Djurgårdens IF - HV71, 2/2 2012.

[PutteDIF]

Här leder DIF i alla fall:
http://aftonbladet.dallas-are.se/Aftonb ... 8&oid=8047

[HockeyHovet]

Haha!! Tack Putte för skrattet!

[Edin]

Vid det här laget så börjar jag bli lite orolig över mig själv faktiskt.

Det har varit många matcher den här säsongen då man känt på förhand att en vinst är väldigt avlägsen, men ändå så går man med tunga steg hem ifrån Hovet fly förbannad över hur jävla sämst allting är, och vid bortamatcher så har det varit sparkande i dörrar och slag i väggen här hemma när vi förlorar.

Men efter idag så var det mer ett "Jaha, nya tag på lördag då. Det kan åtminstone inte bli sämre". Inga svordomar eller någon dödslängtan. Detta trots att Djurgården gör sin sämsta säsong under min livstid precis när jag är som mest aktiv i mitt supporterskap. Spelet suger, ledningen är inkompetent och som det känns nu så står Djurgården på ruinens brant.

Ändå var jag helt likgiltig när jag stegade hem ifrån Hovet idag. Varför? Känner ni likadant?

Ni får ursäkta att jag använder forumet som något slags självhjälp, men det finns väl ingen psykolog i världen som kan sätta sig in i vad vi tvingas gå igenom just nu?

[Norrastååå]

Att inte vara arg efter idag är något som jag inte kan skriva under på. Det svider som bara den i hjärtat att se Djurgården sakta men säkert dala ner mot Allsvenskan. Och tanken på Stockholms Stolthet i andradivisionen känns inte längre ofattbart. Vi håller på att spela ner oss själva mot total avsaknad av framgång, sportsligt, kulturmässigt och ekonomiskt. Laget ser bedrövligt ut, vi mönstrade idag ett lag som totalt saknar spets förutom #41. Att se en bedrövlig Ottosson i sällskap med en Nilson som totalt saknar självförtroende och mest åker runt och muttrar på planen är så otroligt tråkigt att se. Det finns ingen som eldar på, det finns ingen som kan kliva in och visa hjärta genom en tackling och väcka laget. Minns ni? Var är den känslan? Finns det någon som överhuvudtaget tänker på att chansen finns att åka in på isen och väcka hela Hovet i sitt nästa byte? Finns glöden? Finns glädjen? Finns lusten?

Men vad har vi att kräva egentligen? När fler och fler börjar sätta sig ner mellan A15-A18 så börjar det kännas hopplöst. Jag stod och skrek och visade att i alla fall jag vill ha en annorlunda situation. I klacken sjunger vi i 60 minuter, punkt slut. Passar det inte så råder jag att avlägsna sig från sektionerna där vi står, alternativt klippa era säsongskort. Trots att UCS/FBR valt att inte närvara som grupper på matcherna måste vi kunna få Hovet att sjunga. Det är tusentals djurgårdare på arenan som suktar efter en ny vår 2010. Gör något! Visa att vi på läktaren åtminstone aldrig ger upp. Det är nu spelarna behöver oss som mest, det är nu vi måste visa att vi i alla fall inte tänker pissa på skölden. Sjung för gamla Djurgårn...

Lider med er. Har aldrig sett varken DIF eller klacken så lama. Även om jag (+fru och lillpytsan på 10 mån som också hakar på) håller stenhårt på HV så kommer jag till Hovet med någon slags förväntan om att få uppleva 1) ett makalöst publikdrag och 2) krigaren Ölvestad. Tji på båda punkterna idag.

Se till att får tillbaka Tjärnorna och JÖ asap. Det är inte mycket tid att vinka på. Och skärp er på läktaren. Vänd på detta nu. Det kan inte vara meningen att mitt HV skall möta Fisklunda, Silverköping och Kommunal-laget Växjö i nästa års Elitserie men inte DIF!!

// JV

[Gneblon]

Vid det här laget så börjar jag bli lite orolig över mig själv faktiskt.

Det har varit många matcher den här säsongen då man känt på förhand att en vinst är väldigt avlägsen, men ändå så går man med tunga steg hem ifrån Hovet fly förbannad över hur jävla sämst allting är, och vid bortamatcher så har det varit sparkande i dörrar och slag i väggen här hemma när vi förlorar.

Men efter idag så var det mer ett "Jaha, nya tag på lördag då. Det kan åtminstone inte bli sämre". Inga svordomar eller någon dödslängtan. Detta trots att Djurgården gör sin sämsta säsong under min livstid precis när jag är som mest aktiv i mitt supporterskap. Spelet suger, ledningen är inkompetent och som det känns nu så står Djurgården på ruinens brant.

Ändå var jag helt likgiltig när jag stegade hem ifrån Hovet idag. Varför? Känner ni likadant?

Ni får ursäkta att jag använder forumet som något slags självhjälp, men det finns väl ingen psykolog i världen som kan sätta sig in i vad vi tvingas gå igenom just nu?

Idag med 7 ordinarie borta varav 3 av våra absolut viktigaste spelare ska man inte förvänta sig jättemkt med dels redan stukat självförtroende samt mot ett HV som faktiskt även om det gör ont att säga det är en riktigt bra lag. Då blir det klasskillnad. Som kag läste någonstans. man tror ju inte Zabel förvänta sig att få träna samma grabbar dom senaste dagarna som han gjorde för 2 veckor sen

[Gneblon]

Att inte vara arg efter idag är något som jag inte kan skriva under på. Det svider som bara den i hjärtat att se Djurgården sakta men säkert dala ner mot Allsvenskan. Och tanken på Stockholms Stolthet i andradivisionen känns inte längre ofattbart. Vi håller på att spela ner oss själva mot total avsaknad av framgång, sportsligt, kulturmässigt och ekonomiskt. Laget ser bedrövligt ut, vi mönstrade idag ett lag som totalt saknar spets förutom #41. Att se en bedrövlig Ottosson i sällskap med en Nilson som totalt saknar självförtroende och mest åker runt och muttrar på planen är så otroligt tråkigt att se. Det finns ingen som eldar på, det finns ingen som kan kliva in och visa hjärta genom en tackling och väcka laget. Minns ni? Var är den känslan? Finns det någon som överhuvudtaget tänker på att chansen finns att åka in på isen och väcka hela Hovet i sitt nästa byte? Finns glöden? Finns glädjen? Finns lusten?

Men vad har vi att kräva egentligen? När fler och fler börjar sätta sig ner mellan A15-A18 så börjar det kännas hopplöst. Jag stod och skrek och visade att i alla fall jag vill ha en annorlunda situation. I klacken sjunger vi i 60 minuter, punkt slut. Passar det inte så råder jag att avlägsna sig från sektionerna där vi står, alternativt klippa era säsongskort. Trots att UCS/FBR valt att inte närvara som grupper på matcherna måste vi kunna få Hovet att sjunga. Det är tusentals djurgårdare på arenan som suktar efter en ny vår 2010. Gör något! Visa att vi på läktaren åtminstone aldrig ger upp. Det är nu spelarna behöver oss som mest, det är nu vi måste visa att vi i alla fall inte tänker pissa på skölden. Sjung för gamla Djurgårn...

Lider med er. Har aldrig sett varken DIF eller klacken så lama. Även om jag (+fru och lillpytsan på 10 mån som också hakar på) håller stenhårt på HV så kommer jag till Hovet med någon slags förväntan om att få uppleva 1) ett makalöst publikdrag och 2) krigaren Ölvestad. Tji på båda punkterna idag.

Se till att får tillbaka Tjärnorna och JÖ asap. Det är inte mycket tid att vinka på. Och skärp er på läktaren. Vänd på detta nu. Det kan inte vara meningen att mitt HV skall möta Fisklunda, Silverköping och Kommunal-laget Växjö i nästa års Elitserie men inte DIF!!

// JV

När t.o.m motståndarlagets fans tycker det är illa då vet man att det står riktigt illa till!

[Magnutz]

hahahahahahaha... pajassäsong.

[Pogue Mahone]

Verkligen inte den starten som Tony behövde. Halva laget borta och de som inte är borta ser ut som vilsna kycklingar på isen.

Vill så innerligt slippa kvalet. kval är det värsta som finns. Det är en sån jäkla ångest. fan vill bara dö. snälla ta lite poäng nu DIF...

Kan någon snälla säga åt ledningen att avgå? har de lyckats med någonting?

[SkönaDjurgårn]

Vid det här laget så börjar jag bli lite orolig över mig själv faktiskt.

Det har varit många matcher den här säsongen då man känt på förhand att en vinst är väldigt avlägsen, men ändå så går man med tunga steg hem ifrån Hovet fly förbannad över hur jävla sämst allting är, och vid bortamatcher så har det varit sparkande i dörrar och slag i väggen här hemma när vi förlorar.

Men efter idag så var det mer ett "Jaha, nya tag på lördag då. Det kan åtminstone inte bli sämre". Inga svordomar eller någon dödslängtan. Detta trots att Djurgården gör sin sämsta säsong under min livstid precis när jag är som mest aktiv i mitt supporterskap. Spelet suger, ledningen är inkompetent och som det känns nu så står Djurgården på ruinens brant.

Ändå var jag helt likgiltig när jag stegade hem ifrån Hovet idag. Varför? Känner ni likadant?

Ni får ursäkta att jag använder forumet som något slags självhjälp, men det finns väl ingen psykolog i världen som kan sätta sig in i vad vi tvingas gå igenom just nu?

Jag känner igen det där. Man är inte rasande längre utan bara helt iskall. Någon form av apatiskt tillstånd? http://sv.wikipedia.org/wiki/Apati

[Sjöwall]

Denna veckan har jag jobbat så sjukt jävla mycket övertid och har inte varit hemma i Täby innan kl 22 någon gång denna veckan. Under gårdagens match mot HV gjorde jag det förbjudna. När Claesson lyckades med tillställningen att lägga en puck-out reste jag mig upp och gick hem. Jag orkade inte mer. Det enda jag såg fram emot var att komma hem och sova. Lägg därtill att sambon väcker mig mitt i natten för att jag skriker "AVGÅ".

Livet är tragiskt för oss just nu. Brynäs på lördag. Gå eller inte gå?

[Lee Harvey Oswald]

Vid det här laget så börjar jag bli lite orolig över mig själv faktiskt.

Det har varit många matcher den här säsongen då man känt på förhand att en vinst är väldigt avlägsen, men ändå så går man med tunga steg hem ifrån Hovet fly förbannad över hur jävla sämst allting är, och vid bortamatcher så har det varit sparkande i dörrar och slag i väggen här hemma när vi förlorar.

Men efter idag så var det mer ett "Jaha, nya tag på lördag då. Det kan åtminstone inte bli sämre". Inga svordomar eller någon dödslängtan. Detta trots att Djurgården gör sin sämsta säsong under min livstid precis när jag är som mest aktiv i mitt supporterskap. Spelet suger, ledningen är inkompetent och som det känns nu så står Djurgården på ruinens brant.

Ändå var jag helt likgiltig när jag stegade hem ifrån Hovet idag. Varför? Känner ni likadant?

Ni får ursäkta att jag använder forumet som något slags självhjälp, men det finns väl ingen psykolog i världen som kan sätta sig in i vad vi tvingas gå igenom just nu?

Jag känner igen det där. Man är inte rasande längre utan bara helt iskall.

Någon form av apatiskt tillstånd? http://sv.wikipedia.org/wiki/Apati

Man kan närmast likna det vid den fasa som ett våldtäktsoffer går igenom .
Otroligt överdrivet jag vet, men den psykiska funktionen är den samma.
Man stänger helt enkelt av känslocentrum för att överleva


Denna säsong känns som ett liv, ett trasigt & sorgligt liv

[Stadion]

"@T_AlexandersonThomas Alexanderson
Många muppar på Hovets läktare. Buar och hånar ett skadeskjutet juniorlag (Elva 90-talister lirade) som krigar över hela isen. Skäms idioter"

Kan bara instämma, hur tänkte ni som buade och hånade?

[SkönaDjurgårn]

Vid det här laget så börjar jag bli lite orolig över mig själv faktiskt.

Det har varit många matcher den här säsongen då man känt på förhand att en vinst är väldigt avlägsen, men ändå så går man med tunga steg hem ifrån Hovet fly förbannad över hur jävla sämst allting är, och vid bortamatcher så har det varit sparkande i dörrar och slag i väggen här hemma när vi förlorar.

Men efter idag så var det mer ett "Jaha, nya tag på lördag då. Det kan åtminstone inte bli sämre". Inga svordomar eller någon dödslängtan. Detta trots att Djurgården gör sin sämsta säsong under min livstid precis när jag är som mest aktiv i mitt supporterskap. Spelet suger, ledningen är inkompetent och som det känns nu så står Djurgården på ruinens brant.

Ändå var jag helt likgiltig när jag stegade hem ifrån Hovet idag. Varför? Känner ni likadant?

Ni får ursäkta att jag använder forumet som något slags självhjälp, men det finns väl ingen psykolog i världen som kan sätta sig in i vad vi tvingas gå igenom just nu?

Jag känner igen det där. Man är inte rasande längre utan bara helt iskall.

Någon form av apatiskt tillstånd? http://sv.wikipedia.org/wiki/Apati

Man kan närmast likna det vid den fasa som ett våldtäktsoffer går igenom .
Otroligt överdrivet jag vet, men den psykiska funktionen är den samma.
Man stänger helt enkelt av känslocentrum för att överleva


Denna säsong känns som ett liv, ett trasigt & sorgligt liv

Mmm man blir helt konstig av det här. Undra om det är riktigt sunt.

[-daniel-]

"@T_AlexandersonThomas Alexanderson
Många muppar på Hovets läktare. Buar och hånar ett skadeskjutet juniorlag (Elva 90-talister lirade) som krigar över hela isen. Skäms idioter"

Kan bara instämma, hur tänkte ni som buade och hånade?

Hånet och buandet borde främst riktas mot Djurgården Hockeys ledning som mer eller mindre uppsåtligt satt klubben i sin mest prekära situation på 30 år.

Måste kännas fantastiskt att halva laget är borta två dagar efter transfersfönstret stängt... det gör väldigt ont att ens tänka tanken när man tänker på klubben i sitt hjärta, men kan inte annat än tycka det är SÅ JÄVLA RÄTT åt clownerna i vår ledning.

[Mash]

Kul att många av er andra hakade på SM-GULD ramsan, haha !

Haha ett gott skratt fick man iallafall.

Matchens höjdpunkt, helt klart!

I övrigt, riktigt jävla extremt piss dålig säsong. Vi ska vara nöjda om vi får lira i kvalserien, just nu är jag fan rädd att Timrå ska gå om oss, så jävla illa känns det.
Fy fan, illa