle få.

Hursomhelst fortsatte Djurgården spela sitt spel och malde på för att vad man kunde i kampen om en slutspelsplats. En rad segrar följde och en svit på sex raka matcher med poäng i. Man fortsatte fram till jul men strax innan, den elvte november spelade Djurgården årets match på Hovet. MoDo kom på besök med en stark trupp och ett lag för slutspel, en tuff match på förhand, men allt kan hända i hockey, poff, poff, poff sa det. Djurgården totalt förudmjukade MoDo, hela 7-0 blev slutresultatet på Hovet när man krossade laget som troddes kunna vinna matchen. Och de största poängkungarna i matchen, Andreas Engqvist (1+2), Andreas Holmqvist (2+3) och Dick Axelsson (1+3), vänta lite nu. Dick Axelsson, spelar inte han i färjestad?

Jovisst, Dick Axelsson, en spelare Djurgården sparkade mitt under säsongen, anledningen, för mycket bråk och bus, dålig engagering och dåligt beteende. Resultatet, färjestad köpte honom och där blev det succé, nog om honom, detta var ju faktiskt en DIF-krönika. Djurgården fortsatte innan årets två storsatsningar inneföll, den första mot Rögle. Matchen blev en jämn kamp på Hovet med två lag som ville vinna. Innan matchen hölls sedvanligt ett stort tifo av Järnkaminerna och en avtackningsfest tilll Bosse Andersson. När matchen väl börjar uppstår något tråkigt, ett antal djurgårdsanhängare går längs kanten på läktaren mot rögleklacken, fast besultna och en fight, polis tillkommer dock och stoppar fighten i sista sekund. Efter det tappar Djurgården tillståndet över fria läktare och tvingas sätta upp skyddsnät över läktaren, mycket tråkigt och onödigt av de fåtal supportrar som gör detta. Matchen satte dock igång och Djurgården gick ifrån till 3-1 efter en dålig start på matchen, Fredrik Bremberg fick äran att avgöra och såklart ett stort jubel på köpet.

Sedan följde storsatsning nummer två. Match mot HV 71 på Hovet. Självklart är HV 71 favoriter på förhand men på något sätt tros ändå Djurgården kunna skrälla, kanske är det hemmaklacken som är svaret. Vilken publik. Fullsatt till varje plats och en utmärkt start. Fredrik Bremberg fortsätter målskörden och ger Djurgården ledningen efter elva minutet in på den första perioden. Matchen fortsätter och det visar sig att Djurgården inte kan hålla undan, mål av David Fredriksson och Johan Davidsson gör att smålänningarna vinner matchen på Hovet med 2-1, dock efter en jämn match med mycket kamp och vilja. Efter matchen stannar Jimmie Ölvestad, Nichlas Falk, Marcus Ragnarsson och Christian Eklund och pratar med fansen, självklart stort jubel. Dessutom fick Järnkaminerna en intervju med den inbytte målvakten, Tim Sandberg. Tim vem? Tim Sandberg. Målvakten som var ensam med att hålla nollan i samtliga skott under säsongen. En ungtupp som tillhör Djurgårdens framtid. Lite darrig men väldigt taggad och strålande. Vem kommer inte ihåg hans kaxiga röst när han frågade klacken vad vi tycker om gnaget?

Det var trots allt glada djurgårdsansikten efter den förlusten och man insåg tillslut vilken match man hade gjort och vilken fantastisk publik man hade, detta kunde bära långt. Efter storsatsningen började något mycket mäktigt att hända. Djurgården tar en mycket oväntad men mycket stark seger mot Linköping på Hovet. Efter det 2-1 borta mot Skellefteå i Skellefteå Kraft Arena, sedan en 5-3 seger på Hovet mot MoDo och en starkt uddamålsseger (2-1) mot Frölunda borta. Fyra raka segrar, många undrade vad som hände. Men alla var överrens om att det gärna fick fortsätta. Djurgården hann också med en 2-1 seger mot Brynäs i Läkerol Arena innan Linköping satte stopp för Djurgårdens segersvit i Cloetta Center.

Med fem omgångar kvar började spänningen. Djurgården lyckades inte ta en seger mot varken Färjestad eller Brynäs och allt hängde nu på de sista tre omgångarna. Det var liv och död på spel, Djurgården låg nu under slutspelsstrecket och seger var ett måste, match hemma på Hovet mot Skellefteå, en drabbning med stor dominans av Djurgården. 38 skott skjuter DIF på Skellefteå men utdelningen är minimal, Skellefteå tar ledningen genom ett självmål av Andreas Holmqvist. Mycket olyckligt som verkar nedstämma Djurgården som aldrig riktigt kommer tillbaka, man gör två mål men Skelleftå gör ett till och det blir bara en 2-2 match och Djurgården är nu nästan helt borta från slutspelet. Man hade det inte längre i sina egna händer utan var tvunga att gå på andra lags spel vilket inte gick bra alls. Djurgården gick in i AXA Sports Center som förlorare. Man spelade inte längre sin hockey som normalt älskas av publiken, nej nu var det grisspel med dåligt tempo, man förlorade rättvist med 3-1 med Ragge som målskytt och nu var slutspelet borta. Trots en omgång kvar kunde man inte längre gå till slutspel. Man skulle återigen hamna i ingemansland. Man var dock tvungna att spela matchen i Scandinavium vilket blev en förlust med 3-5. Niklas Anger, Fredrik Bremberg och Calle Gustafsson gjorde målen i säsongens sista match.

Nu väntar ännu en ny säsong för Djurgården. En ny uppladdning mot en ny säsong som kanske kan sluta med ett derby. Ett derby mot aik som kan bli aktuellt, men först krävs tålamod och samspel när man ska spela ihop det nya laget. Mannen som ska stå för detta är oväntat Hardy Nilsson, den förre guldtränaren som kanske kan bryta den dystra sviten och åter få upp Stockholms Stolthet, Mesta Mästarna på rätt köl.

© Carl-Bysen

[Östgöten]

DIF-Krönikan
Jag har tänkt att göra en krönika om Djurgården Hockey säsongen som gått och nu tänkte jag posta den så att ni kan läsa den... © Carl-Bysen

Härlig krönika om än aningen för positiv sett utifrån säsongen slutade.

[Vi_e_Djurgårn]

Skön krönika, halvt letat efter något liknande. Lite för positiv, mot vad jag själv hade skrivit.

Förövrigt gjorde A. Holmqvist 2+3 mot Modo =).

[Tessan]

SKönt med lite positiva toner...

[antti-pekka]

Skön krönika, halvt letat efter något liknande. Lite för positiv, mot vad jag själv hade skrivit.

Förövrigt gjorde A. Holmqvist 2+3 mot Modo =).

...och ingen tackade av Bosse Lundquist före matchen mot Rögle.

[carl-bysen]

Ursäkta mig. Självklart editerat.