(Jag sitter här och skriver enbart för att jag inte vet vad jag jag ska ta mig till)
DIF_Soldier skrev:
Jag har i ärlighetens namn aldrig känt så lite samhörighet med en Djurgårdens IF spelartrupp någonsin - de känns bara så... långt borta. Från spelare till ledare, och det gör mig ledsen.
Jag har sagt det förut och säger det igen - för varje säsong som passerat har jag, oavsett resultat, kunnat blicka tillbaka och varit stolt över Djurgårdens prestationer. Det går inte nu - jag hittar ingenting positivt, förutom Zibanejads framfart...
Säsongen är över, men vad jag kan glädjas åt är att jag faktiskt kan ta tillbaka ovanstående nu.
Slutspelslaget Djurgården bjöd på en sjujävla show, och det är jag förevigt tacksam för.
Känslan inom mig är alltid så jävla jobbig, och det kommer ta tid att bli av med den. Ovanpå det kommer att forumet att dö ut i ett par månader när saker och ting runt laget står still, och säsongen 11/12 kommer att kännas så jävla långt borta, så jävla långt borta...
Men jag längtar, fyfan vad jag läntar.
Vi har drömmen kvar.
