Kröniketråden

[lilleman]

Är kanske dags att starta en sån här tråd. Jag känner på mig att det kommer bli rätt många krönikor med tiden. I denna tråd får alla som är villiga skriva krönikor och kommentera krönikor. Men håll er till trådens ämne
Här får ni ännu en krönika av mig:

Pipp…Pipp, pipp, pipp, pipp!

Nej, vad är det som låter nu då? Juste, det är ju mitt alarm på mobilen… satan, är det redan Måndag?Man går upp och tar en dusch och är lite smått irriterad över att den underbara helgen är över. Nu har jag en låååång vecka framför mig!

Men vänta nu? Är det inte match ikväll? Jo, juste. Det kanske inte är så dåligt att det är måndag…

Jonathans liv under en matchdag

När man står i duschen tänker man på alla mardrömmar man har haft under dem senaste nätterna, om hur DIF ännu en gång lyckas förlora, om att det är sämre publiksiffra och sämre stämning än någonsin.

Men var det inte någonting som var annorlunda denna natt?

Jo, inatt var det ingen mardröm jag hade. Inatt var det en dröm. Vi vann med 5-0 på ett utsålt Hovet och en underbar stämning. Allting stämde, det var inget samba-tåg, det var något annat. Vad? Ja, det har jag glömt bort.

Nu kollar jag ut genom duschdrapperiet, men herregud, klockan är ju redan 07.30 och jag måste åka till skolan om 30 minuter. Nu är det full fart framåt och det gäller att inte tänka så mycket bakåt.

I skolan är allt lika segt som vanligt, om inte segare än någonsin. Jag kan inte koncentrera mig på lektionerna utan tänker bara på kvällens match.

Jag kollar på min klocka och ser att: Yes, äntligen är dagen slut!

Jag går hem och ser till min förvåning att jag inte har några läxor denna dag och jag ser till min glädje att jag kan finna en stream som ”streamar” kvällens match.

Jag knäpper den första Coca-colan runt 18.30 tiden.

Och nu är det dags, där släpper domaren pucken.

Redan från början kan man se att Djurgården är riktigt taggade och för att inte tala om publiken. Genom streamen hör man SFGD och de kan inte låta bli att filma alla 5000 halsdukar som hålls upp samtidigt. Redan efter en minut har DIF gjort 1-0 och ”Det är lång väg till SM-guldet” sitter bätte än någonsin.
Inuti sig hör man hur Djurgårdshjärtat dunkar mer och mer för Djurgårdens IF ju längre man lever av sitt liv. När det står 4-0 till DIF i mitten av tredje perioden och publiksiffran kommer fram och man genom datorn hör: ”Dagens publiksiffra ligger på 8091 åskådare, tack för att ni kom” så blir man om möjligt ännu gladare. Streamen kan inte låta bli att filma hur många barnfamiljer med föräldrar lämnar arenan med storskrickande ungar som inte längre klarar av trycket och föräldrarna nog är rädda för att deras barn ska drabbas av såkallad ”Tinitus”
Med 20 sekunder kvar dundrar Djurgår´n in femman och 5-0 segern är ett faktum.
Åh en sådan härlig dag ekar över minst hela Stockholm och från Djurgårdsklacken kan man se hur folk som aldrig träffat varandra kramas. Vilken familjekänsla, vilken glädje.
Man somnar senare med ett Djurgårdshjärta som aldrig varit så stort och så glatt, och man känner en känsla i kroppen att detta var vändingen för allt.

Pipp… Pipp, pipp, pipp, pipp!

Jag vaknar upp… Fan, det var bara en dröm, en underbar sådan.

Ska drömmen bli verklighet? Ska vi få tillbaka denna underbara familjekänsla i Djurgårdsfamiljen?

För om förändringen ska komma, ska den komma nu!
Annars kan det vara för sent…

Nu kör vi, Krossa Timrå!

[foan]

Mycket bra text du skrivit ihop.
Du är en redig krönikör

Imorgon startar vändningen

[sportfåne]

Några 8091 åskådare blev det inte direkt.. :/ Men 3 poäng iaf Det som räknas..

[Steef]

en krönika om hur jag tycker och tänker om dif, den kanske inte är så bra rent språkmässigt men jag tycker jag fick med känslan.




Djurgården Hockey


Jag har följt Djurgården från säsongen 97/98 fram till idag, och jag kommer att fortsätta att följa dem tills jag dör. Jag har upplevt medgång och motgång, SM-guld och kamp för överlevnad.
Jag har upplevt Lock out säsong och hål i ekonomin, och jag upplever nu en marsch mot en ljus framtid där Djurgården sattsar på sina ungdomar och spelare från Stockholm.
Efter några riktigt tunga säsonger efter lock outen så är vårt älskade lag äntligen på väg uppåt igen. Dock är vägen mot toppen allt annat än rak och motgångar kommer komma.
Men det gäller att fortsätta kämpa, det gäller alla från spelare och ledare till fans och klubbledning. Alla med ett rödgulblåt hjärta. Om vi fortsätter kämpa kommer vi lyckas övervinna alla hinder.
Vi har kanske inte den största plånboken i landet eller dem dyraste spelarna, men vi har nått mycket viktigare vi har hjärtan som klappar för vårt lag.
Den bästa spelaren enligt mig är inte den spelaren som tjänar bäst, inte nödvändigtvis den som gör mest mål häller. Den bästa spelaren enligt mig är den med störst hjärta för klubben, och visar det varje match och träning.
Ta Jimmie Ölvestad till exempel, han gör inte flest mål eller assist men ändå är han en av DIF's bästa spelare för han visar hjärta i allt han gör. Han är en förebild både på och utanför isen, och jag tycker han verkligen förtjänar kaptensmärket på bröstet.
Som tur är så är inte Kapten Jimmie den ända spelaren i truppen som visar hjärta, men han är ett lyssnande exempel på den punkten.
Djurgården har haft en svår period nu i mitten av det andra årtusendet men det som hjälpt oss ur är kämparglöden alla inblandade haft.

"Men den här säsongen då? Den har inte gått bra. Specielt inte nu på slutet. Och vinsten mot MoDo var ju bara en engångshändelse" kan man höra en ofrälst säga. Hur svarar man då på ett sådant påstående?

Mitt svar kanske låter väldigt klysigt men det lyder "Alla lag har formtoppar och formsvackor under säsongen, och det är inte klart för än alla 55 matcher har spelats" men även "Djurgården har inte som ett realistiskt mål att ta SM-guld utan att ta sig till slutspel, vilket dem är på god väg att göra."
Djurgården har inte ett svenskt mästarlag i år, men kom ihåg om vi bara lyckas kämpa oss till slutspel kan allt hända.
Våran trupp har stor potential och om man lyckas behålla dem juniorer man har dels i A-laget (Henrik Eriksson, Jacob Josefsson, Alexander Deilert och Carl Gustafsson) och dem framgångsrika spelarna i J-20 och J-18 spelarna, så tror jag att SM-guldet kan bli vårt om ett par åt.
Vi har även ett antal A-lagsspelare till som är unga och går en ljus framtid till mötes, Framtiden ser ljus ut.
Men man får inte glömma att det är viktigt med en blandning av ungt och gammalt och även att det inte är säkert att våra unga lovande spelare fortsätter att utvecklas. Jag tror dock mer på att satsa på egna Juniorer än att köpa in dyra importer, speciellt med tanke på Ekonomin DIF har.
Det viktigaste är att spelarna man verkligen värvar brinner för Djurgården. Om vi fortsätter att kämpa så kan vi bli allra bäst

Elitserien Anno 08/09

Jag tycker Elitserien i är håller lägre klass än på mycket länge, vilket jag tror att kan vara bra för svensk hockey på sikt.
Vad grundar jag då det på?
För det första: KHL. Vilket gör att det nu finns 2 ligor som håller mycket högre klass än elitserien och framgångsrika spelare kan tjäna alldeles för mycket pengar, pengar som inte finns i Sverige.
För det andra: Elitserien tappar profiler på löpande band. Ettan, tvåan och trean i poängligan samt ettan och tvåan i utvisningsligan har stuckit till NHL och KHL.
För det tredje: HV71s (hv skjuter snett) och Lindköpings (horköping) framgångar i CHL.
Är jag knäpp som tycker det är bra för svensk hockey? Nej, för det får lagen i ES att satsa på Ungdomar. Ta våran ungdomskedja till exempel, Under vissa perioder den här säsongen varit bäst i laget.
Eller Markström i Brynäs, Lika gammal som mig och redan en av Elitseriens bästa målvakter (Jag känner mig gammal när jag tänker på det).
Jag kan inte annat än känna skadeglädje (som ju är den enda sanna glädjen) när "Kögelag" som Frölunda och Lindköping misslyckas.
Jag hoppas klubbarna som släpper fram ungdomar lyckas, och lagen som inte gör det går under. Jag tror det gynnar svensk hockey.

Hur ska jag avsluta?

Jag kan ju börja avslutningen med att önska laget lycka till i matchen idag och under resten av säsongen. Sen kan jag skriva lite om vad jag tror om framtiden.
Jag tror dessa spelare i Djurgården kommer att utmärka sig när säsongen är färdigspelad.

Årets spelare: Marcus Ragnarsson
Årets poängkung: Fredrik Bremberg
Årets Mål: Robin Figren
Årets genombrott: Carl Gustafsson, Henrik Eriksson och Jacob Josefson. Går inte att välja en av dem.
Årets Flopp: Tero Konttinen
Årets slutplacering: 7

Rött för blodet genom hjärta och ven
Gult för solens värmande sken
Blått för himmel regn och hav
Stockholms Stolthet vårat lag

[lilleman]

en krönika om hur jag tycker och tänker om dif, den kanske inte är så bra rent språkmässigt men jag tycker jag fick med känslan.




Djurgården Hockey


Jag har följt Djurgården från säsongen 97/98 fram till idag, och jag kommer att fortsätta att följa dem tills jag dör. Jag har upplevt medgång och motgång, SM-guld och kamp för överlevnad.
Jag har upplevt Lock out säsong och hål i ekonomin, och jag upplever nu en marsch mot en ljus framtid där Djurgården sattsar på sina ungdomar och spelare från Stockholm.
Efter några riktigt tunga säsonger efter lock outen så är vårt älskade lag äntligen på väg uppåt igen. Dock är vägen mot toppen allt annat än rak och motgångar kommer komma.
Men det gäller att fortsätta kämpa, det gäller alla från spelare och ledare till fans och klubbledning. Alla med ett rödgulblåt hjärta. Om vi fortsätter kämpa kommer vi lyckas övervinna alla hinder.
Vi har kanske inte den största plånboken i landet eller dem dyraste spelarna, men vi har nått mycket viktigare vi har hjärtan som klappar för vårt lag.
Den bästa spelaren enligt mig är inte den spelaren som tjänar bäst, inte nödvändigtvis den som gör mest mål häller. Den bästa spelaren enligt mig är den med störst hjärta för klubben, och visar det varje match och träning.
Ta Jimmie Ölvestad till exempel, han gör inte flest mål eller assist men ändå är han en av DIF's bästa spelare för han visar hjärta i allt han gör. Han är en förebild både på och utanför isen, och jag tycker han verkligen förtjänar kaptensmärket på bröstet.
Som tur är så är inte Kapten Jimmie den ända spelaren i truppen som visar hjärta, men han är ett lyssnande exempel på den punkten.
Djurgården har haft en svår period nu i mitten av det andra årtusendet men det som hjälpt oss ur är kämparglöden alla inblandade haft.

"Men den här säsongen då? Den har inte gått bra. Specielt inte nu på slutet. Och vinsten mot MoDo var ju bara en engångshändelse" kan man höra en ofrälst säga. Hur svarar man då på ett sådant påstående?

Mitt svar kanske låter väldigt klysigt men det lyder "Alla lag har formtoppar och formsvackor under säsongen, och det är inte klart för än alla 55 matcher har spelats" men även "Djurgården har inte som ett realistiskt mål att ta SM-guld utan att ta sig till slutspel, vilket dem är på god väg att göra."
Djurgården har inte ett svenskt mästarlag i år, men kom ihåg om vi bara lyckas kämpa oss till slutspel kan allt hända.
Våran trupp har stor potential och om man lyckas behålla dem juniorer man har dels i A-laget (Henrik Eriksson, Jacob Josefsson, Alexander Deilert och Carl Gustafsson) och dem framgångsrika spelarna i J-20 och J-18 spelarna, så tror jag att SM-guldet kan bli vårt om ett par åt.
Vi har även ett antal A-lagsspelare till som är unga och går en ljus framtid till mötes, Framtiden ser ljus ut.
Men man får inte glömma att det är viktigt med en blandning av ungt och gammalt och även att det inte är säkert att våra unga lovande spelare fortsätter att utvecklas. Jag tror dock mer på att satsa på egna Juniorer än att köpa in dyra importer, speciellt med tanke på Ekonomin DIF har.
Det viktigaste är att spelarna man verkligen värvar brinner för Djurgården. Om vi fortsätter att kämpa så kan vi bli allra bäst

Elitserien Anno 08/09

Jag tycker Elitserien i är håller lägre klass än på mycket länge, vilket jag tror att kan vara bra för svensk hockey på sikt.
Vad grundar jag då det på?
För det första: KHL. Vilket gör att det nu finns 2 ligor som håller mycket högre klass än elitserien och framgångsrika spelare kan tjäna alldeles för mycket pengar, pengar som inte finns i Sverige.
För det andra: Elitserien tappar profiler på löpande band. Ettan, tvåan och trean i poängligan samt ettan och tvåan i utvisningsligan har stuckit till NHL och KHL.
För det tredje: HV71s (hv skjuter snett) och Lindköpings (horköping) framgångar i CHL.
Är jag knäpp som tycker det är bra för svensk hockey? Nej, för det får lagen i ES att satsa på Ungdomar. Ta våran ungdomskedja till exempel, Under vissa perioder den här säsongen varit bäst i laget.
Eller Markström i Brynäs, Lika gammal som mig och redan en av Elitseriens bästa målvakter (Jag känner mig gammal när jag tänker på det).
Jag kan inte annat än känna skadeglädje (som ju är den enda sanna glädjen) när "Kögelag" som Frölunda och Lindköping misslyckas.
Jag hoppas klubbarna som släpper fram ungdomar lyckas, och lagen som inte gör det går under. Jag tror det gynnar svensk hockey.

Hur ska jag avsluta?

Jag kan ju börja avslutningen med att önska laget lycka till i matchen idag och under resten av säsongen. Sen kan jag skriva lite om vad jag tror om framtiden.
Jag tror dessa spelare i Djurgården kommer att utmärka sig när säsongen är färdigspelad.

Årets spelare: Marcus Ragnarsson
Årets poängkung: Fredrik Bremberg
Årets Mål: Robin Figren
Årets genombrott: Carl Gustafsson, Henrik Eriksson och Jacob Josefson. Går inte att välja en av dem.
Årets Flopp: Tero Konttinen
Årets slutplacering: 7

Rött för blodet genom hjärta och ven
Gult för solens värmande sken
Blått för himmel regn och hav
Stockholms Stolthet vårat lag

Fint inlägg!

Kan ju passa på att fråga, hur många vill ha kvar tråden?
Själv tycker jag, eftersom jag skapade den, att det är trevligt att det finns en tråd när folk vill skriva av sina känslor...

[Steef]

jag gillar också den här tråden

[Silverminken]

Jag tycker det här är en väldigt bra tråd

[DIF_Soldier]

Steef, tycker inte att Ragge är eller för den delen blir säsongens spelare. Det är och kommer att bli Engqvist. Nåt har hänt med Ragge. En skada med all säkerhet.

[Steef]

Steef, tycker inte att Ragge är eller för den delen blir säsongens spelare. Det är och kommer att bli Engqvist. Nåt har hänt med Ragge. En skada med all säkerhet.

Kanske skulle förtydligat mig lite man jag skrev den innan säsongen altså mina förväntningar inför säsongen är det som står längst ner, så med facit halvklart så ser jag väl inte ut att få rätt. men alla kan ju tippa fel(wikegård inför säsongen 07/08, tippede brynäs som svenska mästare, LOL).

[lilleman]

Ännu en krönika. Denna gången med rubriken "Att åka på bortmatch med Djurgårdsfamiljen" och självklart är den ursprungligen från min blogg( www.sportal.nu/bloggers/790)

Att åka på bortmatch med Djurgården är något som kräver vilja, ork, sömnbrist och bakfylla för några. Fast allt det här kommer dagen efter och det finns ingenting som är mer värt det.

Att åka på bortmatch med Djurgårdsfamiljen är en tid när man umgås med Djurgårdsfamiljen för att stötta den förening som vi alla älskar. Alla som åker är olika, korta, långa, smala, tjocka, annan hudfärg, annan religion, bosatta på olika delar men det finns något som vi har gemensamt; att vi tar oss den tiden att umgås med personer som delar samma vilja och som är beredda att göra det som krävs för att ge Djurgårdens IF en trepoängare.

Ofta är det en buss som vi transporteras i, ibland korta men ibland timlånga resor.

Det är mycket som är roligt men någonting som har blivit lite av min favorit är den allt som oftast fantastiska stämningen som bjuds på bussarna. När alla Djurgårdare har det som bara en Djurgårdsfamilj kan ha, jävligt kul med varandra, folk som man inte ens träffat förut. Unga som äldre.

När man ankommer till den staden där matchen ska spelas höjs stämningen om möjligt ännu mera då man ska se den klubb som mång av oss kan ligga sömnlösa för om det går dåligt och den klubb som vi alla bär i våra hjärtan. Djurgårdens IF.

Man går in på arenan och redan innan man vet ordet av det har någon härlig typ ställt sig och tagit ton, bönderna står med öppna munnar och bankar på något som ser ut att föreställa en trumma. Självklart så är det också det.
När Djurgården sedan vunnit matchen och bönderna lämnat arenan tackas grabbarna av samtidigt som man beger mot bussen. Hemresan blir vild, med mycket sång och glada miner.

Man ankommer till hufvudtstaden mitt i natten och väker granntanten med sin sång.

Det är så jag vill ha det, det är så jag vill att vi ska uppföra oss.
Det är så det ska se ut mot Brynäs!

Nu kör vi, Djurgårdsfamiljen vänder trenden, tillsammans

[lilleman]

Krönika: Så börjar 2009…

För någon dag sedan slog blev det 2009. Det är ett år som jag tar emot med öppna armar. Detta år börjar på ett visst sett…

Så börjar 2009

Det börjar med en taggad Djurgårdsfamilj på ett utsålt Hovet och en storseger. Det börjar med ett leende, det börjar med glädje.

Att man som Djurgårdare är taggad inför en storsatsning är ingenting som är konstigt. Det vore snarare underligt om man inte vore taggad. ”Vi” vet att det har varit så underbart att stå på en storsatsning tidigare. ”Vi” vet att det är fullkomligt underbart att se Djurgården spela. ”Vi” vet att vi älskar DIF.

Under denna dag finns det ingenting annat i ens huvud än DIF. Djurgårdens Idrottsförening. 2009 kommer att börja med en riktig jävla fest. Då alla vet vad som komma skall. DIF har inte gjort någon bra säsong. Media snackar bullshit, Gnaget försöker håna oss och ingen verkar tro på Djurgården. Det finns nog många Djurgårdare som inte ens tror på oss själva längre. Allt detta glöms en sån här dag. När det är storsatsning, då kan inget lag i Sverige slå oss.

I en storsatsning lever alla Djurgårdare upp till denna ”vi” känsla som är så underbar att ha. Det är då man kramar, håller om, sjunger och umgås med individer som för personen i fråga är okända. Det är storsatsningar som kan få vilket människa som helt med ett falskt hjärta för någon annan klubb att bli Djurgårdare. Det är storsatsningar som får media att ändra åsikter. Det är storsatsningar som är underbara.

Det är en dag som börjar i nervositet och det är en dag som slutar i glädje. Allt annat där emellan är sång, jubel, burop och kärlek.
Trots att jag inte får chansen att gå på denna storsatsning så vet jag att någon annan kommer göra det minst lika bra som jag gör. För denna dag tar alla Djurgårdare i. Alla sjunger, alla gör allt som krävs för att DIF ska vinna. För att krossa motståndarlaget.

Det är ingen som kan ta ifrån oss våran kärlek och våran känsla till vår klubb. Just nu är det bara de riktiga Djurgårdarna som tror på oss. Det är det vi måste ta fram nu. Det är det vi ska visa. Att vi är DIF och att vi aldrig ger upp. Då kommer 2009 börja i fest.

”Vår kärlek till skölden ger oss styrka”…

Ta fram det, Djurgårdsvänner. Då lovar jag att det inte blir kul för Hv71 att ändra våran hemmaplan.

Vi är här och vi väntar på er!

Edit: Denna finns på på min blogg...

[Steef]

Krönika: Så börjar 2009…

För någon dag sedan slog blev det 2009. Det är ett år som jag tar emot med öppna armar. Detta år börjar på ett visst sett…

Så börjar 2009

Det börjar med en taggad Djurgårdsfamilj på ett utsålt Hovet och en storseger. Det börjar med ett leende, det börjar med glädje.

Att man som Djurgårdare är taggad inför en storsatsning är ingenting som är konstigt. Det vore snarare underligt om man inte vore taggad. ”Vi” vet att det har varit så underbart att stå på en storsatsning tidigare. ”Vi” vet att det är fullkomligt underbart att se Djurgården spela. ”Vi” vet att vi älskar DIF.

Under denna dag finns det ingenting annat i ens huvud än DIF. Djurgårdens Idrottsförening. 2009 kommer att börja med en riktig jävla fest. Då alla vet vad som komma skall. DIF har inte gjort någon bra säsong. Media snackar bullshit, Gnaget försöker håna oss och ingen verkar tro på Djurgården. Det finns nog många Djurgårdare som inte ens tror på oss själva längre. Allt detta glöms en sån här dag. När det är storsatsning, då kan inget lag i Sverige slå oss.

I en storsatsning lever alla Djurgårdare upp till denna ”vi” känsla som är så underbar att ha. Det är då man kramar, håller om, sjunger och umgås med individer som för personen i fråga är okända. Det är storsatsningar som kan få vilket människa som helt med ett falskt hjärta för någon annan klubb att bli Djurgårdare. Det är storsatsningar som får media att ändra åsikter. Det är storsatsningar som är underbara.

Det är en dag som börjar i nervositet och det är en dag som slutar i glädje. Allt annat där emellan är sång, jubel, burop och kärlek.
Trots att jag inte får chansen att gå på denna storsatsning så vet jag att någon annan kommer göra det minst lika bra som jag gör. För denna dag tar alla Djurgårdare i. Alla sjunger, alla gör allt som krävs för att DIF ska vinna. För att krossa motståndarlaget.

Det är ingen som kan ta ifrån oss våran kärlek och våran känsla till vår klubb. Just nu är det bara de riktiga Djurgårdarna som tror på oss. Det är det vi måste ta fram nu. Det är det vi ska visa. Att vi är DIF och att vi aldrig ger upp. Då kommer 2009 börja i fest.

”Vår kärlek till skölden ger oss styrka”…

Ta fram det, Djurgårdsvänner. Då lovar jag att det inte blir kul för Hv71 att ändra våran hemmaplan.

Vi är här och vi väntar på er!

Edit: Denna finns på på min blogg...

bra skriven


Edit: alla mina krönikor finns på min blogg också.

[Doyle]

HV verkar verkligen älska att dissa Djurgårn...säger bara väck inte den björn som hittills sovit, HV

http://blogg.expressen.se/hvbloggen/

[ludde-]

HV verkar verkligen älska att dissa Djurgårn...säger bara väck inte den björn som hittills sovit, HV

http://blogg.expressen.se/hvbloggen/

Vilken tönt.

[sportfåne]

Pajas... vad har dom och leva på? Pengar som någon pumpar in åt dom.. Största Köplaget efter Plastklubben.