Djurgårdens IF - Timrå IK 1/10 2013

[förevigtdjurgården]

Är tvungen att åka och köpa en ny fjärrkontroll till TV'n på lunchen då jag flippade ur vid Timrås ledningsmål (bor i dalarna numer så får välja matcherna jag går på).

Vad ska man säga om matchen egentligen. Började ju hur bra som helst, va länge sen jag såg DIF spela med så hög fart och sen fick man ju otroligt bra utdelning. Tror iofs att det är lätt hänt att man slappnar av och att det då kan va svårt att höja nivån igen dock oförsvarligt att det händer.

Vissa här sågar enskilda spelare efter några omgångar, kom igen knappast en spelares fel att det blir som det blir. Visst att Lidström va dålig förra säsongen men han var knappast ensam då heller, av det jag sett i år så tycker jag att han visat upp ett mycket säkrare intryck.

Jag tror iaf på det här laget, högstanivån är otroligt hög men lägstanivån går ju att diskutera.
Kanske en idrottspsykolog vore någonting att satsa på som vissa av er är inne på.

//Niclas

Håller med om mycket, men tycker egentligen att alla våra matcher hitintills har sett likadana ut. Med undantag för Västeråsmatchen då vi var tillbakatryckta ett tag har vi klivit upp hårt direkt från första bytet, pressat ner motståndet och styrt matchbilden. Mot Troja satte vi inte puckarna och fick således vända matchen, mot Västerås fällde ett riktigt pissmål oss (MEN VI GAV ÄNDÅ INTE UPP), mot Almtuna var vi ändå framåt från början även om det var ett riktigt sömnpiller. Mora kan jag inte kommentera då jag enbart såg den fruktade tredjeperioden och både Oskarshamn och igår var total överkörning från första byte (till sista med några få undantag mot IKO och till ungefär 15 minuter in i matchen mot Timrå då man tyckte att man var klara och funderade på vad man skulle käka efter matchen istället.)

Det man kan ta från det här blir sammantaget att vi har ett lag som spelar jävligt bra stundtals. Alldeles för ofta spelar vi också långt under Allsvenskankvalitet. Timrå kommer bli ett mittenlag i HA i år och att vi inte ens kan stå upp mot dem eller komma tillbaka efter ett mål i rumpan är otroligt illavarslande.

Jag har egentligen slutat hoppas nu, men lik förbannat sitter man där som en idiot och grämer sig imorgon kväll när vi går på beten mot Karlskoga och står likväl på Hovet på Lördag och undrar vad det var som hände när klockan är 18:10 och vi har förlorat ännu en billig 3-poängare mot ett gäng bönder. Någonstans under säsongen tänds ett ljus. Kanske omgång 15, kanske omgång 27. Helt plötsligt klättrar vi genom tabellen och vi börjar vänja oss med hur vi måste spela och hur hårt spelarna måste kriga i varje byte. Hovet fylls lite mer och alla står förväntansfulla och biter i naglarna en snöig Torsdagskväll hemma mot Västerås, eller en regnig Söndag mot Malmö. Och sen, när vi återigen har något att förlora går vi på beten i tre raka matcher. Det blir playoff igen och inte heller i år räcker vi hela vägen. Trots en fantastisk inledning på serien så rinner det ur våra händer när vi har allting just där. I våra egna händer.

Djurgården, kära vänner.

[sensei]

Jag tycker det är du som kastar paj här, helt i onödan. Och slänger konstiga epitet som pet-och-psykolog hockey i ansiktet på mig. Skitsnack, rent ut sagt.

Det förvånar mig att du är så känslig för det epitetet. Jag trodde du ville ha det på den nivån när du skrev att jag "trollade". Om du vill ha det så att det bara är du (och sirdif) som får skriva nedlåtande, fine by me. Jag kommer inte ligga sömnlös över det

Sen har du förvisso rätt i att jag ibland "simmar mot strömmen", men hurvida det är bra eller dåligt får nog avhandlas i ett annat forum.

Problemet är att jag så många gånger hävdat att jag också förespråkar fysisk hockey, och det borde du vid det här laget ha snappat upp. Därför blev jag irriterad.

Men du förespråkar ju den typen av hockey alldeles oavsett allt annat, och till vilket pris som helst.

Att simma mot strömmen är väl bra, men det blir löjligt när man aldrig verkar kunna lyssna på någon annan. Det vanliga i våra argumentationer är ju att du helt plötsligt försvinner från en "diskussion" när endera bränslet tar slut, eller argumenten tryter. Eller skall jag tolka det som att du egentligen innerst inne håller med mig? Därför jag ibland tror du "trollar".

Jag argumenterar gärna så länge det behövs. Men det finns praktiska hinder också med jobb och annat som stjäl tid från att övertyga forumet om fördelarna stängda serier och fysiska spelare.

Sen sjunker "suget" lite också när diskussioner reduceras som "troll" eller inte seriösa. Det är inte lika skoj när man inte ens behöver tänka liksom.

Apropå det mentala så är jag övertygad om att vi skulle få bättre effekt av att ha vissa spelartyper i laget som kan vara jobbiga för motståndaren att möta, än att ha en kvacksalvande psykolog i omklädningsrummet. Jag tror inte på sånt alls faktiskt i det här sammanhanget.

[JohanPez]

Om ni vill kan jag copy-pasta era inlägg om fysisk vs icke-fysisk hockey i nästa matchtråd när själva matchen är avhandlad. Väl bekomme.

[-daniel-]

Apropå det mentala så är jag övertygad om att vi skulle få bättre effekt av att ha vissa spelartyper i laget som kan vara jobbiga för motståndaren att möta, än att ha en kvacksalvande psykolog i omklädningsrummet. Jag tror inte på sånt alls faktiskt i det här sammanhanget.

Det förvånar mig inte alls att du tycker så. Jag tror du underskattar det mentala spelet i lagidrott väldigt kapitalt.

För att för sista gången försöka bena ut det här; du tror alltså inte att spelare i Djurgården känner en mental börda som man inte alls existerar på samma sätt ute bland bondklubbarna i landet? Är det enligt ditt sätt att se det så att spelare som bevisligen tidigare presterat i andra klubbar men som nu misslyckas i DIF är för svaga...fysiskt? Jag förstår inte resonemanget.

[sensei]

Apropå det mentala så är jag övertygad om att vi skulle få bättre effekt av att ha vissa spelartyper i laget som kan vara jobbiga för motståndaren att möta, än att ha en kvacksalvande psykolog i omklädningsrummet. Jag tror inte på sånt alls faktiskt i det här sammanhanget.

Det förvånar mig inte alls att du tycker så. Jag tror du underskattar det mentala spelet i lagidrott väldigt kapitalt.

För att för sista gången försöka bena ut det här; du tror alltså inte att spelare i Djurgården känner en mental börda som man inte alls existerar på samma sätt ute bland bondklubbarna i landet? Är det enligt ditt sätt att se det så att spelare som bevisligen tidigare presterat i andra klubbar men som nu misslyckas i DIF är för svaga...fysiskt? Jag förstår inte resonemanget.

Nej det tror jag inte. Jag ser heller inga belägg för en sådan effekt historiskt sett. Jag tror däremot att laget som helhet blir sämre av att vi saknar vissa spelartyper och att laget blir obalanserat och felsammansatt. För mycket finess, för lite klassiskt blod svett och tårar.

Några enkla exempel - Challe ger bort Blomstrand, struntar i att signa ersättning för Ölve, struntar i Printz, struntar i Kalus. Istället fylls laget på med spelare som (som du påpekar) under bra omständigheter kan göra poäng, men helheten i DIFs nuvarande lag blir sådan att de inte kan/vill/får ytor/kommer till/törs göra det här.

Mot den bakgrunden är det svårt att se hur en psykolog kan göra någon skillnad.

[SirDIFalot]

Apropå det mentala så är jag övertygad om att vi skulle få bättre effekt av att ha vissa spelartyper i laget som kan vara jobbiga för motståndaren att möta, än att ha en kvacksalvande psykolog i omklädningsrummet. Jag tror inte på sånt alls faktiskt i det här sammanhanget.

Det förvånar mig inte alls att du tycker så. Jag tror du underskattar det mentala spelet i lagidrott väldigt kapitalt.

För att för sista gången försöka bena ut det här; du tror alltså inte att spelare i Djurgården känner en mental börda som man inte alls existerar på samma sätt ute bland bondklubbarna i landet? Är det enligt ditt sätt att se det så att spelare som bevisligen tidigare presterat i andra klubbar men som nu misslyckas i DIF är för svaga...fysiskt? Jag förstår inte resonemanget.

Nej det tror jag inte. Jag ser heller inga belägg för en sådan effekt historiskt sett. Jag tror däremot att laget som helhet blir sämre av att vi saknar vissa spelartyper och att laget blir obalanserat och felsammansatt. För mycket finess, för lite klassiskt blod svett och tårar.

Några enkla exempel - Challe ger bort Blomstrand, struntar i att signa ersättning för Ölve, struntar i Printz, struntar i Kalus. Istället fylls laget på med spelare som (som du påpekar) under bra omständigheter kan göra poäng, men helheten i DIFs nuvarande lag blir sådan att de inte kan/vill/får ytor/kommer till/törs göra det här.

Mot den bakgrunden är det svårt att se hur en psykolog kan göra någon skillnad.

Hur förklarar du alla andra lags framgång då? Leksand och Örebro var väl långt ifrån seriens två mest fysiska lag ifjol. Detsamma kan verkligen sägas om Skellefteå och Luleå i ES. Luleå är ju det lag som kontinuerligt tacklats minst varje år sedan Rönnqvist tog över. Skellefteå har väldigt få fysiska spelare men är ändå landets bästa lag.

[-daniel-]

Apropå det mentala så är jag övertygad om att vi skulle få bättre effekt av att ha vissa spelartyper i laget som kan vara jobbiga för motståndaren att möta, än att ha en kvacksalvande psykolog i omklädningsrummet. Jag tror inte på sånt alls faktiskt i det här sammanhanget.

Det förvånar mig inte alls att du tycker så. Jag tror du underskattar det mentala spelet i lagidrott väldigt kapitalt.

För att för sista gången försöka bena ut det här; du tror alltså inte att spelare i Djurgården känner en mental börda som man inte alls existerar på samma sätt ute bland bondklubbarna i landet? Är det enligt ditt sätt att se det så att spelare som bevisligen tidigare presterat i andra klubbar men som nu misslyckas i DIF är för svaga...fysiskt? Jag förstår inte resonemanget.

Nej det tror jag inte. Jag ser heller inga belägg för en sådan effekt historiskt sett. Jag tror däremot att laget som helhet blir sämre av att vi saknar vissa spelartyper och att laget blir obalanserat och felsammansatt. För mycket finess, för lite klassiskt blod svett och tårar.

Några enkla exempel - Challe ger bort Blomstrand, struntar i att signa ersättning för Ölve, struntar i Printz, struntar i Kalus. Istället fylls laget på med spelare som (som du påpekar) under bra omständigheter kan göra poäng, men helheten i DIFs nuvarande lag blir sådan att de inte kan/vill/får ytor/kommer till/törs göra det här.

Mot den bakgrunden är det svårt att se hur en psykolog kan göra någon skillnad.

Men jag vet din ståndpunkt gällande Kalus / Printz / Ölvestad, nu var det ju inte det som det hela handlade om. Om jag tolkar dig rätt med ovanstående inlägg så håller du med om att vissa spelare kan bättre och underpresterar när DIF-tröjan åker på, men du tror inte att en psykolog skulle kunna hjälpa dessa spelare få ut mer av sitt spel på isen?

Eller menar du helt enkelt att det inte spelar någon roll för gruppen om en handfull spelare höjer sig och spelar på den nivån de egentligen kan spela på för att gruppen ändå är felaktigt komponerad?

Snårigt resonemang.

[Malto]

balett även för hockeylaget?

[sensei]

Apropå det mentala så är jag övertygad om att vi skulle få bättre effekt av att ha vissa spelartyper i laget som kan vara jobbiga för motståndaren att möta, än att ha en kvacksalvande psykolog i omklädningsrummet. Jag tror inte på sånt alls faktiskt i det här sammanhanget.

Det förvånar mig inte alls att du tycker så. Jag tror du underskattar det mentala spelet i lagidrott väldigt kapitalt.

För att för sista gången försöka bena ut det här; du tror alltså inte att spelare i Djurgården känner en mental börda som man inte alls existerar på samma sätt ute bland bondklubbarna i landet? Är det enligt ditt sätt att se det så att spelare som bevisligen tidigare presterat i andra klubbar men som nu misslyckas i DIF är för svaga...fysiskt? Jag förstår inte resonemanget.

Nej det tror jag inte. Jag ser heller inga belägg för en sådan effekt historiskt sett. Jag tror däremot att laget som helhet blir sämre av att vi saknar vissa spelartyper och att laget blir obalanserat och felsammansatt. För mycket finess, för lite klassiskt blod svett och tårar.

Några enkla exempel - Challe ger bort Blomstrand, struntar i att signa ersättning för Ölve, struntar i Printz, struntar i Kalus. Istället fylls laget på med spelare som (som du påpekar) under bra omständigheter kan göra poäng, men helheten i DIFs nuvarande lag blir sådan att de inte kan/vill/får ytor/kommer till/törs göra det här.

Mot den bakgrunden är det svårt att se hur en psykolog kan göra någon skillnad.

Hur förklarar du alla andra lags framgång då? Leksand och Örebro var väl långt ifrån seriens två mest fysiska lag ifjol. Detsamma kan verkligen sägas om Skellefteå och Luleå i ES. Luleå är ju det lag som kontinuerligt tacklats minst varje år sedan Rönnqvist tog över. Skellefteå har väldigt få fysiska spelare men är ändå landets bästa lag.

Hmm, var hittar du tacklingsstatistiken?

Får man ihop ett riktigt bra lag så kan man säkert vara framgångsrik utan att leda just tacklingsstatistiken. Sen är det ju en liten del av det hela också, hur det forecheckas och överbelastas, hur aggresivt man spelar, hur ofta ens spelare är först ner i rundor osv osv är svårt att sätta siffror på, utan det får man försöka bedöma helt enkelt.

Men jag kan inte säga något intelligent om andra lag när det gäller elitserien då jag inte följer den alls.