DIF i Media

[Malto]

"Hockeysverige behöver inte Stockholm "

Tre Kronors trupp till landskamperna mot Schweiz:


9 av 23 är födda i Stockholm.

Även om Ted brithen väl ändå får anses vara skåning, var väl så att pappa tränade IFK Österåker när han föddes, därav Stockholm, så bör man väl ändå räkna in Södertälje också - då blir det ännu fler.

[Tobbe350]

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/h ... 8666504.ab

Ska challe börja träna ett konkurerande lag?

[SirDIFalot]

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/h ... 8666504.ab

Ska challe börja träna ett konkurerande lag?

Inte mig emot. Tycker han är relativt asdålig som tränare som ser honom gärna hos en konkurrent.

(Och ja, vi är ett allsvenskt lag tills något annat står klart...)

[ciirree]

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/h ... 8666504.ab

Ska challe börja träna ett konkurerande lag?

Inte mig emot. Tycker han är relativt asdålig som tränare som ser honom gärna hos en konkurrent.

(Och ja, vi är ett allsvenskt lag tills något annat står klart...)

Fast om Djurgården vill behålla honom så har han ju 1 år kvar så vi kanske får dras med honom ett år till i Sportchefsrollen endå!

[BigJ]

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/h ... 8666504.ab

Ska challe börja träna ett konkurerande lag?

Inte mig emot. Tycker han är relativt asdålig som tränare som ser honom gärna hos en konkurrent.

(Och ja, vi är ett allsvenskt lag tills något annat står klart...)

Fast om Djurgården vill behålla honom så har han ju 1 år kvar så vi kanske får dras med honom ett år till i Sportchefsrollen endå!

Så ni två närmast ovan tycker att Challe varit dålig? Vi har stor chans att gå upp och Challe har varit en starkt bidragande orsak till det i sin sportchefsroll.
Han har även haft hyfsade framgångar som tränare men som han själv uttryckte det kanske det inte är vettigt i DIF pga hans starka känslor för klubben.
Jag tycker dessutom det var ruskigt starkt av honom att lämna över som tränare förra året då det inte ville sig. Det betyder ju dock inte att det var för att han var en dålig tränare, när det låser sig kan det vara ett sådant byte som ger den boost laget behöver vilket vi sett både förra året och i år.

[ciirree]

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/h ... 8666504.ab

Ska challe börja träna ett konkurerande lag?

Inte mig emot. Tycker han är relativt asdålig som tränare som ser honom gärna hos en konkurrent.

(Och ja, vi är ett allsvenskt lag tills något annat står klart...)

Fast om Djurgården vill behålla honom så har han ju 1 år kvar så vi kanske får dras med honom ett år till i Sportchefsrollen endå!

Så ni två närmast ovan tycker att Challe varit dålig? Vi har stor chans att gå upp och Challe har varit en starkt bidragande orsak till det i sin sportchefsroll.
Han har även haft hyfsade framgångar som tränare men som han själv uttryckte det kanske det inte är vettigt i DIF pga hans starka känslor för klubben.
Jag tycker dessutom det var ruskigt starkt av honom att lämna över som tränare förra året då det inte ville sig. Det betyder ju dock inte att det var för att han var en dålig tränare, när det låser sig kan det vara ett sådant byte som ger den boost laget behöver vilket vi sett både förra året och i år.

Nee jag gillar honom. Valde bara fel ord.

Menade mer att Challe kommer vara kvar ett år om DIF vill det. Han säger till SB att han väljer ju kontraktet före ett tränarjobb i annan klubb

[BigJ]

Ok, tycker bara att det varit många som klagat på Challe tidigare och att han nu inte fått någon uppmuntran trots att han såg till att få in Säcken som gjort det så fantastiskt bra. Han har även fyllt på med starkt bidragande spelare under säsongen och vägt upp att det inte blev så bra med Huddingekedjan.

Jag skulle vilja rikta ett stort tack till Challe för hans slit trots att många varit anti och väldigt lite uppmuntran.

[isolerad]

http://www.expressen.se/sport/kronikore ... en-slutar/

Boork jinxar... Fan!

[Praetori]

http://www.expressen.se/sport/kronikore ... en-slutar/

Boork jinxar... Fan!

Orly?! Boorken är anti-jinx oavsett vad han gör.

För övrigt sätter Johan Esk på DN en klockren artikel: http://www.dn.se/sport/ishockey/esk-pub ... jurgarden/

[medu82]

Någon som har plus som kan vara vänlig och fixa?
(är om Djurgårdens vändning)

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/h ... easer=true


Verkar ju inte funnits med i pappersblaskan...

[Doyle]

Dokument: Från fiasko – till vild fest
Var på väg mot division 1-kval – då kom sparkningen, reaköpen och vändningen



1/7
Mesta mästarna är tillbaka i SHL.
Det såg länge mörkt ut och i november var laget närmare kvalserien till division 1 än den som ger sköna SHL-miljoner.
Sedan reste de sig likt fågeln Fenix – från mörkret till ljuset i SHL.
Här är berättelsen hur Djurgården vände fiasko-säsongen till att bli en galen fest.


Första återtåget blev ett misslyckande, både sportsligt och ekonomiskt.
Djurgården valde att satsa på de äldre och rutinerade spelarna, de med många år i klubben skulle bära laget. Omsättningen av spelare under säsongen var dessutom enorm. Med lockout-kaoset inräknat använde Djurgården runt 40 spelare förra året. Det höll inte och efter säsongen valde klubben att säga tack och hej till ikoner och publikfavoriter som Fredrik Bremberg, Jimmie Ölvestad, Kristofer Ottosson, Christian Eklund och Tim Eriksson.
En stor anledning till generationsväxlingen var att den ekonomiska situationen började bli allt mer akut. Spelarbudgeten bantades med 30 procent, från omkring 17,5 miljoner till runt 12 miljoner kronor. Djurgården tvingades säga upp kanslipersonal och även flytta kansliet från moderna lokaler vid Globen till betydligt enklare förhållanden vid Gullmarsplan.
Lagets självklare pappa
I stället för äldre stjärnor tvingades klubben satsa på yngre och mindre etablerade spelare – och det visade sig vara rätt väg att gå. Spelare som Marcus Sörensen, Mattias Guter och Markus Ljung tilläts växa och ta ledande roller i laget. Samma sak med unga backar som Linus Arnesson, Robin Norell och Andreas Englund
Den kanske viktigaste värvningen var varken ung eller oetablerad. Veteranen och guldhjälten Joakim Eriksson återvände till klubben. Kloke Eriksson blev lagets självklare pappa. En ledargestalt som inte själv hade något behov av att glänsa utan i stället gav de yngre spelarna trygghet att växa.
23 november.
Djurgården möter allsvenska nykomlingen Björklöven i Umeå, i T3 Center.
Cirka 700 djurgårdare har rest till matchen för heja fram sina favoriter och för att få se sitt lag segra under en period när allt gick emot laget.
Men trots att Djurgården ledde med 3–2 inför den sista perioden ville det sig inte och nykomlingen vände och vann.
Nio matcher – en seger
Så typiskt för Djurgården under november. Laget spelade nio matcher och tog bara en trepoängare. En sjukt svart och jobbig november och många gav upp chansen till avancemang till SHL 2014.
En anledning till Djurgårdens tunga period var att man hade svårt att stänga matcherna. Man hade ofta en ledning, men tappade och föll eller så gick matchen till förlängning eller straffar. Tungt. Sedan var skador jobbiga för laget och man gick kort på folk. Det gjorde att laget inte orkade under den hektiska matchperiod som november är.
Det var också i november som Petr Kalus skapade oro i laget. Fansen samlade in pengar för att genomföra värvningen, men han spelade bara två matcher innan tjecken lämnade Djurgården.
Allt gick fel i november.
Men efter regn kommer solsken...
Den 30 januari briserade bomben. Djurgården valde att sparka tränaren Tony Zabel för andra gången. Den tidigare juniortränaren fick sparken även under krissäsongen när Djurgården åkte ur dåvarande elitserien. Den gången tog Charles Berglund över som huvudtränare, nu var det sportchef Berglund som tog beslutet om att Zabel återigen skulle få sparken.
In kom rutinerade Hans Särkijärvi som varit tränare för Djurgårdens J20-lag de två senaste åren.
Vann tio av elva
Tidpunkten för tränarrockaden kom oväntat. Visserligen hade Djurgården tio poäng upp till kvalseriestrecket, men laget hade vunnit de två senaste matcherna.
Men enligt vad Sportbladet erfar hade missnöjet mot Zabel från vissa spelare varit stort under en längre tid. Många spelare hade svårt med den hårde tränarens ledarstil. En ännu större orsak var att Zabel och Charles Berglund inte alls drog jämnt.
Förändringen blev ett lyckokast. Med Särkijärvi som huvudansvarig vann Djurgården tio av elva matcher och såg till att säkra en direktplats till kvalserien.
En annan viktig förändring på tränarsidan skedde redan inför säsongen. Den sportsliga ledningen var missnöjd med försvarsspelet och valde att släppa i väg den assisterande tränaren Mats Bäcklin till AIK. In kom i stället Stefan Nyman, som under sina år i Södertälje gjorde sig känd som en synnerligen skicklig defensivspecialist. Resultatet blev att Djurgården styrde upp sitt försvarsspel rejält, det som delvis saknades var bättre offensiv spets.
Ett problem som skulle åtgärdas under säsongen.
Under flera möten under säsongen påtalade dåvarande tränarna Tony Zabel och Stefan Nyman att spelarmaterialet inte höll. Huddinge-pojkarna Måns Krüger och Matthias Sundberg färgade inte i allsvenskan och stjärnvärvningen Sam Lofquist var inte så säker i powerplay som man trodde. Sportchef Charles Berglund nyttjade hela sin telefonbok och lånade spelare från hela världen. Joakim Hagelin tinades upp från frysboxen i Linköping och Jens Jakobs hämtades från det isflak på Siljan som Leksand puttat ut honom på. Henrik Nyberg plockades hem från Kanada.
Lägg därtill att Berglund valde att flytta upp backarna Andreas Englund och Robin Norell från juniorlagen och kanske den största succévärvningen genomfördes vid transfer-deadline – Marcus Högström hämtades från Almtuna. Främst var det backsidan som fick sig en boost och defensiven i egen zon blev stabilare. Sett till hela säsongen har Djurgården använt 13 backar och nu under slutmånaden har man fått ihop det och kunnat rata backar som inte fungerat, till exempelvis Lofquist.
Finns bara ett ord: Succé
När vi sammanfattar kvalserien kan vi konstatera att Jakobs och Högström slutade tvåa och trea i den interna poängligan med tillsammans 21 poäng.
Finns bara ett ord som beskriver de värvningarna – succé.
Och de genomfördes med röda prislappar i fokus. Det handlade om andrasortering, eller lågbudgetspelare. Djurgården hade absolut inte resurserna att genomföra värvningar som Växjö eller Västerås gjorde inför slutspurten av säsongen.
199 970 åskådare under 2013/2014, under allsvenskan och kvalserien. En magiskt bra notering för Djurgården hockey.
Ett bevis för att laget hör hemma i den högsta serien. Det finns en del av underhållningsindustrin, som hockeyn är, där Djurgården får högsta betyg och det är stödet från fansen.
Bäst i landet.
Utan konkurrens.
Nu belönas de
8 054 åskådare i snitt under kvalseriematcherna imponerar, och hade de haft en större arena eller spelat i Globen hade de slagit alla tiders publikrekord för en kvalserie.
Det sagolika hemmastödet gör att Djurgården är svårslaget på hemmaplan och sedan 15 januari har de bara blivit ”nollat” en gång i Hovet och det var i kvalserien mot Örebro. De flesta spelare som Sportbladet pratade med efter matchen i går hyllade fansen och kallade dem för sjunde utespelaren.
Symboliskt för fansens kärlek, empati och energi var stödet i går när Västerås gjorde 0–1 efter 70 sekunder. Då, starkare än ­någon, hördes ”Djurgården, ­Djurgårdeeeen, Djurgååården”. Klart att spelarna känner sig som Pavel Bure, eller Steven Stamkos, när de bärs fram av supportrarna.
Nu får fansen b­elöningen. De slipper se Almtuna och Asplöven.
I stället får de gapa på lag som Leksand, Skellefteå och Färjestad.
Det är de väl värda.
Hans Abrahamsson
Tomas Ros


Tipsa
Skriv ut
Så ska de klara sig kvar
ORGANISATIONEN
Djurgården måste förbättra organisationen för att fungera i SHL. Tf vd:n Jenny Sifverstrand ska permanentas och ges utrymme att bygga något fräscht och rejält.
Sedan måste Charles Berglund, om han stannar som sportchef, få resurser där scoutningen av nya spelare blir bättre. Tidigare fanns ett aktivt sportråd med Johan Garpenlöv och Håkan Södergren som hjälpte till med A-lagsfrågor, men nu är ett sådant råd borta.

NY KÄRNGRUPP
När Djurgården haft sina storhetstider har det funnits grupperingar med starka hjärtan för Djurgården som drivit laget. 89–91 var det Mikael Johansson, Charles Berglund och Johan Garpenlöv som var det unga och fräscha och under övervakning från Jens Öhling och Thomas Eriksson drev de laget mot framgång. Tio år senare, under en nya guldepok i huvudstadsen, var ungtupparna Mikael Tellqvist och Kristoffer Ottosson samt Espen Knutsen som drev laget med översyn av Charles Berglund och Nichlas Falk.
Nu måste nästa fraktion kliva fram. Kan Sörensen, Guter och Jakobs växla upp och ta de rollerna? Eller är det dags för Jacob Josefsson och Patrik Cehlin att komma hem och bli nya Djurgården?

NY BAS
I dag huserar Djurgården på Hovet och Mälarhöjdens IP i lokaler som knappt håller allsvenskt mått. Nu måste det blir förändring på det.
Det finns planer på att anlägga ett centrum för Djurgården Hockey i Älvsjö och det är ett steg i rätt riktning. Där finns hyfsat billig areal och det är relativt nära centrala Stockholm, som är det stora upptagningsområdet för hockeytalang.
Sedan måste Djurgården fortsätta ställa krav på Stockholm Stad och Stockholm Globe Arenas för att Hovet ska renoveras. Det går inte att spela SHL-hockey i Hovet och tjäna pengar.
FAKTA
Kontraktsläget i laget
De har kontrakt:
Johan Mattsson, 21
Andreas Englund, 18 (junior­kontrakt)
Robin Norell, 19 (juniorkontrakt)
Marcus Högström, 25
Mikael Ahlén, 25
Nicklas Heinerö, 22
Mattias Kalin, 20
Henrik Nyberg, 19
Marcus Sörensen, 22
Kommentar: Marcus Sörensen är en given spelare att bygga laget kring. Har en SHL-klausul, men nu pekar allt på att han förlänger ett år ytterligare.

Utgående kontrakt:
Adam Reiderborn, 22
Kommentar: Challe vill ha kvar målvaktslöftet, kan bilda ett starkt målvaktspar med hemvändande ­Mikael Tellqvist.
Nils Andersson, 22
Linus Arnesson, 19
Alexander Falk, 20
Philip Holm, 22
David Lidström, 26
Sam Lofquist, 24
Timmy Pettersson, 37
Kommentar: Modo har ryckt i Nils Andersson men i går var svaret på frågan om han vill stanna i Djurgården: ”Det är väl ingen som vill lämna det här”. Boston sägs vara sugna på att plocka över Linus Arnesson redan nu, men kanske kan SHL-spel ersätta AHL-inskolning. Timmy Pettersson slutar och det ska ju mycket till om en spelare som Sam Lofquist får förnyat förtroende.
Henrik Eriksson, 23
Joakim Eriksson, 37
Mattias Guter, 25
Joakim Hagelin, 24 (lån)
Michael Holmqvist, 34
Jens Jakobs, 29 (lån)
Dustin Johner, 31
Markus Ljungh, 23
Emil Lundberg, 20 (lån)
Steve Saviano, 32
Kommentar: Veteranerna Holmqvist och Eriksson är ­båda önskade av C­halle. Lutar åt att de väljer att förlänga karriären. Dif vill också permanenta l­ånet av Leksands Jens Jakobs.

Här är ex-djurgårdarna som Dif drömmer om:
Mikael Tellqvist, 34, målvakt.
Alexander Urbom, 23, back, New ­Jersey Devils
Jacob Josefsson, 23, forward, New Jersey Devils
Andreas Engqvist, 26, forward, ­Atlant Mytishchi
Patric Hörnqvist, 27, forward, N­ashville Predators
Patrick Cehlin, 22, forward,­ ­Milwaukee Admirals
Kommentar: Mikael Tellqvist för redan samtal med Dif och är den kanske troligaste drömvärvningen. Challes önskespelare är ”Ante” Engqvist och Patric Hörnqvist. Den senare lämnar knappat NHL nu, medan Engqvist är klart närmare, men det behövs fortfarande en rejäl lönesänkning. Patrick Cehlin känns klart mest realistisk att få hem av spelarna i Nordamerika.

MEST LÄST IDAG

Riskerar att straffas efter otäcka kraschen
TV+TEXT Myndigheterna i…

Thorpe har ådragit sig ”allvarlig infektion”
Olympiske guldmedaljören…

”Förstod det skulle bli så här om AIK spelade upp Djurgården”
AIK hjälpte Djurgården…

Wikegård: ”Nu får jag sparken”
Djurgården till SHL. Då måste Niklas Wikegård, 50…

Mårts hoppas på Sedinarna i VM
Fjolårets guldmakare Henrik och Daniel Sedin är…

S24 visar exklusiva matcher i kvalserien
Första omgångarna spikade Mer info
Till Sportbladets startsida

[medu82]

Dokument: Från fiasko – till vild fest
Var på väg mot division 1-kval – då kom sparkningen, reaköpen och vändningen



1/7
Mesta mästarna är tillbaka i SHL.
Det såg länge mörkt ut och i november var laget närmare kvalserien till division 1 än den som ger sköna SHL-miljoner.
Sedan reste de sig likt fågeln Fenix – från mörkret till ljuset i SHL.
Här är berättelsen hur Djurgården vände fiasko-säsongen till att bli en galen fest.


Första återtåget blev ett misslyckande, både sportsligt och ekonomiskt.
Djurgården valde att satsa på de äldre och rutinerade spelarna, de med många år i klubben skulle bära laget. Omsättningen av spelare under säsongen var dessutom enorm. Med lockout-kaoset inräknat använde Djurgården runt 40 spelare förra året. Det höll inte och efter säsongen valde klubben att säga tack och hej till ikoner och publikfavoriter som Fredrik Bremberg, Jimmie Ölvestad, Kristofer Ottosson, Christian Eklund och Tim Eriksson.
En stor anledning till generationsväxlingen var att den ekonomiska situationen började bli allt mer akut. Spelarbudgeten bantades med 30 procent, från omkring 17,5 miljoner till runt 12 miljoner kronor. Djurgården tvingades säga upp kanslipersonal och även flytta kansliet från moderna lokaler vid Globen till betydligt enklare förhållanden vid Gullmarsplan.
Lagets självklare pappa
I stället för äldre stjärnor tvingades klubben satsa på yngre och mindre etablerade spelare – och det visade sig vara rätt väg att gå. Spelare som Marcus Sörensen, Mattias Guter och Markus Ljung tilläts växa och ta ledande roller i laget. Samma sak med unga backar som Linus Arnesson, Robin Norell och Andreas Englund
Den kanske viktigaste värvningen var varken ung eller oetablerad. Veteranen och guldhjälten Joakim Eriksson återvände till klubben. Kloke Eriksson blev lagets självklare pappa. En ledargestalt som inte själv hade något behov av att glänsa utan i stället gav de yngre spelarna trygghet att växa.
23 november.
Djurgården möter allsvenska nykomlingen Björklöven i Umeå, i T3 Center.
Cirka 700 djurgårdare har rest till matchen för heja fram sina favoriter och för att få se sitt lag segra under en period när allt gick emot laget.
Men trots att Djurgården ledde med 3–2 inför den sista perioden ville det sig inte och nykomlingen vände och vann.
Nio matcher – en seger
Så typiskt för Djurgården under november. Laget spelade nio matcher och tog bara en trepoängare. En sjukt svart och jobbig november och många gav upp chansen till avancemang till SHL 2014.
En anledning till Djurgårdens tunga period var att man hade svårt att stänga matcherna. Man hade ofta en ledning, men tappade och föll eller så gick matchen till förlängning eller straffar. Tungt. Sedan var skador jobbiga för laget och man gick kort på folk. Det gjorde att laget inte orkade under den hektiska matchperiod som november är.
Det var också i november som Petr Kalus skapade oro i laget. Fansen samlade in pengar för att genomföra värvningen, men han spelade bara två matcher innan tjecken lämnade Djurgården.
Allt gick fel i november.
Men efter regn kommer solsken...
Den 30 januari briserade bomben. Djurgården valde att sparka tränaren Tony Zabel för andra gången. Den tidigare juniortränaren fick sparken även under krissäsongen när Djurgården åkte ur dåvarande elitserien. Den gången tog Charles Berglund över som huvudtränare, nu var det sportchef Berglund som tog beslutet om att Zabel återigen skulle få sparken.
In kom rutinerade Hans Särkijärvi som varit tränare för Djurgårdens J20-lag de två senaste åren.
Vann tio av elva
Tidpunkten för tränarrockaden kom oväntat. Visserligen hade Djurgården tio poäng upp till kvalseriestrecket, men laget hade vunnit de två senaste matcherna.
Men enligt vad Sportbladet erfar hade missnöjet mot Zabel från vissa spelare varit stort under en längre tid. Många spelare hade svårt med den hårde tränarens ledarstil. En ännu större orsak var att Zabel och Charles Berglund inte alls drog jämnt.
Förändringen blev ett lyckokast. Med Särkijärvi som huvudansvarig vann Djurgården tio av elva matcher och såg till att säkra en direktplats till kvalserien.
En annan viktig förändring på tränarsidan skedde redan inför säsongen. Den sportsliga ledningen var missnöjd med försvarsspelet och valde att släppa i väg den assisterande tränaren Mats Bäcklin till AIK. In kom i stället Stefan Nyman, som under sina år i Södertälje gjorde sig känd som en synnerligen skicklig defensivspecialist. Resultatet blev att Djurgården styrde upp sitt försvarsspel rejält, det som delvis saknades var bättre offensiv spets.
Ett problem som skulle åtgärdas under säsongen.
Under flera möten under säsongen påtalade dåvarande tränarna Tony Zabel och Stefan Nyman att spelarmaterialet inte höll. Huddinge-pojkarna Måns Krüger och Matthias Sundberg färgade inte i allsvenskan och stjärnvärvningen Sam Lofquist var inte så säker i powerplay som man trodde. Sportchef Charles Berglund nyttjade hela sin telefonbok och lånade spelare från hela världen. Joakim Hagelin tinades upp från frysboxen i Linköping och Jens Jakobs hämtades från det isflak på Siljan som Leksand puttat ut honom på. Henrik Nyberg plockades hem från Kanada.
Lägg därtill att Berglund valde att flytta upp backarna Andreas Englund och Robin Norell från juniorlagen och kanske den största succévärvningen genomfördes vid transfer-deadline – Marcus Högström hämtades från Almtuna. Främst var det backsidan som fick sig en boost och defensiven i egen zon blev stabilare. Sett till hela säsongen har Djurgården använt 13 backar och nu under slutmånaden har man fått ihop det och kunnat rata backar som inte fungerat, till exempelvis Lofquist.
Finns bara ett ord: Succé
När vi sammanfattar kvalserien kan vi konstatera att Jakobs och Högström slutade tvåa och trea i den interna poängligan med tillsammans 21 poäng.
Finns bara ett ord som beskriver de värvningarna – succé.
Och de genomfördes med röda prislappar i fokus. Det handlade om andrasortering, eller lågbudgetspelare. Djurgården hade absolut inte resurserna att genomföra värvningar som Växjö eller Västerås gjorde inför slutspurten av säsongen.
199 970 åskådare under 2013/2014, under allsvenskan och kvalserien. En magiskt bra notering för Djurgården hockey.
Ett bevis för att laget hör hemma i den högsta serien. Det finns en del av underhållningsindustrin, som hockeyn är, där Djurgården får högsta betyg och det är stödet från fansen.
Bäst i landet.
Utan konkurrens.
Nu belönas de
8 054 åskådare i snitt under kvalseriematcherna imponerar, och hade de haft en större arena eller spelat i Globen hade de slagit alla tiders publikrekord för en kvalserie.
Det sagolika hemmastödet gör att Djurgården är svårslaget på hemmaplan och sedan 15 januari har de bara blivit ”nollat” en gång i Hovet och det var i kvalserien mot Örebro. De flesta spelare som Sportbladet pratade med efter matchen i går hyllade fansen och kallade dem för sjunde utespelaren.
Symboliskt för fansens kärlek, empati och energi var stödet i går när Västerås gjorde 0–1 efter 70 sekunder. Då, starkare än ­någon, hördes ”Djurgården, ­Djurgårdeeeen, Djurgååården”. Klart att spelarna känner sig som Pavel Bure, eller Steven Stamkos, när de bärs fram av supportrarna.
Nu får fansen b­elöningen. De slipper se Almtuna och Asplöven.
I stället får de gapa på lag som Leksand, Skellefteå och Färjestad.
Det är de väl värda.
Hans Abrahamsson
Tomas Ros


Tipsa
Skriv ut
Så ska de klara sig kvar
ORGANISATIONEN
Djurgården måste förbättra organisationen för att fungera i SHL. Tf vd:n Jenny Sifverstrand ska permanentas och ges utrymme att bygga något fräscht och rejält.
Sedan måste Charles Berglund, om han stannar som sportchef, få resurser där scoutningen av nya spelare blir bättre. Tidigare fanns ett aktivt sportråd med Johan Garpenlöv och Håkan Södergren som hjälpte till med A-lagsfrågor, men nu är ett sådant råd borta.

NY KÄRNGRUPP
När Djurgården haft sina storhetstider har det funnits grupperingar med starka hjärtan för Djurgården som drivit laget. 89–91 var det Mikael Johansson, Charles Berglund och Johan Garpenlöv som var det unga och fräscha och under övervakning från Jens Öhling och Thomas Eriksson drev de laget mot framgång. Tio år senare, under en nya guldepok i huvudstadsen, var ungtupparna Mikael Tellqvist och Kristoffer Ottosson samt Espen Knutsen som drev laget med översyn av Charles Berglund och Nichlas Falk.
Nu måste nästa fraktion kliva fram. Kan Sörensen, Guter och Jakobs växla upp och ta de rollerna? Eller är det dags för Jacob Josefsson och Patrik Cehlin att komma hem och bli nya Djurgården?

NY BAS
I dag huserar Djurgården på Hovet och Mälarhöjdens IP i lokaler som knappt håller allsvenskt mått. Nu måste det blir förändring på det.
Det finns planer på att anlägga ett centrum för Djurgården Hockey i Älvsjö och det är ett steg i rätt riktning. Där finns hyfsat billig areal och det är relativt nära centrala Stockholm, som är det stora upptagningsområdet för hockeytalang.
Sedan måste Djurgården fortsätta ställa krav på Stockholm Stad och Stockholm Globe Arenas för att Hovet ska renoveras. Det går inte att spela SHL-hockey i Hovet och tjäna pengar.
FAKTA
Kontraktsläget i laget
De har kontrakt:
Johan Mattsson, 21
Andreas Englund, 18 (junior­kontrakt)
Robin Norell, 19 (juniorkontrakt)
Marcus Högström, 25
Mikael Ahlén, 25
Nicklas Heinerö, 22
Mattias Kalin, 20
Henrik Nyberg, 19
Marcus Sörensen, 22
Kommentar: Marcus Sörensen är en given spelare att bygga laget kring. Har en SHL-klausul, men nu pekar allt på att han förlänger ett år ytterligare.

Utgående kontrakt:
Adam Reiderborn, 22
Kommentar: Challe vill ha kvar målvaktslöftet, kan bilda ett starkt målvaktspar med hemvändande ­Mikael Tellqvist.
Nils Andersson, 22
Linus Arnesson, 19
Alexander Falk, 20
Philip Holm, 22
David Lidström, 26
Sam Lofquist, 24
Timmy Pettersson, 37
Kommentar: Modo har ryckt i Nils Andersson men i går var svaret på frågan om han vill stanna i Djurgården: ”Det är väl ingen som vill lämna det här”. Boston sägs vara sugna på att plocka över Linus Arnesson redan nu, men kanske kan SHL-spel ersätta AHL-inskolning. Timmy Pettersson slutar och det ska ju mycket till om en spelare som Sam Lofquist får förnyat förtroende.
Henrik Eriksson, 23
Joakim Eriksson, 37
Mattias Guter, 25
Joakim Hagelin, 24 (lån)
Michael Holmqvist, 34
Jens Jakobs, 29 (lån)
Dustin Johner, 31
Markus Ljungh, 23
Emil Lundberg, 20 (lån)
Steve Saviano, 32
Kommentar: Veteranerna Holmqvist och Eriksson är ­båda önskade av C­halle. Lutar åt att de väljer att förlänga karriären. Dif vill också permanenta l­ånet av Leksands Jens Jakobs.

Här är ex-djurgårdarna som Dif drömmer om:
Mikael Tellqvist, 34, målvakt.
Alexander Urbom, 23, back, New ­Jersey Devils
Jacob Josefsson, 23, forward, New Jersey Devils
Andreas Engqvist, 26, forward, ­Atlant Mytishchi
Patric Hörnqvist, 27, forward, N­ashville Predators
Patrick Cehlin, 22, forward,­ ­Milwaukee Admirals
Kommentar: Mikael Tellqvist för redan samtal med Dif och är den kanske troligaste drömvärvningen. Challes önskespelare är ”Ante” Engqvist och Patric Hörnqvist. Den senare lämnar knappat NHL nu, medan Engqvist är klart närmare, men det behövs fortfarande en rejäl lönesänkning. Patrick Cehlin känns klart mest realistisk att få hem av spelarna i Nordamerika.

MEST LÄST IDAG

Riskerar att straffas efter otäcka kraschen
TV+TEXT Myndigheterna i…

Thorpe har ådragit sig ”allvarlig infektion”
Olympiske guldmedaljören…

”Förstod det skulle bli så här om AIK spelade upp Djurgården”
AIK hjälpte Djurgården…

Wikegård: ”Nu får jag sparken”
Djurgården till SHL. Då måste Niklas Wikegård, 50…

Mårts hoppas på Sedinarna i VM
Fjolårets guldmakare Henrik och Daniel Sedin är…

S24 visar exklusiva matcher i kvalserien
Första omgångarna spikade Mer info
Till Sportbladets startsida

Tackar
Fast märkte att den faktiskt fanns i tidningen :p
*skämskudde*

[förevigtdjurgården]

Alldeles för lite DIF-skriverier, vafan. Kom igen nu Media-Sverige!

[minalman]

Alldeles för lite DIF-skriverier, vafan. Kom igen nu Media-Sverige!

Men jag ser fram mot i september, när kvällstidningarna kommer med sina hundrasidiga hockeybiblar. Senaste åren har vi fått en halvsida långt bak. Nu kommer vi pryda omslaget och få flera uppslag strategiskt inne i tidningen.

[crike]

I brist på bättre tråd.

C-more visade i förrgår en längre sammandrag från sista matchen av SM-finalen mot FBK 01.
Jag tror att mitt minne är väldigt kort och extremt selektivt för jag kan inte minnas att spelet såg ut som det gjorde.

Det var seriöst flera sekvenser där spelaren med pucken hade en motståndare hängandes bakom sig som hade satt klubban i höften och agerade fallskärm. Sen han i sin tur hade en annan motståndare som gjorde samma sak. Det var 3 spelare som åkte runt som något jäkla SJ-tåg på isen. Jag såg fler hakningar i det här sammandraget än vad det togs utvisningar för i hela årets hockeyallsvenska.

Rena övergrepp sket domarna också fullständigt i, t.ex. Berglunds hopptackling med armbågen mot ansiktet på en icke puckförande Falk, den skedde mitt på isen och knäckte näsan på Falk. Inte ens 2 min trots att domarna såg allt. Våra spelare brydde sig ju inte extremt mycket heller.

Det som slog mig var hur fruktansvärt tråkigt det var att kolla på det. Det gick knappt att säga att det var samma sport som den hockey som spelas idag. Visst, spelarna grinade inte som dom gör till viss del idag men farten i spelet blev verkligen lidande av alla hakningar. Näe, det var verkligen inte bättre förr.