Jag väljer att göra min lista i punktform och lite hullerombuller, skulle jag skriva så utförligt som vissa av er har gjort skulle jag nog kunna fylla hela tråden själv…
Saker jag kommer att komma ihåg länge är bland annat:
* 7-0 och ett värmande spel mot Malmö i en kall ishall i augusti.
* Genrepet mot Timrå då publiken ägnar en stor del av matchen till att sjunga hyllningssånger tillägnade Sir Charles.
* Matchen i första omgången som slutar med ett osannolikt målkalas från båda lagen och en viss ung herr Krüger presenterar sig för den stora massan.
* Hemmapremiären med uppladdning hos Berit på Östra, en galet kul tunnelbaneresa, bortasupportrar som planerar och ställer in sin marsch från Gamla stan, ”Paralympics, här kommer Forsberg” och Foppafebern i media som påstår att det är han ensam som säljer ut Hovet.
* En idiotisk linjedomare som stod i vägen i Linköping.
* Min favorit Nichlas Falk som meste djurgårdare. Stort.
* Zigomanskis tekningar och åkstil.
* Otroligt lyckade t-shirtkampanjer – men inga fler jippon, tack!
* Brodins vansinniga glädje efter första målet.
* JKs dag – kan man tänka sig en mer välregisserad föreställning? Kul uppladdning, galen stämning på ett kokande Hovet, jämt efter full tid och järnkaminernas järnkamin som avgör efter en halv minut i sudden under SFGD och läktarna exploderar. Riktigt roligt också när vi stannade kvar i trekvart efter matchen och dansade och sjöng. ”Sova på Hovet, ja vi ska sova på Hovet.”
* Fantastiskt grymma tifon.
* Ridderwalls vante hemma mot Timrå.
* Falks felaktiga utvisning hemma mot Linköping i oktober då båsdörren verkligen inte ville öppna sig och han fick gå genom fel bås och sekretariatet både på vägen in och ut. ”Det var väl Guds lilla sätt att visa att det var inte var någon utvisning.” Vid nästa utvisning, som var korrekt, fungerade dörren snällt igen.
* Kommentaren från en kompis som gick på hockey för första gången på tio år. ”Jag hade glömt att hockey var så kul!”
* Mika Hannulas gästspel.
* Hetsen/kampen mellan klacken och aktiv sittplats mot SSK precis innan jul som avslutades med hyllningar till varandra. Mer sådant!
* Slutspelsskägg av varierande kvalitet och kvantitet.
* Ett Globen som gungar och nästan lossnar från sina fästen och rullar iväg längs Nynäsvägen.
* Oscar Eklunds utveckling efter jul, vilken poängspruta killen blivit!
Stabil och riktigt bra back numera.* Modo vs. Jimmie Ölvestad. Och Ziggys ’Jag vill också göra mål, dela med dig-gnuggning’ är humor på hög nivå.
* Wolmer.
* Cehlin, killen hade verkligen varit värd ett slutspelsmål.
* ”Det blir en fantastisk strid där nere i träsket mellan Rögle, Södertälje och Djurgården.” och ”Marcus Nilson är ingen målskytt, eller ens poänggörare.” – Anrell, motbevisad och det med besked.
* Hockeyhistoriens kanske roligaste intro.
* Mathias Tjärnqvist: ”Jag vill flytta till någon klubb där jag kan vinna något.” Rögle: ”Vi har ett minst lika bra lag som Djurgården.” AIAs ordförande Mikael Fjellsén: ”Han ville till en klubb som kunde vinna något om han skulle stanna i elitserien och den beskrivningen stämmer inte direkt in på Djurgården. Det är istället ett lag som kommer att slåss med Rögle om en slutspelsplats, en plats i ingenmansland eller i värsta fall kvalserien. Vi tycker att han har gjort bort sig.” och ”Inget, absolut inget skulle kännas bättre än att Rögle tar sig till slutspel och att Djurgården missar.” – Rögle BK och AIA motbevisade, och det med besked.
* Gustaf Wesslau som bara blev bättre och bättre för att till slut bli snudd på en mur i målet och briljera med den ena makalösa räddningen efter den andra.
* Att spelare och ledare skramlade till att Järnkaminerna skulle få vara matchvärd än en gång under säsongen. Det är stort.
* Printz open-ice på Laatikainen den andra januari.
* SSKs banderoll ”Fotboll?” i säsongens första möte mellan lagen. Um, nej, ishockey.
* ”Klockan slår, klockan slår. Åh, vad det är skönt att se Jimmie göra mål!” - Energi-Jimmie blir mål-Jimmie.
* Hur bra det känns att återigen höra och skandera ”Hardy Nilssons järnkaminer”.
* Ett nästan perfekt slutspel.
* Kompisen som ringde upp i augusti och sjöng ”NT-guld, NT-guld, NT-guld, NT-guld”.
* Kullerbyttor, eller något som åtminstone skulle påminna om kullerbyttor.
* Stackars Marcus Nilson efter sista finalen. Stackars oss allesammans, men kanske mest stackars Marcus Nilson som förlorar ännu en final.
* Bortamatcher sedda på pubar runt om i stan tillsammans med gamla vänner och nya kompisar.
* Fantastiskt rolig hockey, snygga mål och makalösa räddningar.
* Laget Djurgården.
* Ett silver som känns som ett guld. Eller nästan i alla fall.
Det jag kommer att minnas bäst av allt från säsongen 2009/2010 är den glädje, värme och, i brist på bättre ord, kärlek som genomsyrat hela säsongen. Känslan av DIF mot rubbet. Att allt var möjligt. Att det helt enkelt har varit otroligt kul att gå på hockey!
