Västerås gör 0-1 men det rör oss inte ryggen. Vi kör på. Vi sänder rätt signaler. Psykologi. Inställning. Jag vågar påstå att det är unikt. Snacka om lagseger, ända upp till översta stolsrad.
Vi valde aktivt att vara konstruktiva och jobba för vårt gemensamma mål och dröm och lät aldrig besvikelser få överhanden på läktarna. Åtminstone var majoriteten så pass stor att det tystade belackarna (som brukar finnas).
Ni har inte bara hjälpt DIF utan också mig personligen. Jag har en känsla av att det finns fler här som möjligen delar den känslan hos sig själva
Stort. Tack alla.
