Hur gör ni för att hantera sorgen?

[Rabben]

makmyra whiskey

[Daniel942]

Jag vill inte gå och lägga mig. Jag vill inte acceptera vad som har hänt, även fast vi alla visste vad det lutade åt.
Men en sak är säker. DIF kommer även existera nästa säsong. Även om vi inte är i Elitserien.

Och att slå ut ur underläge är det roligaste som finns, då kan det bara gå bättre. Utan motgångar uppskattar man inte heller framgångar. Det vore ju faktiskt jävligt tråkigt att vinna SM-Guld varje år.

Nu ska vi tillbaka. Vi ska vinna. Vi är DIF.

[yobeez]

Försökte skriva sansat på facebook. Klistrar in det här.

Nu är det ett faktum - DIF hockey är inte längre ett Elitserielag. Det känns förjävligt rent utsagt. Min första reaktion var oväntad sansad, men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur mer och mer ledsen, arg, besviken och delvis rädd jag faktiskt är. Egentligen vill jag bara supa skallen i bitar just nu och hoppas att när jag vaknar imorgon så är vi fortfarande ett Elitserielag. Att allt bara var en bisarr och vidrig mardröm. Men jag vet att det inte är en dröm och det skulle troligtvis bara göra mer ont än gott av att dränka sin sorg i alkohol. Därför skriver jag ut här istället. Som terapi.

Visst, det är ju bara sport och det finns viktigare saker här i livet. Och det är ju inte precis så att DIF försvinner för gott. Dem finns ju kvar fast i en division lägre ner. Men på något sätt så gör det så förbannat jävla ont.

Känslan är att i princip alla spelarna som representerade DIF säsongen 2011/2012 inte gav allt. Det är det som gör mest ont. Det var ju detta år som vi skulle vinna det SM-guld som vi skulle ha tagit säsongen 2009/2010, men där vi snubblade på mållinjen. Istället för guld så blev det kvalserien. Verkligheten kom ikapp en, som en regäl käftsmäll.

Vi torskar mot värsta fienden AIK med 5-0 och det skulle visa sig vara början på helvetet. Just då trodde man inte att det kunde bli värre. Oj så fel man hade. Redan då borde man ha insett problemet, eller ja problemEN snarare. Efter det var man det sämsta laget i Elitserien, bortsett från Timrå som inte ens kunde plocka hem fler poäng än antal spelade matcher. Sen sparkade man Hardy, så sent som i februari. Ersättaren var Tony Zabel, DIF:s juniortränare helt utan meriter, i hopp om en nytändning. Det sprack, även om vi faktiskt var ganska nära. Hade vi inte släppt in den där pucken borta mot MODO när det var mindre än en sekund kvar av matchen, eller om vi inte hade haft spaghettiben borta mot avsågade Timrå i en match där vi fortfarande hade allt i våra egna händer eller om det hade suttit en något mer kunnig (/mindre värdelös) videogranskingsdomare i matchen mellan MODO-Linköping i sista omgången så hade vi kanske fortfarande varit ett Elitserielag idag. Kanske. Men vi var uppenbarligen inte värda ett bättre öde. Vi var inte tillräckligt bra helt enkelt.

Det är inte lätt att tänka positiva tankar kring DIF hockey en dag som denna men det finns faktiskt små små ljus i den bäcksvarta tunneln. Det första och det egentligen enda viktiga är Djurgårdsfamiljen. Det är nu vi ska sålla agnarna från vetet och se vilka det är som är dem finaste av supportrar och vilka det är som är medgångssupporter. Förhoppningsvis kan vi slå hål på myten om att Djurgårdens IF endast består av medgångssupportrar, men jag vet faktiskt inte. Jag hoppas dock. Det andra (och sista) positiva är att vi får börja om från ny kula. Göra om - göra rätt. Dem som inte vill eller kan kämpa för skölden kan sticka och dem som är redo att kriga får stanna. Det gäller spelare, ledare och tränare.

Trots den besvikelsen, ilskan och den tragedi jag känner nu kommer jag givetvis köpa säsongskort nästa säsong, även om vi spelar i andradivisionen Allsvenskan. Det kan jag lova. För jag älskar Djurgårdens IF och inte framgångarna.

[Berra]

Nu har jag precis vaknat, bakfull och jävlig. Jag väntar några timmar sedan börjar jag halsa igen. Troligen öl då spriten tog slut igår.

[Lee Harvey Oswald]

Cola Zero,

Detta känns faktiskt snäppet tyngre än jag trodde det skulle göra.
Samma tyngd som när nån dött.
Helt sjukt egentligen vilken loser man är.

Har alltid snudd på föraktat folk som gråtit vid "sport-matchs-förluster".
Nu är man där själv.
En märklig erfarenhet, snudd på surrealistisk, som jag gärna hade varit utan.

[XantE]

T-röd

[gaspo]

Sitter o klurar på hur familjen skall klara mig nu när jag skall åka till psykakuten.

E så jävla nojig för att nån jävel i avskyvärda Göteborg som jag tyvärr bor i skall påpeka min nummerskyltshållare. Där har jag DJURGÅRDENS IF ståendes. O får jag nån kommentar idag innan psyket så kommer det fan bli tredje världskriget härnere!

[David1891]

Dricker bärs o kollar klip från slutspelet 2010. Tur som fan att ingen ser en just nu, hade nog blivit psyket direkt.

[-daniel-]

Trots att man förstod det här för rätt länge sen nu är man nästintill som ett apatiskt flyktingbarn idag. Stirrar tomt ut i luften och gapar, sådär lite småsnett med en strimma av saliv drippandes ner på tangentbordet. Uppgivenhet, förakt och bedrövelse är de känslor som ligger närmast. Vaknade imorse med tårar i ögonen...

Har dock hållit mig borta från sprit (om antal öl igår kväll inte räknas), är rädd att trilla dit på allvar.

[sensei]

Trots att man förstod det här för rätt länge sen nu är man nästintill som ett apatiskt flyktingbarn idag. Stirrar tomt ut i luften och gapar, sådär lite småsnett med en strimma av saliv drippandes ner på tangentbordet. Uppgivenhet, förakt och bedrövelse är de känslor som ligger närmast. Vaknade imorse med tårar i ögonen...

Har dock hållit mig borta från sprit (om antal öl igår kväll inte räknas), är rädd att trilla dit på allvar.

Jag har också en del förakt, inte kopplat till själva resultatet utan hur vi har genomfört detta år. Viljelöst, idélöst, mjäkigt, tveksamt, blygsamt och råtråkigt att se. Skammen kommer förevigt hänga över de som vart inblandade. Försvinn!

Att någon åker ur är dock en konsekvens av det system vi har. Anta att alla 12 lag är lika bra -- ändå åker två lag ner i kvalserien. Något är väldigt fel med detta system.

[MGC]

Blev Glenfarclas men inte hjälpte det. Får se vad det blir efter tisdagen?

[-daniel-]

Trots att man förstod det här för rätt länge sen nu är man nästintill som ett apatiskt flyktingbarn idag. Stirrar tomt ut i luften och gapar, sådär lite småsnett med en strimma av saliv drippandes ner på tangentbordet. Uppgivenhet, förakt och bedrövelse är de känslor som ligger närmast. Vaknade imorse med tårar i ögonen...

Har dock hållit mig borta från sprit (om antal öl igår kväll inte räknas), är rädd att trilla dit på allvar.

Jag har också en del förakt, inte kopplat till själva resultatet utan hur vi har genomfört detta år. Viljelöst, idélöst, mjäkigt, tveksamt, blygsamt och råtråkigt att se. Skammen kommer förevigt hänga över de som vart inblandade. Försvinn!

Att någon åker ur är dock en konsekvens av det system vi har. Anta att alla 12 lag är lika bra -- ändå åker två lag ner i kvalserien. Något är väldigt fel med detta system.

Jag kan inte ha så mycket förakt för enskilda spelare i dag - däremot väljer jag att förakta alla som sitter i ledande positioner i den här klubben. Att inte inse allvaret och tro att extrem passivitet skall vända en nedåtgående spiral är nog det mest förödande misstaget någon inblandad i den här klubbens långa, stolta historia mäktat med.

Diskussionen om en stängd serie orkar jag bara inte dra upp idag igen, du vet vad jag tycker.

[Skywalker]

Har aldrig varit så glad över att vara bakis. Nu sitter man hemma och kännes sig allmänt dum i huvudet och har svårt att uppfatta vad det är som har hänt. Igår fick man trösta sig med kir på vägen hem från borås.

[Jokester]

Efter förlusten var jag bara uppgiven, det är först nu det börjar smälta in och jag blir bara mer och mer förbannad och ledsen, att se alla vidriga gnagare med sina fula flin förvärrar givetvis situationen.

[Mash]

Var så gott som inställd på Allsvenskan även fast hoppet lös in i det sista. Nu försöker jag se det positiva i det hela istället för allt negativt, hjälper en aning.