Harmageddon skrev:
Mot Brynäs tog Robban en nödvändig timeout.
Han tog timeout när det var två sekunder kvar av BP och i samband med Mantas monster/stiliga räddning i första perioden. Det var då DIF kunde lyfta upp spelet(inte för att spela bra) så man inte blev lika tillbaka tryckta som inledningen av första perioden. Sen skedde den magiska minuten(tre mål) av slutet av första perioden. Resten är historia och innan kvällens möte hade man några vinster i ryggen
Med den erfarenheten så trodde jag att Robban kunde unyttja det ikväll och skicka någon typ av signal till laget under andra perioden speciellt. Naturligtvis finns det mer att önska vid matchcoacningen och göra det vid rätt läge. Ikväll skulle han agerat annorlunda(tycker jag) så man får hoppas att han inser att det inte funkar att vara alltför passiv i båset.
Edit. Jag tycker att när ställningen är 0-3, man får PP i slutet av andra perioden är perfekt tillfälle att ta TO. Fatta om man kunde haft en 1-3 resultat inför sista perioden och ett psykologiskt mål. Kanske prövat Rhett då dem tidigare PP inte såg så bra ut. Det gjorde inte PP:et i slutet av andra heller. Ist kommer fyran och femman som brev på posten i baken.
Det enda vi kan göra är att ledarna och laget lär sig av detta och blickar framåt.
Sen är det viktigt att någon nämner dessa detaljer till Robban.
Skulle vara intressant att veta varför Robban inte tog en timeout el. gjorde andra aktiva förändringar under andra perioden?
Varför han först väntade till tredje och ställningen var 0-5? Var det främst för att stoppa blödningen
Det är bara bryta ihop, dra lärdom och vara redo på lördag!
Det är ändå relativt ovanligt mitt i seriespel bland moderna coacher. Spelet går så pass fort och man är så pass inövade att det bara blir kaos om tränaren ställer sig och försöker röra om i grytan med något mer drastiskt.
Ur ett mindre kortsiktigt perspektiv verkar det mer framgångsrikt att spela på kontinuitet och att hålla på rutinerna (visa tillit till att laget och spelarna KAN skärpa sig med fortsatt förtroende). Dessutom blir det helt omöjligt att analysera spelet i efterhand om coachen skall stå med pekpinnen i var och varannan sekvens när det går tyngre för då ser man inte vart i modellen och i vilka sekvenser det ballar ur eller när det funkar.
Om man börjar byta målvakter och röja runt med moderna spelare så är risken att man istället ingjuter mer oro och sänker förtroendet för spelmodellen och i värsta fall självförtroendet hos spelarna. Typexemplet är ju när Hardy lade grund för vårat dropp ner till Allsvenskan. En gammaldags coach som tvingades hantera en verklighet när det gäller dagens hockeylirare.
Spelarna HAR alla verktyg i lådan för att spela bra och eventuella tvingade förändringar är bättre att ta i periodpauserna (och hårtorkarna kan man spara till slutspelet).
Roger, Hallam mfl kör på exakt samma stil och det tycks vägvinnande i slutändan även om konsekvensen sett över en enskild match är att samma lag sällan bryter ett dåligt mönster om de väl hamnat med huvudet under armen.
Antingen reder spelarna ut det (med lite hjälp från gubbarna på bänken) eller så blir det skit. Alternativet är att coachen kör över laget och kanske i bästa fall lyckas styra upp matchen men då är risken att man tappar på sikt (och förlorar man ändå har man skjutit sig i foten för då har man dessutom sargat förtroendet för ledarstaben). Lite fingertopp men den sidan tycker jag man kan spara tills måstematcher.
- This is not a penalty this is a thing of beauty. If you don't like it change the channel.
