Jag funderar om DIF verkligen ligger i och försöker som så många andra ES lag gör. Tänker på det man läser om i tidningarna, där "experterna" hyller vissa lag för de spelar en modern hockey, de får beröm att de sköter arena/ekonomin som man ska i dessa tider osv.Highwind skrev:Visst. Vi har vunnit 16 guld och är den ishockeyförening som engagerar mest folk i landet. Då förstår jag att man pratar om gammal beprövad Djurgårdsanda som en recept för framgång.
Men innebär Djurgårdsanda att man inte öppnar öronen och lyssnar på det som händer i hockeyn utanför föreningen? Till exempel detta med mentala coacher. Varför har man inte plockat in en mental coach när det är tydligt att det är i det mentala vi brister? Vi har utan tvekan en trupp som ska dominera i hockeyallsvenskan men vi är mediokra.
I min värld bygger framgång på innovation. Och innovation bygger på att lyssna på det som händer runtomkring för att skapa erfarenheter för att kunna skapa något nytt.
Det verkar som att det finns en grundlag inom DIF hockey som säger att vi ABSOLUT inte ska PRÖVA att ta in en mental coach och se om det ger resultat. Varför detta hårdnackade motstånd?
Det är dags att sluta slå sig på bröstet och se sig som störst bäst och vackrast. Ska vi lyckas behöver vi en ledning som vågar pröva nya saker och är ödmjuka.
Känns mer som DIF lever kvar i det gamla som du skriver, vi har 16 sm guld och vi är mesta mästarna vi behöver inte lyssna eller följa efter andra för det är vi som är bäst och vet bäst om saker och ting.
Lite som den gamla bil-slogan man kunde läsa på vissa bilmodeller förr.
. Tyvärr verkar DIF leda detta rätt ner i avgrunden, för DIF har haft olika tränare och ruggigt bra spelare i laget som år efter år underpresterar osv. Frågan är hur fan det kommer sig?Vi följer inte utvecklingen, vi leder den
Tror nog att vår styrelse/förening hade mått jävligt bra av förändring och att vissa ställer sitt jobb till förfogande för andra som har nya och moderna tankar om hur hockey ska spelas och hur vår förening ska skötas.
