DIF Hockey Forum

Hardy ställde krav jaa, och det klarar inte ungdomar av idag. Allt ska vara lek och hopp, annars blir det stressigt och jobbigt. Hardy var outstanding när det kommer till att sätta rätt mannar på rätt ställe. Rätt gubbar mot rätt gubbar. Det var riktig överkurs i coachning, det kräver jag inte från gemene man. Men Robban skulle jag inte ens vilja ha som matchcoach i pojkhockey. Helt kravlöst och ett ändlöst tuggande till förbannelse. Förvånad att han inte rullar på fyra kedjor i Powerplay också.

Hur lågt ska vi behöva sjunka innan vi ens roterar lite alldagligt i kedjorna? Hur länge ska reservkeepern ska starta var fjärde match oavsett hur kasst han lirar.

BIX skrev:

Praetori skrev:Folk gnäller om matchcoachning och toppning och har inte fattat ett dyft om modern hockey, moderna hockeyspelare och idrottspsykologi. I dagens läge kan det fungera en eller ett par matcher men inte i längden. Men vill man driva ett lag till ruinens brant både gällande självförtroende och intern harmoni som Hårde Hardy gjorde med gammal hårdcoachande ledarstil mot moderna hockeyspelare så är det "rätt" väg att gå.
Vill man däremot skapa ett slagkraftigt lag (med slutmål att bli ett "självspelande piano") är det just rutiner och kontinuitet som är viktigast.

Då tycker jag att pianot spelar falskt !!!!

Om man ser Läijkers toppande o lapp Aik s för några år sedan så tycker jag det funkar för dom

Och det löser defenetivt inte problemet med psykologi när man inte kan åka skridskor eller göra mål. eller ens förstå hockey !!!

Pianot spelar falskt men det löser man inte med att försöka stämma det genom att skruva och ta bort strängar mitt under konserten.

Praetori skrev:

BIX skrev:

Praetori skrev:Folk gnäller om matchcoachning och toppning och har inte fattat ett dyft om modern hockey, moderna hockeyspelare och idrottspsykologi. I dagens läge kan det fungera en eller ett par matcher men inte i längden. Men vill man driva ett lag till ruinens brant både gällande självförtroende och intern harmoni som Hårde Hardy gjorde med gammal hårdcoachande ledarstil mot moderna hockeyspelare så är det "rätt" väg att gå.
Vill man däremot skapa ett slagkraftigt lag (med slutmål att bli ett "självspelande piano") är det just rutiner och kontinuitet som är viktigast.

Då tycker jag att pianot spelar falskt !!!!

Om man ser Läijkers toppande o lapp Aik s för några år sedan så tycker jag det funkar för dom

Och det löser defenetivt inte problemet med psykologi när man inte kan åka skridskor eller göra mål. eller ens förstå hockey !!!

Pianot spelar falskt men det löser man inte med att försöka stämma det genom att skruva och ta bort strängar mitt under konserten.

Nej.

Det gör man till nästa konsert.

I det metaforiska avseendet är pianot laget och konserten matchen. Man spelar inte 10-12 konserter på rad med ett ostämt piano och hävdar att det låter bra, eller att det ser bra ut, eller att det är bra. För det är det inte. Man skruvar och fixar till nästa konsert, går ut och förklarar vad som har hänt och hur man ska klara sig undan att det händer igen.

förevigtdjurgården skrev:

Praetori skrev:

BIX skrev:

Praetori skrev:Folk gnäller om matchcoachning och toppning och har inte fattat ett dyft om modern hockey, moderna hockeyspelare och idrottspsykologi. I dagens läge kan det fungera en eller ett par matcher men inte i längden. Men vill man driva ett lag till ruinens brant både gällande självförtroende och intern harmoni som Hårde Hardy gjorde med gammal hårdcoachande ledarstil mot moderna hockeyspelare så är det "rätt" väg att gå.
Vill man däremot skapa ett slagkraftigt lag (med slutmål att bli ett "självspelande piano") är det just rutiner och kontinuitet som är viktigast.

Då tycker jag att pianot spelar falskt !!!!

Om man ser Läijkers toppande o lapp Aik s för några år sedan så tycker jag det funkar för dom

Och det löser defenetivt inte problemet med psykologi när man inte kan åka skridskor eller göra mål. eller ens förstå hockey !!!

Pianot spelar falskt men det löser man inte med att försöka stämma det genom att skruva och ta bort strängar mitt under konserten.

Nej.

Det gör man till nästa konsert.

I det metaforiska avseendet är pianot laget och konserten matchen. Man spelar inte 10-12 konserter på rad med ett ostämt piano och hävdar att det låter bra, eller att det ser bra ut, eller att det är bra. För det är det inte. Man skruvar och fixar till nästa konsert, går ut och förklarar vad som har hänt och hur man ska klara sig undan att det händer igen.

För att hänga på i metaforerna så håller jag med. Men man kan inte stämma mer än ett par strängar i taget.

Vissa Pianon är så out of tune så dom går inte att stämma, dvs dom är bortom all räddning.
Då investerar man i ett nytt

Manijock skrev:Hardy ställde krav jaa, och det klarar inte ungdomar av idag. Allt ska vara lek och hopp, annars blir det stressigt och jobbigt. Hardy var outstanding när det kommer till att sätta rätt mannar på rätt ställe. Rätt gubbar mot rätt gubbar. Det var riktig överkurs i coachning, det kräver jag inte från gemene man. Men Robban skulle jag inte ens vilja ha som matchcoach i pojkhockey. Helt kravlöst och ett ändlöst tuggande till förbannelse. Förvånad att han inte rullar på fyra kedjor i Powerplay också.

Hur lågt ska vi behöva sjunka innan vi ens roterar lite alldagligt i kedjorna? Hur länge ska reservkeepern ska starta var fjärde match oavsett hur kasst han lirar.

Those where the days

Manijock skrev:Hardy ställde krav jaa, och det klarar inte ungdomar av idag. Allt ska vara lek och hopp, annars blir det stressigt och jobbigt. Hardy var outstanding när det kommer till att sätta rätt mannar på rätt ställe. Rätt gubbar mot rätt gubbar. Det var riktig överkurs i coachning, det kräver jag inte från gemene man. Men Robban skulle jag inte ens vilja ha som matchcoach i pojkhockey. Helt kravlöst och ett ändlöst tuggande till förbannelse. Förvånad att han inte rullar på fyra kedjor i Powerplay också.

Hur lågt ska vi behöva sjunka innan vi ens roterar lite alldagligt i kedjorna? Hur länge ska reservkeepern ska starta var fjärde match oavsett hur kasst han lirar.

Jag håller med om Hardy, men det var då det begav sig. Men det var andra tider och när det blir klinch mellan moderna professionella idrottsmän och tränaren så blir det... dåligt. Vi har testat det där en gång och det gick som bekant inte bra och då var det ändå just Hardy som stod vid rodret när allt började gå åt helvete. Vill vi knyta till oss lovande spelare i framtiden så är det en annan typ av ledare (som Robban, Hallam mfl) som är rätt väg att gå.

Praetori skrev:

Manijock skrev:Hardy ställde krav jaa, och det klarar inte ungdomar av idag. Allt ska vara lek och hopp, annars blir det stressigt och jobbigt. Hardy var outstanding när det kommer till att sätta rätt mannar på rätt ställe. Rätt gubbar mot rätt gubbar. Det var riktig överkurs i coachning, det kräver jag inte från gemene man. Men Robban skulle jag inte ens vilja ha som matchcoach i pojkhockey. Helt kravlöst och ett ändlöst tuggande till förbannelse. Förvånad att han inte rullar på fyra kedjor i Powerplay också.

Hur lågt ska vi behöva sjunka innan vi ens roterar lite alldagligt i kedjorna? Hur länge ska reservkeepern ska starta var fjärde match oavsett hur kasst han lirar.

Jag håller med om Hardy, men det var då det begav sig. Men det var andra tider och när det blir klinch mellan moderna professionella idrottsmän och tränaren så blir det... dåligt. Vi har testat det där en gång och det gick som bekant inte bra och då var det ändå just Hardy som stod vid rodret när allt började gå åt helvete. Vill vi knyta till oss lovande spelare i framtiden så är det en annan typ av ledare (som Robban, Hallam mfl) som är rätt väg att gå.

Ah, det går trender i allt.
Ett mjukt inkluderande och inlyssnande ledarskap har varit populärt ett tag nu, men det gränsar hela tiden farligt nära ett Låt Gå-Ledarskap, där harmoni/icketurbulens blir viktigare än resultat

Att ställa tydliga krav på prestation är ibland lite tufft, både för mottagare och för den som återkopplar, men det är den enda vägen till utveckling.

Jag har ingen insyn i hur Robban återkopplar prestationer/uteblivna dito, har bara känslan av att han är lite för mjuk....för min smak

Lee Harvey Oswald skrev: Ah, det går trender i allt.
Ett mjukt inkluderande och inlyssnande ledarskap har varit populärt ett tag nu, men det gränsar hela tiden farligt nära ett Låt Gå-Ledarskap, där harmoni/icketurbulens blir viktigare än resultat

Att ställa tydliga krav på prestation är ibland lite tufft, både för mottagare och för den som återkopplar, men det är den enda vägen till utveckling.

Jag har ingen insyn i hur Robban återkopplar prestationer/uteblivna dito, har bara känslan av att han är lite för mjuk....för min smak

Vad lägger du för odds?




To be fair, han gav ju spelarna en rejäl hårtork i premiären mot HV förra säsongen.

Jim Playfair. Fantastiskt namn på ett fantastiskt utbrott.

Lee Harvey Oswald skrev:

Praetori skrev:

Manijock skrev:Hardy ställde krav jaa, och det klarar inte ungdomar av idag. Allt ska vara lek och hopp, annars blir det stressigt och jobbigt. Hardy var outstanding när det kommer till att sätta rätt mannar på rätt ställe. Rätt gubbar mot rätt gubbar. Det var riktig överkurs i coachning, det kräver jag inte från gemene man. Men Robban skulle jag inte ens vilja ha som matchcoach i pojkhockey. Helt kravlöst och ett ändlöst tuggande till förbannelse. Förvånad att han inte rullar på fyra kedjor i Powerplay också.

Hur lågt ska vi behöva sjunka innan vi ens roterar lite alldagligt i kedjorna? Hur länge ska reservkeepern ska starta var fjärde match oavsett hur kasst han lirar.

Jag håller med om Hardy, men det var då det begav sig. Men det var andra tider och när det blir klinch mellan moderna professionella idrottsmän och tränaren så blir det... dåligt. Vi har testat det där en gång och det gick som bekant inte bra och då var det ändå just Hardy som stod vid rodret när allt började gå åt helvete. Vill vi knyta till oss lovande spelare i framtiden så är det en annan typ av ledare (som Robban, Hallam mfl) som är rätt väg att gå.

Ah, det går trender i allt.
Ett mjukt inkluderande och inlyssnande ledarskap har varit populärt ett tag nu, men det gränsar hela tiden farligt nära ett Låt Gå-Ledarskap, där harmoni/icketurbulens blir viktigare än resultat

Att ställa tydliga krav på prestation är ibland lite tufft, både för mottagare och för den som återkopplar, men det är den enda vägen till utveckling.

Jag har ingen insyn i hur Robban återkopplar prestationer/uteblivna dito, har bara känslan av att han är lite för mjuk....för min smak

Det går trender i allt ja men inte i generationerna på senare år. De blir mer och mer lättkränkta individualister. #meetoo tex handlade ju inte bara om tafsande gubbar utan i allmänhet om hardline-chefer och "tuffa" ledare (som tydligen är en manlig patriarkal egenskap, vad vet jag). Sen kan man tycka vad man vill om saken men en yngre hockeyspelare som går och surar på grund av ovanstående kommer inte kunna prestera och kommer garanterat inte rekommendera andra att söka sig till laget. Det är ju ingen slump att tränare som Bulan mfl fått kicken.

Nu är Robban ingen mjukis på långa vägar men han är samtidigt ingen Hardy.