Kunde inte sagt det bättre själv. Ser inga stora problem med arbetsinsats och inställning. Problemen sitter i lagspelet, det finns inte alls "i ryggmärgen". Det blir tydligt när det blir lång pucktid per spelare för att man inte hittar alternativ att spela. I sin tur tappar spelare utan puck då farten. Sammantaget leder det till knappt några direktpassningar och dålig rörelse, för att tajming inte finns där. Blir väldigt lätt att försvara mot.Praetori skrev: ↑2022-12-08 22:35:57Jag kan lova att ALLA i laget hatar att förlora hockeymatcher.Doyle skrev: ↑2022-12-08 19:49:29 Är det bara jag som undrar vad som hänt med DIF-hockey. På pappret har vi ett galet bra lag. Men i huvudet på spelarna verkar vi intala oss att vi är ett topplag men presterar trots det som ett bottenlag. Totalt huvudlöst spel i vissa sekvenser. Vi saknar energi över 60 minuter o dribblar bort oss själva på nått märkligt sätt under matcherna, herregud. Vi har galet mycket individuell skicklighet men vi har helt tappat bort den guldglansen och tror inte längre vi kan vinna matcher.
Det börjar nu fasen brännas för o vända på skutan. Att nu svika laget på grund av dess uselhet är ju inte rätt väg o gå. Hockey är mycket ett mentalt spel o vi måste få bort huvudtrollen som byggt bo i laget o just nu styr tanke o kompetensen att vinna matcher. En hjärnskrynklare eller en mental coach måste bryta förtrollningen så vi börjar prestera över 60 min. Väldigt AKUT o ta tag i problemet. Får inte fortsätta rulla på som det ser ut just nu…
Folk som snackar om brist på attityd eller halvtama insatser har förmodligen inte sysslat med seriös lagidrott själva.
Jag tycker inte att man ser att det är spelare som åker runt och gömmer sig därute utan "felet" ligger snarare i det lagmässiga.
Det är givet att man inte utdelar en tackling eller grisar i en närkamp när ett BP är belöningen och pöbeln står redo vid schavotten för minsta feltramp.
Frustration och rädsla är detta lags största fiender. Det finns inget värre än att få stryk när du vet att du egentligen är bättre än motståndet men att det ändå brister nånstans.
Mycket ord och floskler men nånstans måste man låta grabbarna hitta glädjen, den egna lagidentiteten och friheten att "lira" för att lösa knutarna som hämmar laget.
Helt klart oro kring det mentala när man tex ser Tim verkar han inte i balans för närvarande.