Jag kan inte svara på vad som är exakt fel med DIF anno 2011/2012, visst spelidén är sönderläst men jag anser att vi borde ha spelarna som har huvudena för att kunna kämpa sig tillbaka i matcher där allt går åt helvete. Jag skiter i kunnandet, när det är som igår så är det inte endast individuell skicklighet som kan ta oss tillbaka i matchen utan det är även att laget står upp för varandra och bestämmer sig för att det inte finns någon morgondag om man inte vänder på steken. Jag ser det framförallt som att det är det äldre gardet med Ölve, Mackan, MT, DT, Fimpen och någon till som har huvudansvaret för att detta ska ske.
Visst DT är förbannad i paus och efteråt men gör han något mer än att bara vara jävligt stabil (och då menar jag jävligt stabil) och ger dom andra den push dom behöver i en sådan situation? Jag kan inte se det. Mackan gör det definitivt inte, ta bort hans C, han är inte värdig det. MT bara gömmer sig (när han inte lismar för ledningen) och kan gärna få fortsätta att gömma sig men då helst på en bänk i Ängelholm. Ölve som var den okrönte mästaren på att pumpa in energi i laget går inte att känna igen. Jag saknar verkligen hans 35 seks byten när han som en zombie bara malde på och försökte fånga varenda motståndare som han kom åt. Alla vet att det är frenesin som gör spelaren Ölve och med frenesin kommer även utdelningen i poäng, även om jag inte kräver just detta av honom i någon större utsträckning. Fimpen kan jag inte gnälla på han är kung
Vad beror detta då på? Jag tror efter att ha tolkat mellan raderna att laget har lite för många spelare som inte fungerar ihop. Visst alla lag har människor som är olika och alla behöver inte tycka om varandra men däremot ska man respektera varandra och vara beredda att kräma ut det där lilla extra för varandra i pressade situationer. Det tror jag inte man är i dagens DIF. Det verkar i flera fall som om man mer irriterar sig på varandra. Då behöver man inte spinna vidare i allt för många steg för att förstå att det blir svårt för spelarna att t.ex. ta en smäll när en medspelare får ett tjuvnyp.
Vissa kanske kommer att hänvisa till Bom-Bom som en energiutsugare och det är nog delvis sant men jag tror också på vissa av de andra t.ex. MT och Mackan. Om de spelare som ska vara de ledande och rutinerade spelarna inte har något som helst förtroende förankrat i resten av laget blir det jäkligt svårt. Speciellt när dessa har ledningens förtroende. Det ser man även på en vanlig arbetsplats. Om puckot som varit i branschen i 30 år kommer undan med sin skit utav just den här anledningen blir jag som är yngre men även bättre jäkligt irriterad och inte bara på den personen utan även på ledningen som låter detta fortgå.
Det leder in på nästa punkt. Vad jag har fattat har Hardy mer förtoende i truppen än vad piff och puff har, oavsett vad vi på läktaren tycker hända i båset under matchen...eller inte hända. Spelarna verkar inte tycka att dessa två gör någon speciell nytta och därför är jag rätt säker på att oavsett om Hardy fortsätter efter den här säsongen eller ej så kommer vi få se Falk i ledarstaben till nästa år och det är för att han har många spelare i dagens trupp som är lojala till honom.
Lite flummigt men jag var tvungen att skriva av mig.
