Lee Harvey Oswald skrev:Jockmaniac skrev:Kan ta ett exempel till, något rått men låt oss säga att jag är en kirurg.... Nu ska jag genomföra en relativt enkel blindtarmsoperation på en farbror hära. Jag är väldigt duktig, inga problem alls, jag skär upp, tar ut den och ska bara sy ihop allting igen. Då slår någonting till i huvudet och jag underskattar uppgiften. Jag tar fel, ingen nål och tråd utan en skalpell istället och råkar skada patienten. Så illa att han till och med dör!
Tror ni då att jag kommer att få stå till svars för att jag dödade patienten, eller kommer jag att få beröm för att jag åtminstone tog ut blindtarmen förbannat snyggt?
Kan inte bli klarare än så....
Alltså, du gör dig klart bättre som "Den rabiata från Nyköping".
Att jobba med liknelser kräver både en viss talang och livserfarenhet, annars blir det bara pinsamt.
(lite som "filosofi klass 4A"...direkt från mellanstadiet)
Rabiat må va hänt, men jag vet vad jag vill ha. Tycker min metafor är glasklar med skilnaden att vi inte pratar liv och död. Läget är såpass illa för närvarande att nu gäller det att hitta vägar att vinna. Spelet får se ut som det vill, det är endast trepoängare som räknas. Jag är ledsen men att behöva oroa sig för Kvalserien är någonting som bara inte får hända med det vi har att röra oss med. Modo kommer med stormsteg, Aik är vilt kämpande lag som mycket väl kan hamna framför oss, Linköping och Fbk ska vi inte ens prata om då de är guldaspiranter när de är som bäst. Vi har inte visat den högstanivån än och tvivlar på att vi kommer göra det med Hardy i båset.
Visst, vem vet, vi kanske börjar, mirakulöst, spela färdigt matcher helt plötsligt. Men var ska vinnarmentaliteten komma ifrån? Det måste komma ett jävlaranamma när vi leder inför sista perioden, och framförallt en trygghet. Vi är mil därifrån just nu, och jag satt både mot Växjö och mot Frölunda framför soffan och ropade till de övriga i familjen med en lugn och bekväm röst: "DIF leder men jag säger till när de har tappat matchen"... It never fails!
Avdelning Losermentalitet, precis som både jag, Mäklaren och ett par till påpekar.
SirDIFalot:
De vill själva betraktas som vanliga arbetare så varför inte? Kan se framför mig när spelare som Mackan Nilson går på ICA: "Åhh nu kommer en snorunge och vill ha min autograf igen, om folk bara visste hur tungt det är att vara hockeyproffs, inte bara att sitta i soffan och ta emot mina 300000 i månaden direkt". Lägg därtill att det gnälls om att hockeyspelare inte kan supa och knarka 7 dagar i veckan som vem som helst? "De ska ha samma rätt till privatliv som alla andra, trots att de tjänar mångdubbelt och inte behöver jobba i närheten lika många timmar" eller vad säger du?
