kevinha skrev: ↑2024-08-08 13:06:33
Bra intervju med Thoresen.
Det var en av sommarens mest omtalade värvningar – Patrick Thoresen, 40, är tillbaka i Djurgården.
Och snart rider den nya sheriffen in i huvudstaden.
– Det ska bli kul att motbevisa de som kanske tänker att ”där kommer han norrbaggen med rollator”. Det är det som är motiverande, säger Thoresen.
En norrman som fyller 41 år i november och de sju senaste säsongerna spelat i hemlandet är alltså Hockeyallsvenskans kanske hetaste värvning.
Men så är också Patrick Thoresen en speciell spelare med en speciell relation till Djurgården.
Efter 25 år på seniornivå, spel i alla världens bästa ligor och några av Europas största klubbar är frågan given: Vad får en 40-åring att lämna familjen på Hamar för att sätta sig i en lägenhet i Stockholm och spela allsvensk hockey.
Thoresen lyfter fram två anledningar – båda är starkt kopplade till Djurgården.
– Jag har aldrig varit ett fan av något idrottslag, men det här med Djurgården har vuxit fram mer och mer på senare år. När du blir äldre sätter du mycket mer värde på det du har haft. Jag har vunnit i Ryssland och spelat för många fina klubbar, men Järnkaminerna och draget på Hovet… Att få uppleva det igen. Jag har upplevt bra stämning på andra ställen, men du hittar inte stämningen på Hovet någon annanstans.
Thoresen gör en kort paus innan han fyller i:
– Det andra var att jag verkligen vill hjälpa Djurgården upp i SHL igen.
Supporterstödet runt Djurgården är något speciellt?
– Jag är jättelycklig att ha fått spela i fantastiskt fina klubbar runt om i Europa, men totalt sett är Stockholm och Djurgården där jag och familjen har haft det bäst, det är kanske därför det sitter så djupt i mig. Det var i Djurgården jag lärde mig träna ordentligt, fick bra värderingar och bra dagliga vanor. Det var bra ledare i laget med Micke (Johansson), Nichlas Falk, Jimmie Ölvestad, när han kom tillbaka från NHL. Kristofer Ottosson och Fredrik Bremberg också. Det var lätt att bara ta rygg och lära av dem.
Ska göra Dick Axelsson ännu bättre
Det är inte bara det enorma skägget och den något bredbenta stilen på isen som drar tankarna mot sheriff-hållet. Patrick Thoresens pondus på isen och i omklädningsrummet är också välkänd.
Att vara just en ledare är inget den kraftfulla norrmannen duckar för.
Tvärtom.
– En av mina uppgifter blir att samla gruppen, oavsett om spelarna är 18 år eller 40 år ska vi dra åt samma håll. Just det har jag varit duktig på i Storhamar och det tror jag att jag kommer vara även i Djurgården. Just att alla är lika mycket värda oavsett ålder eller meriter.
På isen då, vad kan fansen förvänta sig av Patrick Thoresen?
– Jag är i alla fall inte snabbare än senast jag var där, däremot smartare. Jag är bättre på att avväga om jag ska bränna av mycket energi eller inte. Jag spelar mycket fysiskt och att välja där när man ska tackla eller avvakta. Sedan har jag målsinne och kan slå passningar. Men största styrkan är att göra dem runt mig bra – det hoppas jag kunna bidra med. Som att göra Dicken ännu bättre, säger Thoresen och fyrar av ett skratt.
Ja, det blir första gången du och Dick Axelsson spelar tillsammans i Djurgården.
– Jag känner honom mest genom Twitter, eller X som det heter numera. Han känns som en skön kille och har hört lite storys där… Jag vet vilka kvaliteter han har och vilken vinnarskalle han är. Det ska bli kul att lära känna honom. Sedan har du (Linus) Klasen också, som som har helt grymma händer.
”Shampo” Knutsen räddade kvar Thoresen i Djurgården
I våras tog alltså tv-profilen Niklas Wikegård över som sportsligt ansvarig i Djurgården. Samme Wikegård (då tränare/sportchef) var också den som för drygt 20 år sedan värvade en ung Patrick Thoresen till klubben.
Nu möts deras vägar igen.
Vad minns du av Wikegård från den tiden?
– Haha. jag kommer inte ihåg så mycket, men jag minns en grej. Jag var skadad i början av min första säsong (den stjärnfyllda lockoutsäsongen 2004/05). När jag var tillbaka efter skadan kom Niklas in i omklädningsrummet och sa att de hade ringt lag från allsvenskan och att Djurgården ville hyra ut mig. Då reste sig Espen (Knutsen) upp och sa till Niklas: ”Det där kan du bara skita i, Thoresen ska spela i Djurgården”. Varpå Niklas svarade: ”Ja, ja, självklart ska han lira i Djurgården”, berättar Thoresen och skrattar åt minnet.
Så det var Espen som räddade dig kvar i Djurgården den gången?
– Exakt! Espen hade en bra position i Djurgården och var en tung röst. Så det blev ingen allsvenska för mig – och det var bra.
Den första kontakten mellan Wikegård/Thoresen togs redan under hockey-VM i Tjeckien, där Thoresen efter några års uppehåll gjorde comeback i landslaget.
– Niklas ringde efter två–tre matcher. Vi pratade bara lite om hans lagbygge, om jag visste några spelare som kunde vara intressanta för Djurgården. Sedan började han fråga om min motivation, om att göra en comeback. Det kom lite snabbt och vi pratade inte så mycket mer då.
– Vi hade en ny kontakt två-tre veckor efter VM, men då var jag inte helt klar för att prata om hockey. Jag var lite sliten och less och hade ingen motivation att träna, berättar Thoresen, som först hade tagit sitt Storhamar till guld och sedan spelat VM.
Hustrun Monica som bröt isen
Därefter var det tyst i en månad innan Thoresen i slutet av juli skulle på en konsert med artisten Pink i Stockholm. Han skrev till Wikegård att de kunde träffas över en fika.
– Att fortsätta en säsong till med Storhamar kändes inte rätt, det var inte det som drev mig när jag sprang och var i gymet. Det var tanken på Stockholm och Djurgården som gjorde att jag orkade springa mina varv och köra mina intervaller.
På ett kafé nära centralstationen kom parterna överens och det var på ett sätt Thoresens fru, Monica, som bröt den sista isen.
– Hon skulle egentligen möta ett par vänner till oss när jag träffade Niklas, men de var lite sena. Då kom hon över till bordet där Niklas och jag satt och sa: ”Det är bara att köra på det här”. Då fick jag sista gröna ljuset hemifrån och det var viktigt för mig. Övriga familjen måste vara med på att jag åker till Stockholm. När hon tyckte det var okej var det lättare för mig. Det var den sista kicken jag behövde.
Den som tror att det är en hockeypensionär som kommer till Stockholm för att varva ner kommer definitivt att tvingas tänka om. När intervjun görs har Thoresen precis avlutat ett ispass på Hamar och att träningsviljan är minst lika stor nu som i unga år finns det många som intygar.
Så sent som i helgen sprang den 91 kilo tunga 40-åringen tio kilometer i kuperad terräng på högst respektabla 44 minuter.
– Ingen behöver vara orolig över att jag inte kör, jag kommer att vara i bra form när jag är på plats, säger han med eftertryck.
Thoresen kommer till ett Djurgården där Daniel Brodin är den enda han tidigare spelat med i klubben.
– Nu är det mest sönerna till tidigare lagkamrater man spelar med, som ”Lill-Fimpen” (Victor Eklund). Men jag är van, när jag spelade VM i våras räknade vi ut att jag hade spelat med papporna till sju av spelarna i landslagstruppen.
Öppnade för att återvända redan 2016
Exakt när Patrick Thoresen anländer till Stockholm för att installera sig i lägenheten nära Hovet är inte spikat. I den första överenskommelsen var det den 1 oktober, men både Wikegård och Thoresen är inne på att det blir några dagar tidigare än så. Men knappast så tidigt som till den allsvenska premiären den 20 september.Till dess kommer veteranforwarden att träna med Storhamar (där pappa Petter är tränare) och även spela ett viktigt OS-kval med norska landslaget innan det blir allsvenskt spel.
En liga han har bra koll på.
– Jag har sett många matcher där de senaste åren, dels för Djurgården, dels för att det har varit många norska spelare i den ligan.
Är du en hockeynörd som ser mycket?
– Nej, det är jag inte. Annars tittar jag mest på serier. Men allsvenskan med ”iPaden” på onsdagar har det blivit.
2016 var senaste Thoresen spelade för Djurgården. I sitt avsked på Twitter öppnade han dock upp för en återkomst när han avslutade med ”kanske vi syns igen" och en mystisk blinksmiley.
– Jag tänkte kanske att jag skulle återvända till någon roll i Djurgården, eller något sånt. Jag tror inte att jag tänkte att jag skulle spela där igen. Men jag trodde inte att jag skulle spela när jag var 41 år heller…
Vad händer om Djurgården går upp, får vi då se en 42-årig Patrick Thoresen i SHL?
– Nej, då är det kanske bättre att släppa fram andra spelare. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag har sagt fyra–fem gånger att jag ska lägga av, men har alltid hittat motivation att spela vidare.