Hockeyminnen från säsongen 2009/2010

[sthlm_dif]

En fantastisk resa har nått slutet på den långa vägen, och jag, som så många andra är oerhört tacksamma över vad vi har fått uppleva tillsammans i år.
Det har varit en fantastisk säsong med underbara minnen samt några minnen som man mer än gärna glömmer bort, men som likväl sitter som klister på den inre kärnan av hjärnan.

Just nu sitter jag och minner mig tillbaka i tiden och tänker på de mest underbara minnena som jag har samlat på mig under den gångna säsongen, så det kan ju därmed vara kul att dela med sig av dem för att på så sätt få njuta av dom en extra gång samt njuta av saker som man eventuellt har glömt bort.

Mina finaste minnen från säsongen 2009/2010:
- Djurgården - Modo 26/9 - 2009. En dag som började på Östra Station för den gemensamma färden till Hovet. En magisk inramning inledde en lika magisk säsong!
Sjung för gamla Djurgården!

- Djurgården - Hv71 20/10 - 2009. Efter en halvknackig inledning på säsongen med ett par förluster i bagaget så kom en av de absolut skönaste segrarna på Hovet för i år mot Hv71 när Hv-spöket på Hovet äntligen jagades iväg efter nästan 5 år utan en enda hemmavinst mot Hv71.

- Djurgården - Södertälje 12/12 - 2009. Sista matchen innan juluppehållet, och den här matchen värmer mitt hjärta än idag. Den humorn som utspelades på läktarplats var i världsklass, och det är inte så ofta som jag skrattar så mycket som jag gjorde under den här matchen. "Hetsen" mellan aktiv sittplats och klacken var underbar, och jag får ett brett leende av att bara tänka på det.

- Djurgården - Färjestad 2/1 - 2010. Den traditionella storsatsningen bar av stapeln som i vanlig ordning. En härlig inramning skapades, och Jimmies sena avgörande var minst sagt en höjdare för den här säsongen.
DIF-FBK 2010, Sista 90 sekunder + förlängning. TV-SÄNDNING

- Modo - Djurgården 8/1 - 2010. Första segern borta mot Modo på 6 år, och som man gjorde det, eller rättare sagt, som Jimmie gjorde det. 5 mål av Kung Jimmie gav slutresultatet 7-2, och därmed slog sig Jimmie Ölvestad in i Djurgårdens historieböcker som den andra Djurgårdaren genom tiderna att göra 5 mål i en och samma match.
Jimmie Ölvestad - Lite extremt

- Djurgården - Södertälje 27/2 - 2010. OS uppehållet var över, och Djurgården tog emot Södertälje inför ett nästintill slutsålt Hovet. Stämningen var på topp, vilket man knappast kan säga om spelet, men det gjorde matchen till en underhållande sådan. Efter en sen knätackling från Julian Jacobsen som resulterade i en 5 minuters lång utvisning kunde Djurgården vända på steken från 3-4 till 5-4. Segern var viktig för självförtroendet, och Djurgården avslutade efter detta starkt och knep en andraplats i tabellen.
Julian Jacobsens knätackling på Josefsson

- Djurgården - Brynäs (Kvartsfinal 5) 26/3 - 2010 För första gången på många år såldes Globen ut, och stämningen var magisk när Djurgården tog sig vidare till semifinal. Hela långsidan levde sig med i matchen som aldrig förr, och under ole ole ola i slutet av matchen så hoppade mer eller mindre hela Globen, en minst sagt vacker och oförglömlig syn.

- Djurgården - Linköping (kvartsfinal 4) 7/4 - 2010. Globen kokade igen, och efter en riktig rysare kunde Timmy Pettersson avgöra 04:42 in i Sudden Death, och det målet skickade oss mer eller mindre till SM Final eftersom Linköping inte hade krafter kvar för att resa sig på nytt.
DIF-LHC Game 4 | Timmy Pettersson avgör i sudden

Sedan så vill jag ta tillfället i akt och passa på att tacka alla skribenter här på forumet. Det har varit en härlig säsong som inte hade varit lika härlig utan forumet och dess skribenter. Allt från deprimerande inlägg till inlägg av humor på absolut högsta nivå!
Vad vore denna värld utan detta underbara forum?

[Snazzi]

- Djurgården - HV71 (Final 6) 24/4 - 2010, och efterspelet
För första gången i mitt liv fick jag uppleva en final på plats. En minst sagt makalös bedrift, uträknade av media innan säsongen, och ändå stod vi där.
När Leine sköt in segerpucken kände jag bara hur världen raserades, det fanns inte en gnutta ljus. Jag kan knappast ha varit ensam om att känna så. Ändå så sjöng vi. Vi sjöng för att hylla våra hjältar på isen. Att få se och uppleva Djurgårdsfamiljen hoppa till olé olé ola, direkt efter en förlust av sådan karaktär, det är nog det mäktigaste jag upplevt i mitt liv. Jag känner sån stolthet över oss, spelare som supportrar. Fan vad bra vi är, och ingen kan ta det ifrån oss.
Väl hemma såg jag ett klipp från matchens efterspel, jag såg Falk åka runt på isen med tårar rinnandes ner för kinden. Då sprack det för mig också, tårarna forsade ut.
Nu sitter jag här, med tårfyllda ögon och en salig blandning av känslor, med en stolthet få har.
Den här matchen kommer jag minnas resten av mitt liv.

[erik_dif]

Så bra som vi var med Mika Hannula tror jag aldrig någonsin sett Djurgår'n vara. Vi hade tagit guldet LÄTT med honom.

Annars minns jag:
Brynäs - Djurgården 18/3 3-4
Matchen i säg är väl inte så mycket att säga om, Djurgår'n var lite bättre matchen igenom även om det blev jämnt till slut. Mackans passning till Jimmie som avgjorde var PORR!.
Det jag minns är dock känslan efteråt.
När vi vann mot Linköping hemma slutspelet 2008 var man helt euforisk efter vinsten, bland det största man upplevt, otroligt att vi tog en match liksom. Nu var det annorlunda. Nu var det på riktigt. Det här betydde något. Jag kände redan här att fan det här var ju bara det första klivet på stegen, att det här kunde räcka riktigt långt.

Djurgården - Linköping 3/4 3-2 sd
Enligt mig ännu bättre tryck i tredje än det var idag. Vi på läktarn vände verkligen matchen kändes det som och sen avgörandet. DET STORA AVGÖRANDET. Ser det hela tiden i ultrarapid från min plats hur alla skriker igång Jimmie när de ser att han är fri, hur en del viskar lite lätt; "sätt den nu för helvete" och hur det sen blir helt tyst. Knäpptyst. En halv evighet går i den här tystnaden. Jag ser hur pucken lämnar bladet och hur den sakta, sakta rör sig mot krysset och lyfter upp nätet likt en strut.
Jublet efter och Jimmies segergest är en evig klassiker. Synd att TV-sändningen inte finns på youtube.

Djurgården - Rögle 15/10 (?) 1-3
Har inte en jävla aning varför jag minns den här matchen. Antagligen för att allt var så jävla bajs. Jag var svinsjuk (btw vad hände med svininfluensan?!) fast ändå där, Liret var så dåligt som även om jag inte var sjuk hade jag kräkts, stämningen var så dålig att gallan kom hela tiden och vi torskade mot Rögle (!). Dessutom tror jag det var säsongens sämsta publiksiffra med typ 5.800 eller liknande.

[Lakrisal]

Det största minnet, förutom matchen idag är dels premiären och framförallt Final #1.

I nio år har Djurgårdsfamiljen längtat efter en final och till slut kom den, och vilket tryck och gung det blev på slutet. Helt fantastiskt att få se DIF vinna på hemmaplan och att se spelare som Enqvist, Josefson och Wesslau prestera så fruktansvärt bra, det var sann lycka.

Tårarna var även ganska nära när klackledaren (förlåt, jag kan inga namn) säger: händerna om varandra, nu kör vi en sista gång, ALLTID OAVSETT - FÖREVIGT DJURGÅRDEN, och hela hovet sjunger med efter dagens förlust.

[Wire]

- Djurgården - HV71 (Final 6) 24/4 - 2010, och efterspelet
För första gången i mitt liv fick jag uppleva en final på plats. En minst sagt makalös bedrift, uträknade av media innan säsongen, och ändå stod vi där.
När Leine sköt in segerpucken kände jag bara hur världen raserades, det fanns inte en gnutta ljus. Jag kan knappast ha varit ensam om att känna så. Ändå så sjöng vi. Vi sjöng för att hylla våra hjältar på isen. Att få se och uppleva Djurgårdsfamiljen hoppa till olé olé ola, direkt efter en förlust av sådan karaktär, det är nog det mäktigaste jag upplevt i mitt liv. Jag känner sån stolthet över oss, spelare som supportrar. Fan vad bra vi är, och ingen kan ta det ifrån oss.
Väl hemma såg jag ett klipp från matchens efterspel, jag såg Falk åka runt på isen med tårar rinnandes ner för kinden. Då sprack det för mig också, tårarna forsade ut.
Nu sitter jag här, med tårfyllda ögon och en salig blandning av känslor, med en stolthet få har.
Den här matchen kommer jag minnas resten av mitt liv.

Ursäkta för lite OT men vilket klipp är det?

[sthlm_dif]

- Djurgården - HV71 (Final 6) 24/4 - 2010, och efterspelet
För första gången i mitt liv fick jag uppleva en final på plats. En minst sagt makalös bedrift, uträknade av media innan säsongen, och ändå stod vi där.
När Leine sköt in segerpucken kände jag bara hur världen raserades, det fanns inte en gnutta ljus. Jag kan knappast ha varit ensam om att känna så. Ändå så sjöng vi. Vi sjöng för att hylla våra hjältar på isen. Att få se och uppleva Djurgårdsfamiljen hoppa till olé olé ola, direkt efter en förlust av sådan karaktär, det är nog det mäktigaste jag upplevt i mitt liv. Jag känner sån stolthet över oss, spelare som supportrar. Fan vad bra vi är, och ingen kan ta det ifrån oss.
Väl hemma såg jag ett klipp från matchens efterspel, jag såg Falk åka runt på isen med tårar rinnandes ner för kinden. Då sprack det för mig också, tårarna forsade ut.
Nu sitter jag här, med tårfyllda ögon och en salig blandning av känslor, med en stolthet få har.
Den här matchen kommer jag minnas resten av mitt liv.

Väl skrivet, instämmer väl mer eller mindre helt och hållet.
Borde väl egentligen ha skrivit ner den här matchen också, men jag kände att den låg för färskt i minnet. Som jag skrev i matchtråden så kommer även jag att minnas den här matchen i hela mitt liv. De scenerna (hyllningarna) som utspelades efter avgörandet är så fruktansvärt mycket större än de scenerna som utspelas när ett plastlag firar guld.
Även om det är tufft att förlora en final, så finns det inget som går upp emot sådana hyllningar. Ett motsvarande exempel är när Hammarby åkte ur Allsvenskan ifjol, såna scener kan bara upplevas i Stockholm (Solna = inte Stockholm, vidriga medgångshorungar).
Det värmer ett Djurgårdshjärta att få uppleva det vi fick uppleva tillsammans idag, och det är något som stärker oss inför framtiden. Falken tog nog den här finalförlusten hårdast av alla, han har varit med om så mycket så man fullständigt lider med honom, det är till och med så att jag får en tår i ögat i skrivande stund av att bara läsa det du skrev om honom. Jag älskar den killen över allt annat, och han förtjänar den ena hyllningen efter den andra, en större Djurgårdare än honom och Ottosson finns inte. Men i och med finalförlusten så kan jag bara tänka mig hur mycket Falken nu vill förlänga, jag kan inte ens föreställa mig att han lägger grillorna på hyllan efter en finalförlust. Han vill avsluta detta på ett bättre sätt, och nästa säsong så ska vi göra allt för att ge honom möjligheten att avsluta hans fantastiska karriär på bästa möjliga sätt, om han nu fortsätter, men det utgår jag ifrån att Falken gör.

[Edin]

- Djurgården - Södertälje 12/12 - 2009. Sista matchen innan juluppehållet, och den här matchen värmer mitt hjärta än idag. Den humorn som utspelades på läktarplats var i världsklass, och det är inte så ofta som jag skrattar så mycket som jag gjorde under den här matchen. "Hetsen" mellan aktiv sittplats och klacken var underbar, och jag får ett brett leende av att bara tänka på det.

Det här är väl det första som poppade upp i mitt huvud. Just den här matchen tycker jag symboliserar hela den värme och glädje jag fått uppleva under säsongens gång tillsammans med er på läktaren. Väl på matchen skrattade jag gott och länge åt herrarna på aktiv ståplats, och det har jag gjort många gånger. Senast i Globen när dom vart oxtokiga efter att vi slarvat på en "Vad tycker vi om HV?". Ni vet vilka ni är, stor cred till er! Många gånger har jag dragit på smilbanden när jag tänker tillbaka på det.

Vissa matcher under säsongen så har jag gått dit själv, men aldrig ensam. Epitetet "Djurgårdsfamiljen" kan kanske av andra anses löjligt, men inte för mig. Vi är verkligen en enda stor familj. Vi delar på glädje och vi delar på sorg, vi omfamnar varandra när gamla hjältar sätter pucken i nät, och när inhyrda finländare sätter punkt för säsongen så fortsätter vi ändå att mala på.

Hela säsongen kommer att vara ett fantastiskt minne, men jag kan ändå inte låta bli att tro att nästa säsong blir ännu bättre.

Vi är DIF.

[Snazzi]

Ursäkta för lite OT men vilket klipp är det?

Nu kom det igen, tårarna slutar inte komma.

0.40 och framåt. Fan, jag lider med dig Falk. Du förtjänar så jävla mycket bättre.
http://www.kanal5play.se/klipp/play/slu ... nal6-klipp

[Daniel942]

Oj, detta var otroligt intressant läsning. Tror faktiskt att varje match denna säsong skulle kunna nämnas här.

Brynäs - Djurgården (Kvartsfinal 5) 26/3 - 2010
Jag var väldigt förväntansfull under hela fredagen av vad kvällen hade att bjuda på. DIF kunde ju gå till Semifinal?! Det kändes lite overkligt, men inte omöjligt. Att matchen spelades på en Fredag gjorde att jag satt i plugget hela dagen och tänkte på hockey istället för på skolan.
Jag och min Morbror gick in på aktiv sittplats, globen var utsåld. Brevid oss stod en pappa med hans unge på runt 13 år, och medans jag och min morbror var VÄLDIGT nervösa så stod han och sa att allt var lungt när det stod 3-2 till DIF. Nej nej nej sa vi och påminnde han om att det gick snabbt i hockey. Trots det var han fortfarande helt lugn. Och hans kommentar till oss sen när DIF gick vidare var; "vad var det jag sa? ". Otroligt skön kille. DIF-Familjen säger jag bara! Var otroligt otroligt glad hela den helgen, men när måndagen kom så började man oroa sig för semifinalerna.

Djurgården - Linköping (Semifinal 4) 7/4 - 2010

DIF låg under med 1-0 och allt såg väldigt mörkt ut i min värld. Men då kom Andreas Enqvist, fyfan vad jag älskar honom, och sätter 1-1! Och förlängningen där, jag trodde jag skulle få hjärtklappning. Men gud vad skönt det var att se pucken gå in mellan Norrenas ben på Timmys skott. Otroligt synd att han lämnar oss

Djurgården - Linköping (Semifinal 5) 8/4 - 2010

Återigen, DIF hade chans att avancera till final. Jag tyckte det (igen) var overkligt men såå härligt. Jag och min morbror hade sagt till varrandra innan matchen "Kan det inte för en gångs skull bli en match som vi dominerar totalt så man slipper vara så nervös?". Och vad det blev! 5-1 till DIF. Men fy vad förbannad jag var när Danielsson satte 1-0 och domaren lät spelet fortsätta. Tur att det blev godkänt tillslut i alla fall, annars hade jag varit så jävla förbannad så att jag inte vet vad. Det enda tråkiga denna match var att inte Wesslau fick hålla nollan, men vafan, DIF VAR I FINAL! Jag höll nästan på att börja gråta lite lätt när jag hörde slutsignalen för att jag var så jävla glad. Helt otroligt.

Djurgården - HV71 (Final 1) 15/4 - 2010
Min första finalmatch som jag har varit på någonsin, stod i klacken med 3 andra (En är Lakrisal här på forumet). Fyfan vad härligt det var när vi vann. Hela jag var fylld av hopp, jag drömde om att DIF avgjorde på Hovet och fick Le Mat-pokalen hem till Stockholm. Nu blev det ju tyvärr inte så, men jag är så grymt jävla stolt över vad mitt DIF gjort denna säsong. Forza DIF!<3

[sthlm_dif]

Nu kom det igen, tårarna slutar inte komma.

0.40 och framåt. Fan, jag lider med dig Falk. Du förtjänar så jävla mycket bättre.
http://www.kanal5play.se/klipp/play/slu ... nal6-klipp

Jag får ont i magen av att se det där. Hoppas mer än allt annat att Falken förlänger nu. Han förtjänar ett bra mycket bättre avslut än det här.

[Daniel942]

Nu kom det igen, tårarna slutar inte komma.

0.40 och framåt. Fan, jag lider med dig Falk. Du förtjänar så jävla mycket bättre.
http://www.kanal5play.se/klipp/play/slu ... nal6-klipp

Där brast det. Fan.

[Edin]

Nu kom det igen, tårarna slutar inte komma.

0.40 och framåt. Fan, jag lider med dig Falk. Du förtjänar så jävla mycket bättre.
http://www.kanal5play.se/klipp/play/slu ... nal6-klipp

Där brast det. Fan.

Och värre ska det bli:

http://tv.hockeyligan.se/main.aspx?cont ... 9639473153

[Daniel942]

Fyll i nu allihopa era hockeyminnen! Kan bli intressant läsning.

[Tooga]

Frölunda - Djurgården (sista matchen i grundserien) 13/3 - 2010
Många Djurgårdare hade tagit sig ner till götet för dubbelhelgen, och jävlar vad kul man hade. Djurgården lekte bort Frölunda i stora delar av matchen. Djurgårdsklacken ägde läktarna. Goa gubbar körde trumsolo.

När DIF gjorde 2-0 tog Frölunda time-out, bara för att få höra "Sämre än Bajen!" Matchen avslutades på bästa sätt med 5-2 i öppen bur av Engqvist, jävlar vad man myste då. Scandinavium tömdes långsamt på frölunda-fans medan DIF gjorde kullerbytta mot klacken. Perfekt avslutning på grundserien, och perfekt taggning inför slutspelet.

[Jepe]

Ett starkt minne är matchen mot Modo där vi vinner borta med 7-2, och nej det är inte Jimmies FEM mål (även fast även detta är ett starkt minne) utan:

Ställningen var 3-0 och Modo lyckas göra 3-1 därefter ser det ut som om Modo börjar få hopp om liv och vad händer - Hardy begär Time out i FÖRSTA perioden med en 3-1 ledning. Detta var ett tydligt bevis på vad som krävs för att spela i DIF säsongen 09/10. Nytändning och matchen slutar 7-2.