Våra målvakter och allting runt omkring dem

[Benjamin L. Willard]

Bra där Blårand!

Jag har heller aldrig förstått det där med att håna och häckla egna spelare eller att vilja bojkotta Djurgården för att det går dåligt.

Självklart ska man inte bara tyst sitta stilla och se på om man är oroad för föreningens utveckling, men då finns det bättre sätt att visa sitt engagemang än att vända sig mot föreningen och de egna spelarna. Gå på medlemsmöten, gå på årsmötet, engagera sig i föreningsdemokratisk anda för att förändra.

Vill man dessutom bidra positivt kan man göra det genom att fortsätta gå på matcher och säkerställa att trycket som brukar kunna bära våra spelare fram på Hovet fortsätter match efter match. Marginalerna har varit små i år, tyvärr till vår nackdel. Men med så små marginaler kan det vara hemmastödet som får vissa kritiska ögonblick i vissa kritiska matcher att tippa över. Vill man bidra ännu mer finns det massor att göra - själv var jag med och såg till att Ottosson körde en sista säsong i DIF och jag vågar påstå att han bidrog det året. Den insamlingen är ett exempel på något en handfull supportar som inte stillatigande ville se föreningen sjunka ännu djupare ner åstadkom för att man ville bidra i stället för att falla in i buropen och kraven på bojkott.

Du kan göra skillnad och du har ett ansvar att göra det!

Visst är läget allvarligt och visst är det plågsamt att se laget underprestera. Låt oss analysera vad som gick snett när säsongen är över för att just nu i stället fokusera på att stötta vårt lag!

Ska du analysera vad som gick snett efter vi åkt ur om så skull hända?? lite sent då göra nå åt saken va??

Fast det är ju inte poängen. Det vi i publiken måste göra nu är att verkligen bli den där 6 utespelaren på hovet, vi måste skrika och stötta vårat lag så mycket som möjligt oavsett motgångarna. Vi ska bua på varenda beslut domaren tar emot oss och vi ska ge motståndarna ett helvete, inte våra egna. Motståndarna ska hata att komma till hovet men så är det inte just nu. En bojkott och burop mot egna spelare tror jag inte ökar chansen att missa kval precis, tror det snarare stärker motståndarna. Folk skriker om nyförvärv men det finns inga pengar för det och en bojkott lär ju knappast ge mer pengar i kassan för framtida nyförvärv.

[Magnutz]

I kölvattnet av det nu så populära hatandet har våra supporter-led förvandlats till ett evigt BOXPLAY för laget. Presterar de inte så blir det hat. Både från läktarna och/men framförallt från/på sociala medier.

Istället för att göra det jobbigt för motståndarna att spela på Hovet har det vänt till det motsatta. Jag undrar om hatarna förstår vilket problem de är. Jag undrar om det går att få dessa att förstå att de gräver vår grav. De underminerar vår egen klubbs insatser och får hockeypubliken att känna "varför ska jag ta med mig familjen till Hovet när det enda mina barn kommer prata om är hur vidrigt vår publik uppför sig?".

Nu handlar tråden om våra målvakter men en kort off topic funkar väl iom att det hatas mot Adam och Tellan.

Ni som står/sitter på Hovet och buar åt våra spelare: För helvete. Vad är ni för något?

Ni som sitter med era mobiler och bakom era andra skärmar och hatar vår förening: För helvete. Vad är ni för något? Väx upp för helvete och inse att ni förstör.

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Gräv ner "hatet" och gå till Hovet för att vara Djurgårdare och för att ge allt för våra spelare och "hata" motståndet.

[android]

I DIF får alla vara med bara man försöker. Jag tror också att våra målvakter gör vad dom kan. Det räcker dock inte för tillfället. Även om DIF är en social verksamhet så är inte A-laget det. Att match efter match ligga på ~80% är inte elitmässigt. Mycket ligger på sportchefen då alla visste inför säsongen att vi har en målvakt där kroppen säger ifrån och en annan som aldrig visat sig hålla shl-klass över en längre period. Antagligen en chansning. Nu har samma sportchefer tre val beroende på vilken analys som görs.
1. Målvakter är för dåliga. Då får man plocka in en ny.

2. Målvaktstränaren är för dålig. Då får man plocka in en ny.

3. Om man fortfarande tror att det kommer vända så gör man ingenting utan avvaktar.

Sedan kan man argumentera om att vi har för dåligt försvar eller släpper till många målchanser etc men faktum kvarstår att målvakterna tar för lite puckar.

Sen är buandet a la Erik Gustafsson fult. Något sådant har det ju inte varit i år. Att laget får höra lite burop efter 0-4 på hovet mot khk är inget konstigt och jag hoppas att det inte är någonting jämfört mot omklädningsrummet efter ett sådant resultat.

Sedan håller sig många spelare ifrån att läsa tidningarna. Kanske borde en del göra samma sak med sociala medier. Men det är klart då missar dom ju bekräftelseboosten efter en bra match.

[Rocky3000]

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

[Gman]

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Det skulle jag också göra om jag stod, men det betyder inte att det är okej.

[vr6power]

I kölvattnet av det nu så populära hatandet har våra supporter-led förvandlats till ett evigt BOXPLAY för laget. Presterar de inte så blir det hat. Både från läktarna och/men framförallt från/på sociala medier.

Istället för att göra det jobbigt för motståndarna att spela på Hovet har det vänt till det motsatta. Jag undrar om hatarna förstår vilket problem de är. Jag undrar om det går att få dessa att förstå att de gräver vår grav. De underminerar vår egen klubbs insatser och får hockeypubliken att känna "varför ska jag ta med mig familjen till Hovet när det enda mina barn kommer prata om är hur vidrigt vår publik uppför sig?".

Nu handlar tråden om våra målvakter men en kort off topic funkar väl iom att det hatas mot Adam och Tellan.

Ni som står/sitter på Hovet och buar åt våra spelare: För helvete. Vad är ni för något?

Ni som sitter med era mobiler och bakom era andra skärmar och hatar vår förening: För helvete. Vad är ni för något? Väx upp för helvete och inse att ni förstör.

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Gräv ner "hatet" och gå till Hovet för att vara Djurgårdare och för att ge allt för våra spelare och "hata" motståndet.

Till dig har man bara en sak och säga!!! skilj på MISSNÖJD MED SPELARE som är för dåliga för denna nivå och ATT HATA HELA FÖRENINGEN.
Tror inte supportrar hatar föreningen bara för dom är missnöjd med målvakten eller nån annan spelare för den delen.

[Magnutz]

I kölvattnet av det nu så populära hatandet har våra supporter-led förvandlats till ett evigt BOXPLAY för laget. Presterar de inte så blir det hat. Både från läktarna och/men framförallt från/på sociala medier.

Istället för att göra det jobbigt för motståndarna att spela på Hovet har det vänt till det motsatta. Jag undrar om hatarna förstår vilket problem de är. Jag undrar om det går att få dessa att förstå att de gräver vår grav. De underminerar vår egen klubbs insatser och får hockeypubliken att känna "varför ska jag ta med mig familjen till Hovet när det enda mina barn kommer prata om är hur vidrigt vår publik uppför sig?".

Nu handlar tråden om våra målvakter men en kort off topic funkar väl iom att det hatas mot Adam och Tellan.

Ni som står/sitter på Hovet och buar åt våra spelare: För helvete. Vad är ni för något?

Ni som sitter med era mobiler och bakom era andra skärmar och hatar vår förening: För helvete. Vad är ni för något? Väx upp för helvete och inse att ni förstör.

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Gräv ner "hatet" och gå till Hovet för att vara Djurgårdare och för att ge allt för våra spelare och "hata" motståndet.

Till dig har man bara en sak och säga!!! skilj på MISSNÖJD MED SPELARE som är för dåliga för denna nivå och ATT HATA HELA FÖRENINGEN.
Tror inte supportrar hatar föreningen bara för dom är missnöjd med målvakten eller nån annan spelare för den delen.

Jag tänkte väl låta detta glida som det mesta andra som skrivs här inne men..

Har du ens fattat vad jag skrivit? Ditt svar tyder på motsatsen. Jag kan inte bemöta ditt svar med något annat än ett: ?

[Mindrocker]

I kölvattnet av det nu så populära hatandet har våra supporter-led förvandlats till ett evigt BOXPLAY för laget. Presterar de inte så blir det hat. Både från läktarna och/men framförallt från/på sociala medier.

Istället för att göra det jobbigt för motståndarna att spela på Hovet har det vänt till det motsatta. Jag undrar om hatarna förstår vilket problem de är. Jag undrar om det går att få dessa att förstå att de gräver vår grav. De underminerar vår egen klubbs insatser och får hockeypubliken att känna "varför ska jag ta med mig familjen till Hovet när det enda mina barn kommer prata om är hur vidrigt vår publik uppför sig?".

Nu handlar tråden om våra målvakter men en kort off topic funkar väl iom att det hatas mot Adam och Tellan.

Ni som står/sitter på Hovet och buar åt våra spelare: För helvete. Vad är ni för något?

Ni som sitter med era mobiler och bakom era andra skärmar och hatar vår förening: För helvete. Vad är ni för något? Väx upp för helvete och inse att ni förstör.

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Gräv ner "hatet" och gå till Hovet för att vara Djurgårdare och för att ge allt för våra spelare och "hata" motståndet.

Det är klart att Adam och Tellan gör allt de kan för att spika igen. Det förstår alla härinne. Men att de gör allt de kan innebär inte att man inte kan kritisera deras insatser när de är dåliga. Och att man kritiserar innebär inte att man hatar föreningen. Det är möjligt att kritiken gör det svårare för laget i det korta perspektivet, men om vi skulle sluta att kritisera spelare som är dåliga eller när föreningen agerar tveksamt och i stället bara agera som applåderande nickedockor oavsett prestation så är den här föreningen förlorad på riktigt.

[Splitzen]

Fast när ska vi stå upp för laget mest aa när de är som tuffast. De är nu vi ska vissa att vi är sveriges bästa publik vi ska inte bli rankade 3a av så kallade experter i bästa publik vi ska vara 1a oavsett vad. De är nu laget behöver oss så då ska vi finnas där oavsett i våt och i tort för fan kom igen nu alla. Alla vi supportrar lider just nu men vi vänder de här tsms !!!

[furan85]

I kölvattnet av det nu så populära hatandet har våra supporter-led förvandlats till ett evigt BOXPLAY för laget. Presterar de inte så blir det hat. Både från läktarna och/men framförallt från/på sociala medier.

Istället för att göra det jobbigt för motståndarna att spela på Hovet har det vänt till det motsatta. Jag undrar om hatarna förstår vilket problem de är. Jag undrar om det går att få dessa att förstå att de gräver vår grav. De underminerar vår egen klubbs insatser och får hockeypubliken att känna "varför ska jag ta med mig familjen till Hovet när det enda mina barn kommer prata om är hur vidrigt vår publik uppför sig?".

Nu handlar tråden om våra målvakter men en kort off topic funkar väl iom att det hatas mot Adam och Tellan.

Ni som står/sitter på Hovet och buar åt våra spelare: För helvete. Vad är ni för något?

Ni som sitter med era mobiler och bakom era andra skärmar och hatar vår förening: För helvete. Vad är ni för något? Väx upp för helvete och inse att ni förstör.

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Gräv ner "hatet" och gå till Hovet för att vara Djurgårdare och för att ge allt för våra spelare och "hata" motståndet.

Det är klart att Adam och Tellan gör allt de kan för att spika igen. Det förstår alla härinne. Men att de gör allt de kan innebär inte att man inte kan kritisera deras insatser när de är dåliga. Och att man kritiserar innebär inte att man hatar föreningen. Det är möjligt att kritiken gör det svårare för laget i det korta perspektivet, men om vi skulle sluta att kritisera spelare som är dåliga eller när föreningen agerar tveksamt och i stället bara agera som applåderande nickedockor oavsett prestation så är den här föreningen förlorad på riktigt.

Om du inte riktigt förstod vad magnutz menade så har jag en liten aning, och det är antagligen att vi ska stå upp för spelarna som vi har just nu och går på matcherna, slutar att bua, håna och kasta skit på våra egna när läget är som det är. Det går inte att äta rysk kaviar om du bara har råd till Kalix löjrom!

Skickat från min HTC One via Tapatalk

[vr6power]

I kölvattnet av det nu så populära hatandet har våra supporter-led förvandlats till ett evigt BOXPLAY för laget. Presterar de inte så blir det hat. Både från läktarna och/men framförallt från/på sociala medier.

Istället för att göra det jobbigt för motståndarna att spela på Hovet har det vänt till det motsatta. Jag undrar om hatarna förstår vilket problem de är. Jag undrar om det går att få dessa att förstå att de gräver vår grav. De underminerar vår egen klubbs insatser och får hockeypubliken att känna "varför ska jag ta med mig familjen till Hovet när det enda mina barn kommer prata om är hur vidrigt vår publik uppför sig?".

Nu handlar tråden om våra målvakter men en kort off topic funkar väl iom att det hatas mot Adam och Tellan.

Ni som står/sitter på Hovet och buar åt våra spelare: För helvete. Vad är ni för något?

Ni som sitter med era mobiler och bakom era andra skärmar och hatar vår förening: För helvete. Vad är ni för något? Väx upp för helvete och inse att ni förstör.

Både Adam och Tellan gör allt de kan för att stänga kassen. Varje träning och varje match. Punkt.

Gräv ner "hatet" och gå till Hovet för att vara Djurgårdare och för att ge allt för våra spelare och "hata" motståndet.

Till dig har man bara en sak och säga!!! skilj på MISSNÖJD MED SPELARE som är för dåliga för denna nivå och ATT HATA HELA FÖRENINGEN.
Tror inte supportrar hatar föreningen bara för dom är missnöjd med målvakten eller nån annan spelare för den delen.

Jag tänkte väl låta detta glida som det mesta andra som skrivs här inne men..

Har du ens fattat vad jag skrivit? Ditt svar tyder på motsatsen. Jag kan inte bemöta ditt svar med något annat än ett: ?

Du skrev hata hela föreningen. Poängterade bara att det är skillnad på hata en hel förening och vara missnöjd med en spelare tex målvakten som nu gällde i denna tråd. Alla har olika sätt visa sitt missnöje på vad som är rätt sätt eller fel säger jag inget om dock

[Rudi]

Det är möjligt att kritiken gör det svårare för laget i det korta perspektivet, men om vi skulle sluta att kritisera spelare som är dåliga eller när föreningen agerar tveksamt och i stället bara agera som applåderande nickedockor oavsett prestation så är den här föreningen förlorad på riktigt.

Är det verkligen säkert? Som en applåderande nickedocka är min bild att många supportrar som anser sig mer hängivna ofta är väldigt selektiva i sitt ansvarskännande. Jag ställer mig förvisso tveksam till läktarens påverkan på ett lag i medvind däremot är jag tämligen säker på att burop och nidramsor kan krypa under skinnet på vem som helst. När laget vinner låter det ofta att "vi sjöng in poäng" och man är sällan sena att utropa sig som en extra spelare, en kollektiv hjälte. Däremot är det försvinnande få som vill vara den där extra spelaren när förlustraden växer till en åtta. När vi vinner gör vi det tillsammans, men när vi förlorar så kan väl någon jävel bara ta på sig skiten och avgå? Robban? Jocke? Tjomme? Redieborn? Tambellini? Alla? Varför är Henke kapten, förresten?

Enligt min teori står vi dock inför en situation då läktaren faktiskt kan ha en avgörande betydelse i spelare och ledares gemensamma prestation eftersom vi människor blir våldsamt mycket mer inkännande och påverkbara när vi tvivlar på oss själva. Men då, när det erbjuds en tung roll, väljer somliga att istället vända den kritiska udden inåt. Såna här supportrar är ju på intet sätt något unikt, men som en beige man på långsidan har jag ofta svårt att förstå varför vissa i svåra tider ser på vårt hockeylag som någon defekt cirkuselefant. Det talas ofta om en villkorslös kärlek till en förening men är den kärleken verkligen villkorslös om man medvetet försämrar lagets förutsättningar genom att peka ut enskilda spelare? De enskilda spelarna som i förlängningen är laget som i förlängningen är föreningen som i långt mycket högre grad än vi direkt kan påverka huruvida det blir kvalspel i år eller inte. Jag har ibland lite svårt att se gränslinjen mellan kärleken till föreningen och kärleken till, eller tanken om, sin egen och sina vänners betydelse i densamma. Det kanske ändå känns lite ballare och mer handlingskraftigt att vara med och dra i gång drevet som får en ledare eller spelare sparkad än vad det är att fullt ställa sig bakom det vi har. Vissa tror att laget behöver arbetsro och stöd, andra tror att det ligger på dem att få spelare och ledare att inse vilket rövgäng de är som aldrig kommer vända det här. Förståeligt på ett sätt, men ändå inte på ett annat.

Om jag har det tufft på jobbet så vet jag det, det blir ju bara ännu jobbigare om städaren och receptionisten skriver på intranätet att jag är en värdelös sopa som kommer dra hela företaget i smutsen och hur i helvete kunde min omdömeslösa chef ens anställa mig? Det är kontraproduktivt! Det är lite fyndigt att raljera över huruvida spelarnas anhöriga läser i sociala medier eller inte, men verkligheten idag ser väl faktiskt kanske ut så att några av dem gör det. Det är naturligtvis upp till var och en att skriva vad man vill, men man ska nog vara mycket, mycket medveten om att man skadar vår egen förening om man icke-konstruktivt ger sig efter någon, spelare såväl som ledare. Vill man göra det?


Min inställning är att jag som medlem, vilket jag kan tycka att man bör vara i den förening man vill tycka till om, har möjlighet att påverka via de organ som finns, därigenom har jag indirekt varit med och satt ett lag på banan och har man tagit fan i båten så får man faktiskt ro honom i land också. Det innebär inte att man inte kan ha negativa åsikter, det innebär att det finns ansvariga och oansvariga sätt att förhålla sig till sina negativa åsikter, om man nu blöder så för skölden. Men visst, att känna den typen av ansvar är ju inte lika enande som att skrika och gapa med polarna om avgångar för att sen gå till baren tre minuter innan perioden är slut eftersom birakön blir alldeles för lång annars. Det är ju riktig passion. I relation till hur många som positivt engagerar sig i årsmötet är det ju långt många fler som av negativitet vill kavla upp ärmarna och vara den som hittar och avsätter den skyldige när resultaten går emot. Man kan faktiskt undra vad det beror på.

[Lätt Kränkt]

Det är möjligt att kritiken gör det svårare för laget i det korta perspektivet, men om vi skulle sluta att kritisera spelare som är dåliga eller när föreningen agerar tveksamt och i stället bara agera som applåderande nickedockor oavsett prestation så är den här föreningen förlorad på riktigt.

Är det verkligen säkert? Som en applåderande nickedocka är min bild att många supportrar som anser sig mer hängivna ofta är väldigt selektiva i sitt ansvarskännande. Jag ställer mig förvisso tveksam till läktarens påverkan på ett lag i medvind däremot är jag tämligen säker på att burop och nidramsor kan krypa under skinnet på vem som helst. När laget vinner låter det ofta att "vi sjöng in poäng" och man är sällan sena att utropa sig som en extra spelare, en kollektiv hjälte. Däremot är det försvinnande få som vill vara den där extra spelaren när förlustraden växer till en åtta. När vi vinner gör vi det tillsammans, men när vi förlorar så kan väl någon jävel bara ta på sig skiten och avgå? Robban? Jocke? Tjomme? Redieborn? Tambellini? Alla? Varför är Henke kapten, förresten?

Enligt min teori står vi dock inför en situation då läktaren faktiskt kan ha en avgörande betydelse i spelare och ledares gemensamma prestation eftersom vi människor blir våldsamt mycket mer inkännande och påverkbara när vi tvivlar på oss själva. Men då, när det erbjuds en tung roll, väljer somliga att istället vända den kritiska udden inåt. Såna här supportrar är ju på intet sätt något unikt, men som en beige man på långsidan har jag ofta svårt att förstå varför vissa i svåra tider ser på vårt hockeylag som någon defekt cirkuselefant. Det talas ofta om en villkorslös kärlek till en förening men är den kärleken verkligen villkorslös om man medvetet försämrar lagets förutsättningar genom att peka ut enskilda spelare? De enskilda spelarna som i förlängningen är laget som i förlängningen är föreningen som i långt mycket högre grad än vi direkt kan påverka huruvida det blir kvalspel i år eller inte. Jag har ibland lite svårt att se gränslinjen mellan kärleken till föreningen och kärleken till, eller tanken om, sin egen och sina vänners betydelse i densamma. Det kanske ändå känns lite ballare och mer handlingskraftigt att vara med och dra i gång drevet som får en ledare eller spelare sparkad än vad det är att fullt ställa sig bakom det vi har. Vissa tror att laget behöver arbetsro och stöd, andra tror att det ligger på dem att få spelare och ledare att inse vilket rövgäng de är som aldrig kommer vända det här. Förståeligt på ett sätt, men ändå inte på ett annat.

Om jag har det tufft på jobbet så vet jag det, det blir ju bara ännu jobbigare om städaren och receptionisten skriver på intranätet att jag är en värdelös sopa som kommer dra hela företaget i smutsen och hur i helvete kunde min omdömeslösa chef ens anställa mig? Det är kontraproduktivt! Det är lite fyndigt att raljera över huruvida spelarnas anhöriga läser i sociala medier eller inte, men verkligheten idag ser väl faktiskt kanske ut så att några av dem gör det. Det är naturligtvis upp till var och en att skriva vad man vill, men man ska nog vara mycket, mycket medveten om att man skadar vår egen förening om man icke-konstruktivt ger sig efter någon, spelare såväl som ledare. Vill man göra det?


Min inställning är att jag som medlem, vilket jag kan tycka att man bör vara i den förening man vill tycka till om, har möjlighet att påverka via de organ som finns, därigenom har jag indirekt varit med och satt ett lag på banan och har man tagit fan i båten så får man faktiskt ro honom i land också. Det innebär inte att man inte kan ha negativa åsikter, det innebär att det finns ansvariga och oansvariga sätt att förhålla sig till sina negativa åsikter, om man nu blöder så för skölden. Men visst, att känna den typen av ansvar är ju inte lika enande som att skrika och gapa med polarna om avgångar för att sen gå till baren tre minuter innan perioden är slut eftersom birakön blir alldeles för lång annars. Det är ju riktig passion. I relation till hur många som positivt engagerar sig i årsmötet är det ju långt många fler som av negativitet vill kavla upp ärmarna och vara den som hittar och avsätter den skyldige när resultaten går emot. Man kan faktiskt undra vad det beror på.

Bland det bästa jag läst här på länge..tack .

[Dalton]

Det är möjligt att kritiken gör det svårare för laget i det korta perspektivet, men om vi skulle sluta att kritisera spelare som är dåliga eller när föreningen agerar tveksamt och i stället bara agera som applåderande nickedockor oavsett prestation så är den här föreningen förlorad på riktigt.

Är det verkligen säkert? Som en applåderande nickedocka är min bild att många supportrar som anser sig mer hängivna ofta är väldigt selektiva i sitt ansvarskännande. Jag ställer mig förvisso tveksam till läktarens påverkan på ett lag i medvind däremot är jag tämligen säker på att burop och nidramsor kan krypa under skinnet på vem som helst. När laget vinner låter det ofta att "vi sjöng in poäng" och man är sällan sena att utropa sig som en extra spelare, en kollektiv hjälte. Däremot är det försvinnande få som vill vara den där extra spelaren när förlustraden växer till en åtta. När vi vinner gör vi det tillsammans, men när vi förlorar så kan väl någon jävel bara ta på sig skiten och avgå? Robban? Jocke? Tjomme? Redieborn? Tambellini? Alla? Varför är Henke kapten, förresten?

Enligt min teori står vi dock inför en situation då läktaren faktiskt kan ha en avgörande betydelse i spelare och ledares gemensamma prestation eftersom vi människor blir våldsamt mycket mer inkännande och påverkbara när vi tvivlar på oss själva. Men då, när det erbjuds en tung roll, väljer somliga att istället vända den kritiska udden inåt. Såna här supportrar är ju på intet sätt något unikt, men som en beige man på långsidan har jag ofta svårt att förstå varför vissa i svåra tider ser på vårt hockeylag som någon defekt cirkuselefant. Det talas ofta om en villkorslös kärlek till en förening men är den kärleken verkligen villkorslös om man medvetet försämrar lagets förutsättningar genom att peka ut enskilda spelare? De enskilda spelarna som i förlängningen är laget som i förlängningen är föreningen som i långt mycket högre grad än vi direkt kan påverka huruvida det blir kvalspel i år eller inte. Jag har ibland lite svårt att se gränslinjen mellan kärleken till föreningen och kärleken till, eller tanken om, sin egen och sina vänners betydelse i densamma. Det kanske ändå känns lite ballare och mer handlingskraftigt att vara med och dra i gång drevet som får en ledare eller spelare sparkad än vad det är att fullt ställa sig bakom det vi har. Vissa tror att laget behöver arbetsro och stöd, andra tror att det ligger på dem att få spelare och ledare att inse vilket rövgäng de är som aldrig kommer vända det här. Förståeligt på ett sätt, men ändå inte på ett annat.

Om jag har det tufft på jobbet så vet jag det, det blir ju bara ännu jobbigare om städaren och receptionisten skriver på intranätet att jag är en värdelös sopa som kommer dra hela företaget i smutsen och hur i helvete kunde min omdömeslösa chef ens anställa mig? Det är kontraproduktivt! Det är lite fyndigt att raljera över huruvida spelarnas anhöriga läser i sociala medier eller inte, men verkligheten idag ser väl faktiskt kanske ut så att några av dem gör det. Det är naturligtvis upp till var och en att skriva vad man vill, men man ska nog vara mycket, mycket medveten om att man skadar vår egen förening om man icke-konstruktivt ger sig efter någon, spelare såväl som ledare. Vill man göra det?


Min inställning är att jag som medlem, vilket jag kan tycka att man bör vara i den förening man vill tycka till om, har möjlighet att påverka via de organ som finns, därigenom har jag indirekt varit med och satt ett lag på banan och har man tagit fan i båten så får man faktiskt ro honom i land också. Det innebär inte att man inte kan ha negativa åsikter, det innebär att det finns ansvariga och oansvariga sätt att förhålla sig till sina negativa åsikter, om man nu blöder så för skölden. Men visst, att känna den typen av ansvar är ju inte lika enande som att skrika och gapa med polarna om avgångar för att sen gå till baren tre minuter innan perioden är slut eftersom birakön blir alldeles för lång annars. Det är ju riktig passion. I relation till hur många som positivt engagerar sig i årsmötet är det ju långt många fler som av negativitet vill kavla upp ärmarna och vara den som hittar och avsätter den skyldige när resultaten går emot. Man kan faktiskt undra vad det beror på.

Rudi, detta var förbannat bra! Härligt uppfriskande att läsa ditt knivskarpa inlägg!

[Keutril]

Det är möjligt att kritiken gör det svårare för laget i det korta perspektivet, men om vi skulle sluta att kritisera spelare som är dåliga eller när föreningen agerar tveksamt och i stället bara agera som applåderande nickedockor oavsett prestation så är den här föreningen förlorad på riktigt.

Är det verkligen säkert? Som en applåderande nickedocka är min bild att många supportrar som anser sig mer hängivna ofta är väldigt selektiva i sitt ansvarskännande. Jag ställer mig förvisso tveksam till läktarens påverkan på ett lag i medvind däremot är jag tämligen säker på att burop och nidramsor kan krypa under skinnet på vem som helst. När laget vinner låter det ofta att "vi sjöng in poäng" och man är sällan sena att utropa sig som en extra spelare, en kollektiv hjälte. Däremot är det försvinnande få som vill vara den där extra spelaren när förlustraden växer till en åtta. När vi vinner gör vi det tillsammans, men när vi förlorar så kan väl någon jävel bara ta på sig skiten och avgå? Robban? Jocke? Tjomme? Redieborn? Tambellini? Alla? Varför är Henke kapten, förresten?

Enligt min teori står vi dock inför en situation då läktaren faktiskt kan ha en avgörande betydelse i spelare och ledares gemensamma prestation eftersom vi människor blir våldsamt mycket mer inkännande och påverkbara när vi tvivlar på oss själva. Men då, när det erbjuds en tung roll, väljer somliga att istället vända den kritiska udden inåt. Såna här supportrar är ju på intet sätt något unikt, men som en beige man på långsidan har jag ofta svårt att förstå varför vissa i svåra tider ser på vårt hockeylag som någon defekt cirkuselefant. Det talas ofta om en villkorslös kärlek till en förening men är den kärleken verkligen villkorslös om man medvetet försämrar lagets förutsättningar genom att peka ut enskilda spelare? De enskilda spelarna som i förlängningen är laget som i förlängningen är föreningen som i långt mycket högre grad än vi direkt kan påverka huruvida det blir kvalspel i år eller inte. Jag har ibland lite svårt att se gränslinjen mellan kärleken till föreningen och kärleken till, eller tanken om, sin egen och sina vänners betydelse i densamma. Det kanske ändå känns lite ballare och mer handlingskraftigt att vara med och dra i gång drevet som får en ledare eller spelare sparkad än vad det är att fullt ställa sig bakom det vi har. Vissa tror att laget behöver arbetsro och stöd, andra tror att det ligger på dem att få spelare och ledare att inse vilket rövgäng de är som aldrig kommer vända det här. Förståeligt på ett sätt, men ändå inte på ett annat.

Om jag har det tufft på jobbet så vet jag det, det blir ju bara ännu jobbigare om städaren och receptionisten skriver på intranätet att jag är en värdelös sopa som kommer dra hela företaget i smutsen och hur i helvete kunde min omdömeslösa chef ens anställa mig? Det är kontraproduktivt! Det är lite fyndigt att raljera över huruvida spelarnas anhöriga läser i sociala medier eller inte, men verkligheten idag ser väl faktiskt kanske ut så att några av dem gör det. Det är naturligtvis upp till var och en att skriva vad man vill, men man ska nog vara mycket, mycket medveten om att man skadar vår egen förening om man icke-konstruktivt ger sig efter någon, spelare såväl som ledare. Vill man göra det?


Min inställning är att jag som medlem, vilket jag kan tycka att man bör vara i den förening man vill tycka till om, har möjlighet att påverka via de organ som finns, därigenom har jag indirekt varit med och satt ett lag på banan och har man tagit fan i båten så får man faktiskt ro honom i land också. Det innebär inte att man inte kan ha negativa åsikter, det innebär att det finns ansvariga och oansvariga sätt att förhålla sig till sina negativa åsikter, om man nu blöder så för skölden. Men visst, att känna den typen av ansvar är ju inte lika enande som att skrika och gapa med polarna om avgångar för att sen gå till baren tre minuter innan perioden är slut eftersom birakön blir alldeles för lång annars. Det är ju riktig passion. I relation till hur många som positivt engagerar sig i årsmötet är det ju långt många fler som av negativitet vill kavla upp ärmarna och vara den som hittar och avsätter den skyldige när resultaten går emot. Man kan faktiskt undra vad det beror på.

Fruktansvärt bra skrivet. Det här borde många så kallade supportrar försöka lära sig av.