Tänkte att vi skulle delge oss våra minnen från denna säsong, precis som vi gjorde förra året.
Allt började med European Trophy. En solig dag vid hovet och Coca Carola spelades vid ingångarna. Hade köpt ett paket med alla hemmamatcher, och det var det värt.
Vi krossade LHC med 5-0 i första mötet, Helsingfors vann vi över med 5-3 och Vålerenga med 6-2.
Hade lite på känn att nu är det nåt på G! Vi torskade finalen förra året, så i år siktar vi på Guld!
Laget såg ju dessutom mycket bättre ut på pappret. Vi hade ju värvat klasspelare som Widing t.ex.
Första torsken kom mot Jokerit, i Sudden Death. Inget mer med det tänkte jag, Jokerit var ett bra lag.
Djurgården missade slutspelet i ET, jag var lite småförbannad men inte överdrivet mycket. Det var ju ändå bara försäsong.
Denna säsong valde jag också att skaffa säsongskort, gick ändå på så många matcher så det skulle löna sig för mig. Och vilken investering det var! Kommer inte på nåt annat inköp som skulle vara bättre. Säsongskortet hämtar jag ut samma dag som solna-packet spelar sin första ES-Match på flera år. Sitter och river ut biljetterna en och en i Globen Shopping när massa gnagare cirkulerade runt mig. Kunde inte ta bort mitt hånflin eftersom jag var stensäker på att de skulle torska (vilket de också gjorde).
Omgång 1.
Några dagar senare startade ES på riktigt för våran del, DIF-HV71. Irritationen mot bönderna fanns kvar hos mig efter förra årets finalförlust, och denna match såg återigen ut som att det skulle bli en torsk då mr. Bom-Bom crosscheckade Linkan i ansiktet och fick 5 min + match.
Under den utvisningen fick också HV71 ledningen med 2-1. Men sen hände nåt mirakulöst. TVÅ mål på 30 SEKUNDER!? Norman och Tjärna stora hjältar, vi rider ut matchen och segern var vår.
Men efter den matchen mådde jag skitdåligt. Vi torskade 5 raka och en av dem var mot... ja.
Tänker inte ens skriva om den matchen.
Omgång 12.
Brynäs kom på besök till Hovet. De hade ledningen med 0-3 efter första perioden och jag sa till han jag sitter/står brevid "Detta kommer vi aldrig klara av att vända, så jävla slarvigt att ge bort detta." Vad händer? Matchen slutar förstås 4-3 till DIF, och då kände jag mig jävligt stolt inombords.
Omgång 15.
Säsongens tråkigaste match. 0-0 efter 3 perioder, Mario Kempe avgör på straffar.
Omgång 17.
"Länsderby" som det så fint heter mot Södertälje. Vi vänder 2-3 till vinst med 4-3 i sista perioden. Härlig känsla hade man här, vi klarar av att vinna sega matcher (omgång 15) och samtidigt vända underlägen till vinst.
Men den känslan försvann direkt efter nästa match. 2-5 skriver jag bara.
Efter den torsken var jag så jävla trött på att man spelade så lojt i Derbyna, så jag och några till tog oss ner till den öppna träningen på Hovet dagen efter. När vi var där fick vi prata med Ölvestad, och han var helt gråtfärdig. Även Järlan var med på ett håll.
Det som sades där kom upp i en artikel på JKs hemsida:
http://www.jarnkaminerna.se/artikel/jk/ ... tad-forlat
Några dagar efter kom nästa smäll. Ragge fick lägga skridskorna på hyllan.
Var väl inte så oväntat, men väldigt tråkigt.
Vårt försvarsspel som var ostabilt blev nu ännu ostabilare.
Omgång 30.
Äntligen fick vi revanch. Efter att vi har blivit pissade på i två raka derbyn kom första segern mot tattarlaget. Stod med polaren i klacken, och jag röjde som fan. Vid ett målfirande lyckades jag ha min sko i handen (WTF?!).
Har aldrig varit så härligt att vinna en hockeymatch, och banderollen "GOD JUL HORUNGAR" gjorde verkligen min vecka.
Och DIF gav mig också en försenad födelsedagspresent då jag i dagarna innan precis fyllt år.
Omgång 31.
Vi krossade det riktiga aik med 5-1 på Hovet. Denna dag var riktigt speciell för mig, hade lirat hockey på Hovet innan matchen med flera glada supporters (Magnutz, Kentta bl.a.) och det var en skön stämning. Matchen såg jag från hyllan för första gången, och man kan verkligen prata om VIP.
Allt var så bra denna matchen, det lossnade för Mackan, Nisse... Ja, Nisse. Detta var nog den sista hockeymatch jag såg med honom, och det är en stor del i varför denna match var en stor dag om man tittar över alla matcher på säsongen.
Nu får vi ju hoppas på att Nisse kommer tillbaka, men det kanske inte känns så trovärdigt.
Men det var inte förrän nästa match jag och alla andra fick det tråkiga beskedet.
Omgång 32.
Resa till södertälje.
Skön stämning som vanligt på bortamatcher, alla sjöng och var glada tills Micke (JKs ordförande) gick ner på räcket och berättade det tråkiga beskedet. Alla blev helt tysta och man kände "Detta kan inte vara sant, det måste vara ett skämt". Men tyvärr var det inte det.
Jag gav mig fan på att jag skulle sjunga för Nisse nu, och man var ju lagom hes när man kom hem från matchen som vi vann med 2-1. Ett roligt minne från matchen är att SSK sköt igenom vårat mål-nät utan att någon märkte det, annars hade det blivit 2-2.
Sen hade vi en dålig period ända fram till omgång 37, och under denna dåliga period hade vi också Järnkaminernas Dag. En dag som jag kommer att komma ihåg i resten av mitt liv.
Omgång 35.
Folk hade suttit och slitit i Torbengrutsalen i flera veckor för att göra det största hockeytifot någonsin i hockeysverige. Jag hjälpte till några gånger i Torbengrut, men mitt största minne här var när vi alla hjälptes åt att sätta upp allt på Hovet. Från början skulle vi bara få jobba fram till kvällen dagen innan matchen, och sen på morgonen på matchdagen. Men detta förstod alla snabbt att det inte skulle funka, vi skulle aldrig hinna bli klara i tid. Så på nåt sätt fick vi vara kvar hela natten och jobba, tappra Djurgårdare som stod inne på Hovet i över 24 timmar för att få klart allt. Och det var precist, en timme innan match blev allt klart.
Matchen förlorade vi i Sudden Death.
Omgång 37.
Derbydags igen!
Ångesten var stor. Matchen slutade som ni alla vet 4-1 i DIFs favör, jävligt skönt. Kunde man knipa igen käften på alla hybrisgnagare som helt plötsligt börjar följa ishockey.
Gick runt i min bubbla minst i en vecka efter matchen, jag var så jävla glad.
Det är vid tillfällen som dessa man inser varför man följer sport.
Omgång 38.
Också en tråkig match mot LHC, slutar 1-0 till DIF.
Omgång 40.
Daniel Widing som har varit så ifrågasatt under hela säsongen kommer in och verkligen gör min kväll. DIF hade tappat 2-0 till 2-3 och när det återstod 6 sekunder kvar av matchen dundrar Widing in 3-3, som sen gjorde att vi vann matchen på straffar. Hata Kaffe BK!
Omgång 46.
Min första riktiga bortamatch för säsongen, kan inte riktigt räkna in Tälje i den kategorin.
JK buss upp till Gävle, grym stämning på bussen! Hade SirDIFalot bakom mig och Snazzi åkte i den andra bussen som jag sen hamnade i då vår buss efter halva vägen fick punktering!
Lovar att det var Snazzis fel alltihop.
I Gävle satt vi innan matchen på "Old Saints" och sjöng upp. Trevlig stämning med Djurgårdsfamiljen.
Under själva matchen hade jag så svårt att fokusera på matchen då Brynäs jävla klack+trumma står precis brevid oss och retar mig och andra till vansinne. Trumma borde förbjudas på alla hockeyarenor.
Matchen slutar 2-1 till Brynäs, och det blev en lång resa hem.
Omgång 47.
Derby igen!
Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde under denna match. Fittorna tar ledningen sent i 3e perioden med 1-0 och vi såg ut att vara riktigt illa ute. Då kom frälsaren Andreas Holmqvist in och kvitterade med 3 minuter kvar!
Under målkaoset lyckades jag sparka ut min dricka vilket gjorde att jag började bli snurrig under förlängningen av vätskebrist eller något. Blev ju inte direkt bättre när det gick till straffar, men när vi hade avgjort där så kändes det betydligt bättre.
Derbykungar - DIF!
Omgång 51.
"Bortamatch" i tälje.
Åkte dit med polaren, resan började på BK @ Centralen då vi hade beställt in käk. När käket kommit in på brickan och allt ser jag på klockan att tåget går om 3 minuter vilket gör att vi får ta brickorna och springa som fan över hela Centralstationen. Som tur var så var tåget försenat, annars hade vi aldrig hunnit.
Alla våran Snazzi satt såklart på tåget, och orutinerad som han var låter han snuten plocka hans bira+påse. Varför gav du han påsen för???
Matchen är inte så mycket att prata om, vi blev nollade av nollorna från tälje. Fy fan.
SLUTSPEL
Kvartsfinal 1.
Jag och polaren hade bänkat oss här hemma hos mig för att se säsongens första slutspelsmatch - Äntligen tänkte vi.
Men så jävla kul blev det inte då vi förlorade i SD 22 sekunder in i den.
Kvartsfinal 2.
Första hemmamatchen i slutspelet, jag var laddad som fan! Skrek mig hes precis som vanligt, och hade galet roligt på läktaren. Men sportsligt var det inte så roligt då skoterraggarna vann matchen.
Kvartsfinal 3.
Galna och mentala - Här är rätt tillfälle att använda det uttrycket.
Min stora kärlek fyllde 120 år, så jag och 5 till bestämde oss för att dra upp till Luleå och kolla på matchen med JK-Bussen. 14 timmar enkel resa.
Man han bli full och bakis flera gånger innan vi kom fram.
Mitt stora bakisminne från resan är stoppet i Umeå, vi skulle köpa nåt att äta. Fick bli donken.
Problemet var ju bara att det tog typ 40 jävla minuter för dem att vaska fram en big mac & co. när jag stod där med huvudvärk och var allmänt bitter.
Aldrig mer att jag käkar donken i Umeå igen.
På matchen var det skön hets mellan klackarna eftersom vi stod så nära varandra. Bara Canal+ studio skiljde oss från varandra.
Någon lyckades dessutom med bedriften att starta brandlarmet i arenan, så matchen sköts på i 30 minuter. Hahaha!
Sen avgör Luleå med ett sparkmål, och det blev faktiskt ändå en rolig resa hem.
Denna bild får sammanfatta Norrlandsresan:
Kvartsfinal 4.
Hemmamatch på Hovet igen, halsdukar var utplacerade så alla skulle hålla upp dem under SFGD. Var riktigt mäktigt att se. Och nåt som också var riktigt mäktigt under denna match var att heroes-introt kom tillbaka - RYSNINGAR.
DIF vann matchen och reducerade till 1-3 i matcher. Nu skulle vi bli historiska!
Kvartsfinal 5.
Satt med en polare på Retro på Södermalm med några andra Djurgårdare för att kolla på matchen. Var så sjukt nervös så jag kommer faktiskt knappt ihåg något av den kvällen.
Men känslan när Tim Eriksson trycker in 1-0 sent i 3e perioden var sjuk. Kanske kunde vi komma ikapp skoterraggarna nu?
2-3 i Matcher nu.
Kvartsfinal 6.
Denna match är en sådan match jag kommer ha med mig i hela mitt liv. Jag rös bara matchen igenom, ett fullsatt globen som stod upp och hoppade utan uppmaningar från Klacken. Det gick liksom automatiskt. Svårslaget, men någon gång i framtiden hoppas jag att vi bräcker det där. Vi kan om vi vill!
Kvartsfinal 7.
Orkar inte skriva nåt om denna. FY FAN.
************
Nu är säsongen slut, men jag är inte särskilt deppig. Jag tänkte på det en supporter sa till mig efter torsken uppe i Luleå i Kvart 3:
"Skit i laget, det är vi supportrar som är det riktiga Djurgårdens IF."
