Det är läskiga tider vi lever i.
Nonchalanta alliansvindar blåser kallt genom kulvertarna och släcker skoningslöst liv i britsarna.
Individuella fall visserligen; bilder på svårt sjuka människor (människor inte boskap) visas till Hägglund som i sin tur svarar med diagram och skratt,
visar TOTAL empatilöshet för individen.
Å andra sidan skulle JAG lägga vantarna på Hägglund skulle jag också visa TOTAL empatilöshet gentemot denna kanalje till ryggradslösa kräk.
Spelar väl ingen roll vilken allians eller parti som regerar nu när makthavarna har fått blodsmak i munnen, vi sjuka är enkelt, riskfritt och således ett lovligt byte.
Riskfritt; i jämförelse med att jaga bovar.
Organiserade brottsligheten kan enkelt, riskfritt och således helt öppet indikera sin verksamhets syfte, t o m med att ha sanningsenlig dekal på taket.
De är åtminstone ärliga
Sanna mina ord Sverige blir första landet i världen som kräver sina medborgare på luftskatt.
Ja någon måste ju betala för den rena luften Maud Olofsson och hennes ko i diket "miljövänliga" kolbrännarna står för.
Lär så länge Ni lever, lägg Er röst för
Blå Helgonet.
Sveriges enda sanna diktator som visar sällan skådat människoförakt, förstklassigt rovdjur som ser till att människosläktet består av kvalité före kvantitet.
Säg Hej!
Säg Hej!
Säg Hej till Helgonet!
Daniel --> inlägget ovan är ironi, cyniskt kryddat med livslång bitterljuv Finsk vemod.
Cynism, termen har flera olika likartade betydelser.
Den mest populära betydelsen avser en närmast känslokall livsåskådning
(kanske även illusionslös och att tro det värsta om människan).
Det kan även syfta på att bara se människan och/eller samhället som det är,
utan att påverkas av vedertagna regler och normer.
Ironi, är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas.
Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta.
Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det.
Den kan användas för att undvika öppen konflikt,
för att locka till skratt och för att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc. som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet.
