Silly-season 2012-2013 - nyförvärv,förluster och lagbygget.

[bbjs]

Oavsett om Challe valde bort Mackan eller inte,
sååå uselt att en spelare med C på tröjan inte möter upp
med Media och Fans efter en katastrofsäsong med slut i degradering.

DET gör honom i mina ögon till den sämsta kapten vi haft.
MN - Aldrig mer, oavsett.

[Nummer19]

Marcus Nilson, den eviga förloraren och århundradets sämsta lagkapten.

Kom ALDRIG mer tillbaka din pengakåta jävel!

[Lucky Luke]

Goooood Bye Mackan....and welcome Otto (hoppas, hoppas)!!

[fidyekcoh]

Åå vilken härlig kväll! Det mesta har nog redan sagts här om herr Nilson men var bara tvungen att skriva detta. Kunde aldrig ana att man skulle känna en sådan lättnad när en lagkapten lämnar oss!

Nu finns det hopp!

[Lucky Luke]

Åå vilken härlig kväll! Det mesta har nog redan sagts här om herr Nilson men var bara tvungen att skriva detta. Kunde aldrig ana att man skulle känna en sådan lättnad när en lagkapten lämnar oss!

Nu finns det hopp!

Håller helt med!!

[pulverapa]

För en center är ju naturligtvis inte en slags forward... Ungefär som att säga "nej, men vi skaffar ett fordon istället för en bil". Forward är ett överordnat - eller hyperonymt, som det heter på fackspråk - begrepp till center och ytter, på samma sätt som fordon är överordnat bil, båt, flygplan, etc.

Varsågoda, den lektionen var gratis! Bidrag tas emellertid tacksamt emot på jagärenbesserwisser.se

Såg för övrigt Ottosson på Konsum i går, men ville inte tråka ut honom med mitt prat. Han har väl inga avsikter att dela med sig av detaljer till en främling i alla fall.

Ok, men du kan väl definitivt hålla med om att inlägget antydde att vi behövde en ytterforward mer än en center?

Ja, men är man språkfascist så är man!

Nu sticker jag till Ukraina. ?? ????????!

Lycka till, låter som en härlig resa!

Jag sparar de där bokstäverna till JVM i vinter.

[Buford]

Goooood Bye Mackan....and welcome Otto (hoppas, hoppas)!!

Håller med, ser hellre Otto än Mackan i DIF.

Oavsett om Challe valde bort Mackan eller inte,
sååå uselt att en spelare med C på tröjan inte möter upp
med Media och Fans efter en katastrofsäsong med slut i degradering.

DET gör honom i mina ögon till den sämsta kapten vi haft.
MN - Aldrig mer, oavsett.

Detta gör mig fortfarande förbannad och det är märkligt att han kommit undan med det, vilken jävla ynkedom till karl.

[sensei]

Det skulle vara intressant att veta sanningen om vad som hänt i förhandlingarna.

De som föredrar Otto framför mackan -- kul för er. Jag är inte en av de som gör det. Bara att gratulera ModO till en värvning som har potential att leverera big time på många plan på isen.

När det gäller Mackans tystnad så, visst. Han borde säga / sagt något. Frågan är bara vad fan han ska säga liksom.

Anyway, nu går vi vidare med nya spännande namn.

[Berra]

Ha det så kul att åka skoter till jobbet i framtiden Nilson, du var visst aldrig mer än en bonde, du anpassade visst käften efter aktuellt kontraktsläge. Hoppas att vi aldrig mer behöver bevittna Nilson som repressentat för DIF igen.

[Lee Harvey Oswald]

Hur var det med -Man vill ju inte åka skoter till träningen?
Luleå eller Modo, ingen större skillnad om du frågar mig

Lite komiskt dock att han väljer Modo "för att vinna något", hur tänkte han där...?


Edit/Berra var snabbare, säker nån annan också...

[Lucky Luke]

Det skulle vara intressant att veta sanningen om vad som hänt i förhandlingarna.

De som föredrar Otto framför mackan -- kul för er. Jag är inte en av de som gör det. Bara att gratulera ModO till en värvning som har potential att leverera big time på många plan på isen.

När det gäller Mackans tystnad så, visst. Han borde säga / sagt något. Frågan är bara vad fan han ska säga liksom.

Anyway, nu går vi vidare med nya spännande namn.

Gratulera MODO - till vad då???? Det är år sedan han visade något av värde. Har du helt glömt förra säsongen?

[Amadeus]

Jag har med stor fascination, och även med ett och annat leende, följt diskussionen här inne om målvakters storlek och alla teorier om att de måste vara jätte stora – helst över två meter - för att räknas som tillräckligt bra för att duga i DIF.

Jag har, som en del av de aktiva forummedlemmarna redan vet, tillbringat en och annan timme hängandes på sargkanten och tittat på målvaktsträningar. Dessutom har jag haft nöjet att fördjupa mig i ämnet då jag har en gosse där hemma som aktivt tränar ishockey och då närmare bestämt beslutat sig (mot pappas bestämda avrådande, men efter fattat beslut, med pappas fulla stöd) för att bli en duktig målvakt (även om han har många år kvar att växa så kan han redan nu klassas som ”lång målvakt”).

I sakfrågan – den om målvakters storlek – är min egen uppfattning, att målvaktens storlek inte spelar någon roll, solklar.


Min uppfattning bekräftas också oftast när man talar med allmänt hockeykunniga, aktiva målvakter eller med svenska målvaktstränare. De flesta som är insatta är rörande överens om att storleken på målvakten spelar mindre roll. Det är målvaktens olika enskilda egenskaper och hur dessa samverkar till en helhet som avgör hur framgångsrik målvakten är.

Rent historiskt kan vi konstatera att målvakterna fram till 60-talet var väldigt upprättstående, ofta dessutom med tätt sammanhållna benskydd. Den förste målvakt av betydelse som spelade bredbent var Tony Esposito och därigenom i någon mening introducerade den typ av spel vi ofta ser hos dagens målvakter. Tony Esposito som under sin aktiva karriär representerade Montreal Canadiens samt Chicago Black Hawks var 180 centimeter lång.

Även om Esposito var en föregångsman brukar man dock ofta säga att det var Glen Hall som introducerade den verkliga butterfly stilen (som en side note kan påpekas att jag dock, liksom många andra, hävdar att det inte finns någon butterfly stil - utan att butterfly är en viss sorts räddning som i kombination med andra tekniker utgör en delmängd av olika målvakters unika egna stilar). Hall tillbringade 20 år som NHL proffs och valdes in i Hall of fame 1975 och går till historien som en av världens riktigt stora målvakter trots att han bara var 180 centimeter lång.

Patrick Roy, som ju som bekant lade av 2003, brukar ofta framhållas som den målvakt som behärskade den renodlade så kallade butterfly stilen bäst. Roy var verkligen ingen jätte i jämförelse med sina kollegor utan mätte ”bara” bara 185 centimeter över havet. Trots att han inte var någon sådan jätte som visa skribenter här inne på forumet hävdar att en bra målvakt måste vara så tog han hem fyra Stanley Cup och i detta sammanhang , när det gäller att värdera en spelares individuella förmåga än mer relevant, tre stycken Conn Smythe Trophy.

Jag skulle vilken dag som helst välja en 185 centimeter Patrick Roy framför till exempel en Linus Styrman från Boden, även om den senare mäter hela 189 centimeter. Ett val jag tror (givet att Roy fortfarande hade lirat och varit i sin krafts dagar) de flesta Djurgårdare varit överens med mig om.

Nu kanske någon hävdar att det bara är målvakter med en renodlad butterfly stil som kan kan lyckas utan att vara jätte stora. Ett exempel man då kan lyfta fram för att visa på att även målvakter med en annan spel stil kan lyckas utan att vara jätte stora, som dessutom har Sverige-koppling, är Ed Belfour.

Belfour var inte en renodlad butterfly målvakt utan framför allt känd för sin aggressiva målvaktsstil där god klubbteknik kombinerades med långa utåkningar för att skära av vinklar (det vill säga det som med modern målvaktstränings terminologi kallas för ”täckande spel”). Ed Belfour är bara 183 centimeter. Även om han själv är tämligen kort så är hans meritlista dock allt anat än kort och omfattar bland annat OS-guld och Stanley Cup seger samt, inte mist i detta sammanhang, högst räddningsprocent i NHL 1991 samt att ha varit den totalt tredje mest segerrika målvakten i NHL (med totalt 484 segrar).

Fortsätter vi att blicka in i den nära nära historien har vi en riktig fantom målvakt i Dominik Hasek som trots sina 185 centimeter nästan alltid hamnar på listor över de 5-10 bästa ishockeymålvakterna någonsin.

Visst har det de senaste åren varit en trend att en del målvakter i NHL varit väldigt långa.

Inte minst några av våra senare års svenska NHL-proffs målvakter (tex Gustavsson på 191 och Backlund på 188 ) har varit rejäla pjäser. Samtidigt måste vi dock framhålla att alla duktiga svenska målvakter som fått pröva lyckan i i NHL, AHL och KHL inte är över 185 cm (vi har killar som tex Enroth på 180, Lundqvist 185, och Ersbergs på 183).

Man kan, hur man än vrider och vänder på frågan, inte dra slutsatsen att man måste vara stor målvakt för att vara bra. Påståendet att alla duktiga målvakter nu för tiden är riktigt stora håller inte. Även om det självklart finns killar över 185 som gör det riktigt bra ”där borta” - ta bara Martin Brodeur som torde vara en av NHL:s och världens bästa målvakter och som väl är en av huvudanledningarna till att Kings inte fick fira i natt – han är 188 centimeter.

Jag tror att det för alla som orkat läsa mitt mångordiga inlägg inser att det inte finns något absolut samband mellan målvaktens storlek och hans framgång. Det gäller såväl historiskt som i dagens ishockey.

Vår egen klubbs historia talar ju också för att målvakternas storlek inte är av så väldigt stor betydelse.

Personligen rankar jag tre målvakter på T – Turco, Tellqvist och Theodore – som de främsta som någonsin dragit på sig världens vackraste matchtröja– alla tre är märkligt nog exakt 180 centimeter långa.

Min personliga målvakts favorit i DIF är Tommy Söderström och han var bara 175 (man kan förövrigt spekulera i om han, trots sin fysiska litenhet, inte kunnat bli en av världens största målvakter om hans situation i NHL utvecklats annorlunda, om han inte haft sitt hjärtproblem och om vissa andra förhållanden varit annorlunda så att han fått en möjlighet att utveckla sin fulla potential?).

Ser vi till Djurgårdens sportsliga framgångar så tycks det som om det statiskt sätt oftare lett till sportsliga framgångar med en mindre (180 cm eller kortare) målvakt i kassen än med en stor.

Samtidigt har vi dock också haft väldigt stora framgångsrika målvakter som Östlund på 194 centimeter och över 100 pannor och Wesslau på 193 centimeter som också levererat.

Vår egen förenings historia tycks därigenom stärka min tes att målvaktens storlek har mindre betydelse för hur framgångsrik han är samt för hur det går för klubben den säsong han står.

Det är lätt att glömma men, målet som skall täckas är ju trots allt också alltid 122 centimeter högt och 183 brett…

Vissa målvakter arbetar med sin reaktionsförmåga och explosivitet, andra med sin förmåga att göra sig stora, täcka stolpe till stolpe eller med sin förmåga att våga gå ut i rätt ögonblick och överlista motståndaren genom ett fenomenalt täckande spel.

Ska man lyfta fram några viktiga egenskaper i det moderna målvaktsspelet så är en stark bål och rygg som bidrar till att målvakten orkar med ett upprättstående spel när han är nere på knä tillsammans med ett bra ”frånskjut” som bidrar till snabba förflyttningar (främst i sidled) mycket viktigare är längd och vikt.

Vi får inte heller glömma den mentala dimensionen– många målvakter är lite speciella (jag vet – jag har en hemma) och det utsatta livet mellan stolparna både kräver och bygger en speciell mentalitet.

”Mjuka egenskaper” som vinnarskalle, förmåga att ruska av sig ett mål, spelförståelse och en unik kombination av aggressivitet och lugn är långt mycket viktigare än centimeter och kilon.

Analyserar man framgångsrika målvakter (historiska såväl som samtida) kommer vi – oaktat deras längd och vikt – kunna komma fram till att en gemensam nämnare är en mix av mentala egenskaper och en märklig divkraft att ”vilja ta varje puck”. Varje skott, varje friläge och varje straff är en match i matchen som måste vinnas till varje pris – det är ett synsätt som förenar alla riktigt framgångsrika målvakter, i alla lag, i alla tider och i alla olika ligor.

Jag kan med detta sagt lova att vi både i Djurgården, men också i alla andra lag och i alla andra ligor i framtiden kommer att få se både stora och mindre målvakter som lyckas bli framgångsrika.

Lika säkre som jag är på att Reideborn är en kanonvärvning lika nyfiken är jag på hur Calle tänker när det gäller vem som skall hålla förstaspaden kommande säsong. Jag är dock inte det mista bekymrad över om det är en målvakt som är 180 eller 210 centimeter lång….

Tänker också på min personliga favorit, Pelle Lindbergh, som inte mätte mer än 174 och
bara vägde ynka 77 kilo. Men jäklar som han kunde spela i kassen, trots brist på längd.

[SirDIFalot]

Jag har med stor fascination, och även med ett och annat leende, följt diskussionen här inne om målvakters storlek och alla teorier om att de måste vara jätte stora – helst över två meter - för att räknas som tillräckligt bra för att duga i DIF.

Jag har, som en del av de aktiva forummedlemmarna redan vet, tillbringat en och annan timme hängandes på sargkanten och tittat på målvaktsträningar. Dessutom har jag haft nöjet att fördjupa mig i ämnet då jag har en gosse där hemma som aktivt tränar ishockey och då närmare bestämt beslutat sig (mot pappas bestämda avrådande, men efter fattat beslut, med pappas fulla stöd) för att bli en duktig målvakt (även om han har många år kvar att växa så kan han redan nu klassas som ”lång målvakt”).

I sakfrågan – den om målvakters storlek – är min egen uppfattning, att målvaktens storlek inte spelar någon roll, solklar.


Min uppfattning bekräftas också oftast när man talar med allmänt hockeykunniga, aktiva målvakter eller med svenska målvaktstränare. De flesta som är insatta är rörande överens om att storleken på målvakten spelar mindre roll. Det är målvaktens olika enskilda egenskaper och hur dessa samverkar till en helhet som avgör hur framgångsrik målvakten är.

Rent historiskt kan vi konstatera att målvakterna fram till 60-talet var väldigt upprättstående, ofta dessutom med tätt sammanhållna benskydd. Den förste målvakt av betydelse som spelade bredbent var Tony Esposito och därigenom i någon mening introducerade den typ av spel vi ofta ser hos dagens målvakter. Tony Esposito som under sin aktiva karriär representerade Montreal Canadiens samt Chicago Black Hawks var 180 centimeter lång.

Även om Esposito var en föregångsman brukar man dock ofta säga att det var Glen Hall som introducerade den verkliga butterfly stilen (som en side note kan påpekas att jag dock, liksom många andra, hävdar att det inte finns någon butterfly stil - utan att butterfly är en viss sorts räddning som i kombination med andra tekniker utgör en delmängd av olika målvakters unika egna stilar). Hall tillbringade 20 år som NHL proffs och valdes in i Hall of fame 1975 och går till historien som en av världens riktigt stora målvakter trots att han bara var 180 centimeter lång.

Patrick Roy, som ju som bekant lade av 2003, brukar ofta framhållas som den målvakt som behärskade den renodlade så kallade butterfly stilen bäst. Roy var verkligen ingen jätte i jämförelse med sina kollegor utan mätte ”bara” bara 185 centimeter över havet. Trots att han inte var någon sådan jätte som visa skribenter här inne på forumet hävdar att en bra målvakt måste vara så tog han hem fyra Stanley Cup och i detta sammanhang , när det gäller att värdera en spelares individuella förmåga än mer relevant, tre stycken Conn Smythe Trophy.

Jag skulle vilken dag som helst välja en 185 centimeter Patrick Roy framför till exempel en Linus Styrman från Boden, även om den senare mäter hela 189 centimeter. Ett val jag tror (givet att Roy fortfarande hade lirat och varit i sin krafts dagar) de flesta Djurgårdare varit överens med mig om.

Nu kanske någon hävdar att det bara är målvakter med en renodlad butterfly stil som kan kan lyckas utan att vara jätte stora. Ett exempel man då kan lyfta fram för att visa på att även målvakter med en annan spel stil kan lyckas utan att vara jätte stora, som dessutom har Sverige-koppling, är Ed Belfour.

Belfour var inte en renodlad butterfly målvakt utan framför allt känd för sin aggressiva målvaktsstil där god klubbteknik kombinerades med långa utåkningar för att skära av vinklar (det vill säga det som med modern målvaktstränings terminologi kallas för ”täckande spel”). Ed Belfour är bara 183 centimeter. Även om han själv är tämligen kort så är hans meritlista dock allt anat än kort och omfattar bland annat OS-guld och Stanley Cup seger samt, inte mist i detta sammanhang, högst räddningsprocent i NHL 1991 samt att ha varit den totalt tredje mest segerrika målvakten i NHL (med totalt 484 segrar).

Fortsätter vi att blicka in i den nära nära historien har vi en riktig fantom målvakt i Dominik Hasek som trots sina 185 centimeter nästan alltid hamnar på listor över de 5-10 bästa ishockeymålvakterna någonsin.

Visst har det de senaste åren varit en trend att en del målvakter i NHL varit väldigt långa.

Inte minst några av våra senare års svenska NHL-proffs målvakter (tex Gustavsson på 191 och Backlund på 188 ) har varit rejäla pjäser. Samtidigt måste vi dock framhålla att alla duktiga svenska målvakter som fått pröva lyckan i i NHL, AHL och KHL inte är över 185 cm (vi har killar som tex Enroth på 180, Lundqvist 185, och Ersbergs på 183).

Man kan, hur man än vrider och vänder på frågan, inte dra slutsatsen att man måste vara stor målvakt för att vara bra. Påståendet att alla duktiga målvakter nu för tiden är riktigt stora håller inte. Även om det självklart finns killar över 185 som gör det riktigt bra ”där borta” - ta bara Martin Brodeur som torde vara en av NHL:s och världens bästa målvakter och som väl är en av huvudanledningarna till att Kings inte fick fira i natt – han är 188 centimeter.

Jag tror att det för alla som orkat läsa mitt mångordiga inlägg inser att det inte finns något absolut samband mellan målvaktens storlek och hans framgång. Det gäller såväl historiskt som i dagens ishockey.

Vår egen klubbs historia talar ju också för att målvakternas storlek inte är av så väldigt stor betydelse.

Personligen rankar jag tre målvakter på T – Turco, Tellqvist och Theodore – som de främsta som någonsin dragit på sig världens vackraste matchtröja– alla tre är märkligt nog exakt 180 centimeter långa.

Min personliga målvakts favorit i DIF är Tommy Söderström och han var bara 175 (man kan förövrigt spekulera i om han, trots sin fysiska litenhet, inte kunnat bli en av världens största målvakter om hans situation i NHL utvecklats annorlunda, om han inte haft sitt hjärtproblem och om vissa andra förhållanden varit annorlunda så att han fått en möjlighet att utveckla sin fulla potential?).

Ser vi till Djurgårdens sportsliga framgångar så tycks det som om det statiskt sätt oftare lett till sportsliga framgångar med en mindre (180 cm eller kortare) målvakt i kassen än med en stor.

Samtidigt har vi dock också haft väldigt stora framgångsrika målvakter som Östlund på 194 centimeter och över 100 pannor och Wesslau på 193 centimeter som också levererat.

Vår egen förenings historia tycks därigenom stärka min tes att målvaktens storlek har mindre betydelse för hur framgångsrik han är samt för hur det går för klubben den säsong han står.

Det är lätt att glömma men, målet som skall täckas är ju trots allt också alltid 122 centimeter högt och 183 brett…

Vissa målvakter arbetar med sin reaktionsförmåga och explosivitet, andra med sin förmåga att göra sig stora, täcka stolpe till stolpe eller med sin förmåga att våga gå ut i rätt ögonblick och överlista motståndaren genom ett fenomenalt täckande spel.

Ska man lyfta fram några viktiga egenskaper i det moderna målvaktsspelet så är en stark bål och rygg som bidrar till att målvakten orkar med ett upprättstående spel när han är nere på knä tillsammans med ett bra ”frånskjut” som bidrar till snabba förflyttningar (främst i sidled) mycket viktigare är längd och vikt.

Vi får inte heller glömma den mentala dimensionen– många målvakter är lite speciella (jag vet – jag har en hemma) och det utsatta livet mellan stolparna både kräver och bygger en speciell mentalitet.

”Mjuka egenskaper” som vinnarskalle, förmåga att ruska av sig ett mål, spelförståelse och en unik kombination av aggressivitet och lugn är långt mycket viktigare än centimeter och kilon.

Analyserar man framgångsrika målvakter (historiska såväl som samtida) kommer vi – oaktat deras längd och vikt – kunna komma fram till att en gemensam nämnare är en mix av mentala egenskaper och en märklig divkraft att ”vilja ta varje puck”. Varje skott, varje friläge och varje straff är en match i matchen som måste vinnas till varje pris – det är ett synsätt som förenar alla riktigt framgångsrika målvakter, i alla lag, i alla tider och i alla olika ligor.

Jag kan med detta sagt lova att vi både i Djurgården, men också i alla andra lag och i alla andra ligor i framtiden kommer att få se både stora och mindre målvakter som lyckas bli framgångsrika.

Lika säkre som jag är på att Reideborn är en kanonvärvning lika nyfiken är jag på hur Calle tänker när det gäller vem som skall hålla förstaspaden kommande säsong. Jag är dock inte det mista bekymrad över om det är en målvakt som är 180 eller 210 centimeter lång….

Tänker också på min personliga favorit, Pelle Lindbergh, som inte mätte mer än 174 och
bara vägde ynka 77 kilo. Men jäklar som han kunde spela i kassen, trots brist på längd.

Dock var ju det på den tiden när målvakter absolut inte fick bli över 180 cm. Då var dom för långa. När man hade stående stilen.

[Rogga]

Marcus Nilson klar för Modo enl mrmadhawk.

http://www.modohockey.se/artikel/23740/

Skönt. Nu slipper vi pröjsa lön iaf... Blev lite orolig ett tag. Från början hoppades jag på att slippa se honom i Sverige. Men nu är jag bara glad att vi slipper pröjsa.

Hallelulea! Den här säsongen blir bara mer och mer intressant! Kan vi bara få in en bra förstemålvakt så är jag glad!

[Berra]

Edit: Jag ändrar mitt inlägg som var fyllt med rabiata kommentarer mot vår lämnande "kapten". Vår "kapten" är helt enkelt inte förtjänt av dessa känsloutbrott. Saknaden kommer nämligen att vara liten.