Klacktråden - allt som rör klacken och publiken i övrigt

[MartinDIF51]

Arkju: Var just det jag menade, varför man skriver det här på ett forum till en individ som höjer rösten där alla andra tröttnat redan, istället för att ta kontakt med JK eller UCS om man vill medla eller ha en "debatt" kring det hela. Men också det på vilket sätt han kunde ordna ett möte som skulle skilja sig från det JK har haft förut med dem. Så som sagt är det inte mig man ska fråga om möte, utan någon av representanterna från JK, om man vill ta del av den här situationen.

BaronVonDif: Som det har skrivits förut och sagts förut så är det långt mer än bara Abbes avgån och UCS konflikten som står iväggen för ett liknande förtroende som existerar i fotbollen ska finnas i hockeyn med. Då JK har haft det mötet med DIF om supporterkultur och man har absolut inte samma syn på frågan, utan sätter sig själva före och anser att de vet bättre så är det alternativet icke aktuellt.
Vill du eller någon annan ha mer info rekomenderar jag att ta kontakt med några av de representanter från JK eller någon annan som har arbetat tidigare med de här frågorna och vad som inte håller och vart man anser DIF gjort fel.

Andy: Först, lär dig att inte göra en ny styckindelning efter en - två meningar ... blir galet svårt att läsa.
Jag "blandade in" Djurgårdshjälpen då (tydligen) två personer därifrån pratar om möten och lösningar för att fixa supporter problemet (som ni samtidigt verkar vara helt ovissa om). Jag skiter totalt i det sportsliga i den tråden och att diskutera Djurgårdshjälpens väldigt fina arbete med insamlingar osv. kan göras på den seperata tråden. Anledningen att jag ens nämner det är för att ni nu diskuterar supporterfrågor och pratar om möten och debatter.

[Manijock]

Intressant att denna diskussion blossat upp ordentligt igen. Spenderat mycket tid här och läst igenom tråden grundligt. Sitter på något konstigt sätt med en fot i varje båt här. Konstigt då jag själv erkänner att jag ibland har väldigt svårt att inte se saker i svart eller vitt.

Tycker Andy här just i detta fall, med visst hjälp från Baron osv, förtjänar all heder han kan få. Han ifrågasätter något som i vissa enskilda personers fall är heligt. Det är inte lätt! Han gör det dessutom med råge, i form av frågeställningar som uppenbarligen inte går att besvara på för de personerna som skriver härinne. Han skriver artigt, respektfullt och objektivt. Så istället för att bemötas likadant så blir han avhyst av en av de etablerade skribenterna härinne, helt utan grunder, bara för att en tidigare öm tå, svider lite. Bättre än så kan du Daniel!

Å andra sidan så tycker jag det är pinsamt att DIF inte överhuvudtaget uttalar sig i frågan, utan i stället, ala vissa supportrar angående de sportsliga prestationerna, stoppar huvudet i sanden. "Vi tänker inte prata med er om inte ni pratar med oss".... Blir en löjlig stolthet från bägge lägren här har jag en känsla av. Jisses, flera år har gått, det måste gå att på ett vettigt sätt få till en vettig diskussion? Samtidigt är det så som Andy säger, vet att det är en känslig fråga, men vill folk verkligen tillbaka till Hovet? Är lätt att haka in i strejkrörelsen bara för att ha få rebella lite och samtidigt slippa se skiten.

[MartinDIF51]

Jag började gå ordentligt igen vid 2006 i samma veva vi flyttade tillbaka på Hovet och skaffade säs.plåt säsongen därpå och varit det sedan dess (med undantag säsongen 2010/2011).
Jag har aldrig gått på DIF pga fin spel eller drömmar om guld, utan i glädjen i att hålla på DIF och röja med polarna på läktaren. Den kärlek, vi alla delar, till DIF som finns existerar inte i spelare (som kommer och går) eller i framgångar i form av guld.
Jag vet att hundratals delar den här uppfattningen, men anledningen att vi förälskat oss i DIF har varit tills tor pga allt runtomkring med alla människor, alla vänner, man träffat och har haft otroligt kul med.

Men läget idag är att den glädjen inte alls existerar. DIFs arbete jobbar rakt emot att skapa den känslan av gemenskap och spontanitet som fick en att bli kär från början.
Även om många har lämnat pga de anledningar du nämnt så är det fortfarande en enorm skara som inte går av det vi skrivit tidiagre här på forumet.

[sm910]

Om antalet halmgubbar och liknande som florerar i den här tråden är att ta som den minsta av indikation, så är det inte särskilt förvånande att tidigare möten varit resultatlösa... Men jag hoppas och utgår från att dessa varit mer konstruktiva och öppensinnade.

Man kan ju annars tänka att om föreningsarbete inte ger önskade resultat - 3 år är en i sanning lång tid med tanke på frågans beskaffenhet och den vikt många uppenbarligen tillskriver den - så är den naturliga fortsättningen att trappa upp det arbetet. Mobilisera medlemmar, få dessa att sluta upp, komma och göra sin röst hörd gentemot föreningen i de kontaktytor som erbjuds (informationsträffar, medlemsmöten osv). Tydliggöra för styrelsen att de inte har ett särskilt föreningsdemokratiskt starkt mandat från medlemmarna att handla som man gör i de här frågorna. I absolut värsta fall får man som sista åtgärd inför kommande beslutande stämmor ta till sådana metoder att man formellt tvingar styrelsen att ändra sig. Sådant arbete ger och hade gett ett garanterat resultat inom ett fullt verksamhetsår givet att medlemmarna står bakom. Om det sker med sedvanlig god föreningspraxis inte heller lett till något tumult, kaos eller allt för tvära och dramatiska kast. I slutändan är det vi som är DIF och styrelsens mandat vilar enkom på vårt förtroende att de representerar och är lyhörda inför vår gemensamma vilja i allt väsentligt.

Att börja söka alternativa väger däremot leder inte till några garanterade resultat och löper långt större risk för att skapa tumult, slutenhet och långsiktig polarisering. För att inte låta som en papegoja gentemot vad jag redan skrivit, så vill jag samtidigt poängtera att jag inte är kategoriskt emot läktarmanifestationer och dylikt rakt av. Det kan finnas situationer när dessa är rättfärdigade eller i alla fall acceptabla, även om jag tycker läktarna primärt bör vara för att stötta laget i matchen.

1. I de fall där klubbar är så sluten att ingen god grund för föreningsdemokratiskt arbete ges. Med 51%-regeln och den stora öppenhet DIF Hockey erbjuder är det knappast relevant här.

2. I de fall udden riktar sig mot en part utanför DIF Hockey där syftet är att väcka intresse och opinionsbilda hos en målgrupp som vi inte når med våra interna föreningsdemokratiska metoder och har svårt att nå i övrigt. Exempel på det här skulle kunna vara manifestationen mot SvFF i höstderbyt '11. Inte heller särskilt relevant här.

3. I de fall där syftet primärt är att mobilisera medlemmar på andra sektioner. Det bör iofs helst hanteras med väldig varsamhet och tydlig avsändare för att inte spä på interna motsättningar, och bara när andra möjligheter att nå andra medlemmar är svaga. Det hade kanske kunnat vara tillämpbart här, men det uttalade syftet verkar bland många här snarare vara att sända ett budskap till styrelsen och övriga involverade på deras sida. Skulle man hävda att det snarare är för att mobilisera medlemmar på andra sektioner till möten och det föreningsdemokratiska arbetet har man dessutom vissa trovärdighetsproblem. Dels är andelen på ståplats - vilka jag antar skulle ligga bakom - som sluter upp på medlemsmöten och genom andra kanaler redan idag inte särskilt mycket högre än andelen som idag sjunger på våra läktare, dvs väldigt liten. Dels skulle trovärdigheten kräva att man köra stora medlemskampanjer utanför läktarna för att engagera i frågan, läktaren måste vara sista och en i grund oönskad väg för att nå målet. Sådana kampanjer har i alla fall inte jag märkt av något, och många verkar attraheras av läktarmanifestationer som något häftigt och rebelliskt snarare än ett sista nödvändigt ont.

I slutändan bör man dessutom ha i åtanke att när man väljer att legitimera läktarmanifestationer, mediainblanding och annat för att sätta press på vår styrelse som alternativ till eller på bekostnad av föreningsdemokratiskt arbete så får det också en rejäl maktförskjutning som konsekvens. Från medlemmarna som jämställda och kollektiv med principen en medlem en röst som grund för beslut, till utomstående slaskpress och upp i de oskrivna såväl som formella hierarkier som finns inom supporterled med UCS, Sofialäktaren, övriga grupperingar och kompisgäng såväl som JK. Inte för att jag inte tror någon av de uppräknade - förutom slaskmedia då såklart - skulle göra ett bra jobb med att styra föreningen i de här frågorna eller att jag inte håller med dem här. Men, att saker styrs genom en god och bland alla medlemmar välförankrad föreningskultur snarare än av metoder och krav från enskilda grupperingar är viktigare.

Det som är problemet. Vi har flera personer här tydligt förklarat att möten har hållits men att de varit resultat lösa. Sedan så vill inte folk som du göra någonting åt det, mer än att referera till andra typer av lösningar som redan prövats.

De kan ju uppenbarligen inte prövats tillräckligt om det inte gett resultat. Föreningsdemokratiskt arbete har ju den fördelen att det alltid ger resultat om man har medlemmarna bakom sig, det är bara en fråga hur mycket man behöver intensifiera innan önskat resultat uppnås. För, sista steget i den intensifieringen är ju trots allt att man använder föreningsstämman som det högsta beslutande organ över föreningsangelägenheter som det faktiskt är, och det steget är ju uppenbarligen inte taget än. Varför inte fullt ut använda de verktyg vi har och som garanterat fungerar, istället för att börja söka alternativa vägar som inte garanterar resultat, riskera att skada föreningen allvarligt och innebär en maktförskjutning från medlemmarna?

[sm910]

Intressant att denna diskussion blossat upp ordentligt igen. Spenderat mycket tid här och läst igenom tråden grundligt. Sitter på något konstigt sätt med en fot i varje båt här. Konstigt då jag själv erkänner att jag ibland har väldigt svårt att inte se saker i svart eller vitt.

Tycker Andy här just i detta fall, med visst hjälp från Baron osv, förtjänar all heder han kan få. Han ifrågasätter något som i vissa enskilda personers fall är heligt. Det är inte lätt! Han gör det dessutom med råge, i form av frågeställningar som uppenbarligen inte går att besvara på för de personerna som skriver härinne. Han skriver artigt, respektfullt och objektivt. Så istället för att bemötas likadant så blir han avhyst av en av de etablerade skribenterna härinne, helt utan grunder, bara för att en tidigare öm tå, svider lite. Bättre än så kan du Daniel!

Å andra sidan så tycker jag det är pinsamt att DIF inte överhuvudtaget uttalar sig i frågan, utan i stället, ala vissa supportrar angående de sportsliga prestationerna, stoppar huvudet i sanden. "Vi tänker inte prata med er om inte ni pratar med oss".... Blir en löjlig stolthet från bägge lägren här har jag en känsla av. Jisses, flera år har gått, det måste gå att på ett vettigt sätt få till en vettig diskussion? Samtidigt är det så som Andy säger, vet att det är en känslig fråga, men vill folk verkligen tillbaka till Hovet? Är lätt att haka in i strejkrörelsen bara för att ha få rebella lite och samtidigt slippa se skiten.

Det måste ju faktiskt inte finnas ett motsatsförhållande mellan dina två stycken. Andy har ju mig veterligen aldrig sagt att DIF gjort rätt utan snarare främst diskuterat hur vi som supportrar bör förhålla oss till DIF och vilka metoder som är lämpliga/olämpliga i vår respons på deras beteende. Man kan trots allt tycka att vad DIF gjort och tycker är såväl fel som pinsamt samtidigt som man kan ha invändningar på hur vi svarar upp på det.

[MartinDIF51]

...............

Det som är problemet. Vi har flera personer här tydligt förklarat att möten har hållits men att de varit resultat lösa. Sedan så vill inte folk som du göra någonting åt det, mer än att referera till andra typer av lösningar som redan prövats.

De kan ju uppenbarligen inte prövats tillräckligt om det inte gett resultat. Föreningsdemokratiskt arbete har ju den fördelen att det alltid ger resultat om man har medlemmarna bakom sig, det är bara en fråga hur mycket man behöver intensifiera innan önskat resultat uppnås. För, sista steget i den intensifieringen är ju trots allt att man använder föreningsstämman som det högsta beslutande organ över föreningsangelägenheter som det faktiskt är, och det steget är ju uppenbarligen inte taget än. Varför inte fullt ut använda de verktyg vi har och som garanterat fungerar, istället för att börja söka alternativa vägar som inte garanterar resultat, riskera att skada föreningen allvarligt och innebär en maktförskjutning från medlemmarna?

Mycket bra skrivet! Jag håller absolut inte med, men flera bra argument och poänger.

Som sagt så rekommenderar jag att ta kontakt med JK angående deras arbete i frågan och hur exakt diskussionen har hållits och vad som sagts av de olika parterna.
Det jag hört när jag snackat med dessa är det att DIF har sin vision, lyssnar på JK och gör sen exakt som man själv vill och tar inte yttre åsikter i be-aktning i sina beslut kring supporter delen. I mina ögon inger INGENTING i DIFs styrelse förtroende utåt till engagerade supportrar, utan ser oss mer som något farligt som kritiserar och tjafsar emot. Delvis reagerades det starkt på styrelsen oförmåga att ta avstånd från förslaget att avskaffa föreningsdemokratin
(51% regeln), utan istället sa att man var öppna för det.
Likaså hela Abbe situationen och deras agerande under den protest som skedde vi det näst kommande derbyt.

Att det skulle lösas genom diskussion och möten är väl vad alla parter vill. Men då DIF hockey vill ha kvar Abbe, inte ha UCS eller tifo verksamhet och inte lyssna på VÅRA (supportrarnas, klacken) representanter i form av JK så har allt fler tappat tron på en sådan lösning.

[Manijock]

Intressant att denna diskussion blossat upp ordentligt igen. Spenderat mycket tid här och läst igenom tråden grundligt. Sitter på något konstigt sätt med en fot i varje båt här. Konstigt då jag själv erkänner att jag ibland har väldigt svårt att inte se saker i svart eller vitt.

Tycker Andy här just i detta fall, med visst hjälp från Baron osv, förtjänar all heder han kan få. Han ifrågasätter något som i vissa enskilda personers fall är heligt. Det är inte lätt! Han gör det dessutom med råge, i form av frågeställningar som uppenbarligen inte går att besvara på för de personerna som skriver härinne. Han skriver artigt, respektfullt och objektivt. Så istället för att bemötas likadant så blir han avhyst av en av de etablerade skribenterna härinne, helt utan grunder, bara för att en tidigare öm tå, svider lite. Bättre än så kan du Daniel!

Å andra sidan så tycker jag det är pinsamt att DIF inte överhuvudtaget uttalar sig i frågan, utan i stället, ala vissa supportrar angående de sportsliga prestationerna, stoppar huvudet i sanden. "Vi tänker inte prata med er om inte ni pratar med oss".... Blir en löjlig stolthet från bägge lägren här har jag en känsla av. Jisses, flera år har gått, det måste gå att på ett vettigt sätt få till en vettig diskussion? Samtidigt är det så som Andy säger, vet att det är en känslig fråga, men vill folk verkligen tillbaka till Hovet? Är lätt att haka in i strejkrörelsen bara för att ha få rebella lite och samtidigt slippa se skiten.

Det måste ju faktiskt inte finnas ett motsatsförhållande mellan dina två stycken. Andy har ju mig veterligen aldrig sagt att DIF gjort rätt utan snarare främst diskuterat hur vi som supportrar bör förhålla oss till DIF och vilka metoder som är lämpliga/olämpliga i vår respons på deras beteende. Man kan trots allt tycka att vad DIF gjort och tycker är såväl fel som pinsamt samtidigt som man kan ha invändningar på hur vi svarar upp på det.

Är ju lite det jag menar. Tror inte någon tycker att DIF gjorde rätt efter derbyna där för tre år sedan. Bevisen lades på hög och istället för att sluta upp för de drabbade så loskade man på någon som ligger. Aik skötte sitt snyggare, vilket bara det är en äcklig tanke!

Andy poängterar gång på gång att han respekterar supportrarna som väljer att stanna hemma. Det gör jag också! Klart alla gör sina val och sina prioriteringar. Personligen så har jag klarat mig undan batongslag och spontana polisbilfärder till Upplands Väsby och så vidare, så jag tänker inte på något sätt dömma de stackare som själva blev drabbade. Det är rent ut sagt osmakligt att ens tänka tanken.

Nu har det gått en del år. Derbyn är inte ens på tapeten längre. Jag undrar hur lång tid det ska behöva ta att få fram en lösning som bör vara ganska enkel som det känns. Det bör ligga i DIF Hockeys intresse att lyfta fram de aktiva supportrarna, det bör ligga i de aktiva supportrarnas intresse att få komma tillbaka och inte behöva känna sig förfölja på Hovet. Ergo, vad fan är problemet? Joo, stolthet från båda parter. Nu har det gått så lång tid att ingen är beredd att ta första steget. Det är vad jag tror! Supportrarna tycker att det är Djurgårdens skyldighet, och tvärtom. Hur får man fram en lösning på detta? Det går inte att sparka Abbe, då han naturligtvis sitter på något avtal. Det är inte ett gäng schackpjäser eller något Manager-spel vi pratar om.

Fortsätta sätta press via möten med flertalet parter inblandade? Resa helvete på nästa hemmamatch? Minns "Abbes lakejer, slår barn och tjejer"-fiaskot som ägde rum strax efter händelserna. En klick i klacken i strid med övriga arenan. Det är inte rätt väg att gå enligt mig! Tror inte det föder något positivt alls. Sköt det snyggt med någon pålitlig journalist eller så, men inte på matchdag. Det kommer bara föda ett större motstånd. Övriga arenan som inte fattar varför vi inte stödjer spelarna + Media, som jag lovar, inte kommer gå på supportrarnas linje i detta fall. Kommer bara att sära på klyftan ytterligare.

[sm910]

Mycket bra skrivet! Jag håller absolut inte med, men flera bra argument och poänger.

Som sagt så rekommenderar jag att ta kontakt med JK angående deras arbete i frågan och hur exakt diskussionen har hållits och vad som sagts av de olika parterna.
Det jag hört när jag snackat med dessa är det att DIF har sin vision, lyssnar på JK och gör sen exakt som man själv vill och tar inte yttre åsikter i be-aktning i sina beslut kring supporter delen. I mina ögon inger INGENTING i DIFs styrelse förtroende utåt till engagerade supportrar, utan ser oss mer som något farligt som kritiserar och tjafsar emot. Delvis reagerades det starkt på styrelsen oförmåga att ta avstånd från förslaget att avskaffa föreningsdemokratin
(51% regeln), utan istället sa att man var öppna för det.
Likaså hela Abbe situationen och deras agerande under den protest som skedde vi det näst kommande derbyt.

Ja, alltså, jag är helt med på att agerandet från DIFs styrelse och lednings håll inte är önskvärt. Jag skämdes och skäms fullständigt för hur man agerat i 51%-frågan, under derbyt osv. Jag skäms åh deras vägnar för om ens hälften av vad JK hävdar att DIFs attityd har varit stämmer, och jag har inga invändningar mot JKs eller någon annans arbete här. Det vore ytterst förmätet av mig som själv inte aktivt bedriver arbete i frågan. Jag är i ärlighetens namn inte intresserad (eller jo, det är jag absolut, men inte i den här aspekten av frågan) av vad JK gjort eller hur läget/relationen till styrelse/ledning är just nu.

Jag ifrågasätter bara den fortsatta arbetsordningen och metodiken som förespråkas av de som är för läktarmanifestationer och/eller mediainblandning. Föreningsarbete är en varsam men konstruktiv och bestämd ständig upptrappning av arbetet där man hoppas få till en samsyn innan man når översta trappsteget - tvingande åtgärder på beslutande stämmor. Jag har fortfarande inte sett någon i den här tråden förklara för mig vad som kan komma för gott ur att inte fortsätta vandra uppför den trappan, istället för att ta till alternativa metoder som inte garanterar resultat och kan skada föreningen. Var JK befinner sig på den trappan och om DIF låst läget med sin attityd så till den grad att JK kommer behöva köra en Rocky upp till toppen är för mig en annan fråga som förvisso är intressant, men inte inverkar på min åsikt här.

Att det skulle lösas genom diskussion och möten är väl vad alla parter vill. Men då DIF hockey vill ha kvar Abbe, inte ha UCS eller tifo verksamhet och inte lyssna på VÅRA (supportrarnas, klacken) representanter i form av JK så har allt fler tappat tron på en sådan lösning.

Om det har gått så långt att så många har tappat tron, och om attityden från DIF Hockey är så destruktiv (jag säger om för att inte blanda mig i den frågan här) så återstår ju inget annat än att konstatera att styrelsens mandat inte går att rättfärdiga eller förankra i ett medlemsförtroende. Då återstår ju inget annat än att - beroende på situationens allvarlighet - i bästa fall "bara" motionera i frågan specifikt till nästa årsmöte och i värsta fall rösta in andra styrelseledamöter bland de som är uppe för omval. Det ska givetvis erkännas att det sista riskerar att leda till ett visst kompetensbortfall och knappast ska användas lättvindigt, men värdet i att styrelsen arbetar för medlemmarnas gemensamma intresse i frågor av sådan här vikt är viktigare än den eventuella kompetensförlusten. Annars kan vi ju lika väl skrota 51%-regeln och lämna över klubben till ett gäng näringslivstoppar för maximal styrelsekompetens.

Sen kan man ju anmärka på att jag använder medlemmar, supportrar och klacken utbytbart i mina resonemang, men jag postulerar helt enkelt att den stora andelen medlemmar är på JKs sida i det här fallet. Annars ska vi ju trots allt inte avsätta Abbe och allt vad det är förrän vi fått dem på vår sida, en medlem en röst.

[Andy]

...............

Det som är problemet. Vi har flera personer här tydligt förklarat att möten har hållits men att de varit resultat lösa. Sedan så vill inte folk som du göra någonting åt det, mer än att referera till andra typer av lösningar som redan prövats.

De kan ju uppenbarligen inte prövats tillräckligt om det inte gett resultat. Föreningsdemokratiskt arbete har ju den fördelen att det alltid ger resultat om man har medlemmarna bakom sig, det är bara en fråga hur mycket man behöver intensifiera innan önskat resultat uppnås. För, sista steget i den intensifieringen är ju trots allt att man använder föreningsstämman som det högsta beslutande organ över föreningsangelägenheter som det faktiskt är, och det steget är ju uppenbarligen inte taget än. Varför inte fullt ut använda de verktyg vi har och som garanterat fungerar, istället för att börja söka alternativa vägar som inte garanterar resultat, riskera att skada föreningen allvarligt och innebär en maktförskjutning från medlemmarna?

Mycket bra skrivet! Jag håller absolut inte med, men flera bra argument och poänger.

Som sagt så rekommenderar jag att ta kontakt med JK angående deras arbete i frågan och hur exakt diskussionen har hållits och vad som sagts av de olika parterna.
Det jag hört när jag snackat med dessa är det att DIF har sin vision, lyssnar på JK och gör sen exakt som man själv vill och tar inte yttre åsikter i be-aktning i sina beslut kring supporter delen. I mina ögon inger INGENTING i DIFs styrelse förtroende utåt till engagerade supportrar, utan ser oss mer som något farligt som kritiserar och tjafsar emot. Delvis reagerades det starkt på styrelsen oförmåga att ta avstånd från förslaget att avskaffa föreningsdemokratin
(51% regeln), utan istället sa att man var öppna för det.
Likaså hela Abbe situationen och deras agerande under den protest som skedde vi det näst kommande derbyt.

Att det skulle lösas genom diskussion och möten är väl vad alla parter vill. Men då DIF hockey vill ha kvar Abbe, inte ha UCS eller tifo verksamhet och inte lyssna på VÅRA (supportrarnas, klacken) representanter i form av JK så har allt fler tappat tron på en sådan lösning.

MartinDIF51

Lustigt att du tycker att sm910 skriver mycket bra och att hans/hennes argument och poänger är bra när han/hon i stort verkar tycka exakt, i stort argumenterar på samma sätt som jag, och slutligen driver exakt samma linje som du tidigare så hårt kritiserat.

Möjligen kan sm910 uttrycka sig elegantare och på ett mer lättförståligt sätt - men i grund och botten driver vi samma tes och linje. Nämligen den att effektiv påverkan och vägen till förändring går via föreningsdemokratiskt arbete och ytterst via hur vi alla lägger våra röster på föreningsstämman snarare än via en bojkott av föreningen vi älskar. Det är för övrigt en linje jag drivit här inne långt innan de fruktansvärda händelserna på Hovet under derbyt.

Jag vill liksom du Martin ha en levande supporterkultur och bra drag på läktarna samtidigt som jag respekterar de supportrar som valt att stanna hemma och inte stötta våra hockeykrigare på Hovet. Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte tror på mer polarisering eller mindre dialog samt att jag anser att det alltid och i alla lägen måste vara fokus på att stötta det lag som skall vinna fler matcher och fler guld åt oss. För mig står det i direkt motsättning att protestera mot eller bojkotta det lag som representerar mina/våra färger och som ska vinna en match åt oss.

När du tycker att sm910 har flera bra poänger och argument undrar jag om detta syftar till den uppfattning som flera av oss här inne (inklusive sm910 och jag själv) har om att vägen till inflytande och förändring går via hårt (och kanske tråkigt) föreningsarbete och inte via blixtaktioner framför mediauppbådet på Hovets läktare. Eller? Är det så så ställer du dig också bakom min uppfattning att det inte finns någon motsättning mellan att vilja ha UCS tillbaks och samtidigt vara engagerad i och stötta föreningen Djurgården hockey och det lag som kämpar för våra färger på isen. Eller?

Tror man på bevarandet av 51% regeln borde man också vara den första som tror på att förändring går via hårt, engagerat föreningsarbete och ytterst via insikten att det är vi medlemmar som tillsätter styrelsen och som kan påverka i alla viktiga frågor via motioner och beslut på årsmötet.

Roligt att du hur som helst tycker att sm910 eleganta resonemang och väl formulerade poänger är bra i flera avseenden. Det ger mig hopp. Beklagar samtidigt att jag inte kunnat formulera mig lika väl och pedagogiskt och passar samtidigt på att be om ursäkt för att mina radbrytningar inte heller föll dig i smaken.

Det skulle vara intressant om du Martin kunde bena vidare lite i och utveckla vilka av de poänger och argument som sm910 framför du tycker är bra. Tror att diskussionen har mycket att vinna på det. Om inte annat är det intressant och givande att på ett tydligare sätt förstå vilka poänger du delar och vilka du förkastar.

Edit: jag läste Martins inlägg lite slarvig och såg bara att du tyckte att sm910 hade fler bra argument och poänger. Missade ordet INTE när du skrev att du inte höll med sm910. Det gör att mitt inlägg blir något mer förvirrande än mina vanliga. Jag ska gå in och editera det så att det passar bättre i kontexten och lovar att läsa bättre i fortsättningen.

[sm910]

Det bör ligga i DIF Hockeys intresse att lyfta fram de aktiva supportrarna, det bör ligga i de aktiva supportrarnas intresse att få komma tillbaka och inte behöva känna sig förfölja på Hovet. Ergo, vad fan är problemet? Joo, stolthet från båda parter. Nu har det gått så lång tid att ingen är beredd att ta första steget. Det är vad jag tror!

Har egentligen inget att tillägga förutom följande två korta kommentarer. Det borde ligga i bägges intresse ja, och därmed kan jag tycka att en viss skugga faller snarare på DIF Hockey än supportrarna. Sitter man i en styrelse och håller sådan egen prestige - vilket iofs är någorlunda mänskligt men inte önskvärt - före föreningens bästa och medlemmarnas intresse är man inte särskilt lämplig att styra föreningen.

Det går inte att sparka Abbe, då han naturligtvis sitter på något avtal. Det är inte ett gäng schackpjäser eller något Manager-spel vi pratar om.

Det här är något som man givetvis bör ha i åtanke. Det är inte lätt att sparka folk i Sverige - både Lagen om anställningsskydd och vår starka fackföreningstradition ger arbetstagare ett starkt skydd. Att vi supportrar inte tycker om Abbe är knappast att betrakta som saklig grund för uppsägning på personliga skäl, och då återstår bara alternativen att sparka på grund av arbetsbrist och/eller genom omorganisation. I de två senare fallen skulle vi behöva stå helt utan tjänsten säkerhetschef. Jag vet naturligtvis inte hur anställningsavtalet med Abbe ser ut eller vilken form det har, men är han tillsvidareanställd är det svårt att få bort han utan att behöva betala dyra pengar för att komma överens om uppsägning eller att han i bästa fall avgår av respekt för supportrarnas vilja. Samtidigt är jag säker på att om DIF visade vilja att stå på supportrarnas sida i de här frågorna - oavsett om det i praktiken just nu är svårt i vissa frågor att göra något konkret - så skulle många se det som ett stort steg.

Avtalet med SES är ju ytterligare en fråga, men det har jag inte fått känslan att folk har något större problem med. När ämnet är uppe kan man ju bara tillägga att styrelsens kommentar på årsmötet '12 - om jag minns rätt - var att det var dom och inte Abbe som upphandlade avtal om säkerhetstjänster och att SES helt enkelt var bäst/billigast. Det påståendet får väl var och en bedöma sen

[MartinDIF51]

Andy:

Skrev klart och tydligt att jag absolut INTE håller med varken hans eller ditt resonemang eller åsikter. Att vi vill ha upp DIF i ES och ha bra stämning är väl rätt självklart. Att ha sympati för oss som drabbades av polisen anser jag är också rätt självklart hos en intelligent människa.
Du var otydligare och svamlade om fel saker, men också missade alla de gånger om tidigare möten och att kontakta de som fört diskussionen tidigare.

Jag sa inget om att den enda "tråkiga" lösningen skulle vara genom nya debatter och möten. Jag skrev att de alternativa åtgärderna som just nu har diskuterats av folk inom JK (om det ska ske en aktion har jag ingen aning om) är tråkiga men kan vara nödvändiga.
Likaså så skrev jag att vi vill nog alla att prata resonligt på möten ska lösa de problem som DIF hockey har skapat, men även det har gjorts flera gånger om och inte gett något som helst gehör.

Någon skrev tidigare att det handlade om stolthet hos bådas sidor, att ingen vill vika ner sig. Med tanke på den drastiska försämring som har skett anser jag att man har varit för snäll i sina reaktioner till DIFs olika ageranden! JK har absolut inte vägrat vika ner sig, reseklubben har varit aktiv med borta matcher och JK har bloggat, poddat osv. om hockeyn och likaså huassat upp matcher som förut. Däremot har DIF inte gjort något för att förbättra deras relation med de aktiva supportrarna. Enda riktiga som skett på läktaren från deras sida är fortsatta bra erbjudanden/kampanjer och ge ut mobiltelefoner.
Inget av dessa saker kommer locka ny publik, få andra att komma tillbaka eller skapa bättre stämning.

Att låta situationen vara som den är, att ignorera det UCS, ST, hundratals andra aktiva samt nu JK säger är så obeskrivligt korkat. Huruvida det här kommer lösas via ett skrivbord eller inte är bara spekulationer från min sida ... däremot så har så många andra saker runtomkring påverkat förtroendet till styrelsen att motpolerna skulle orka med ett nytt sådant försök känns tveksamt. Sen om det sker en protest, tyst, bojkott eller banderoll är väl sak samma? Spelarna får ingen direkt hjälp som det är nu så varje steg till förändring bör stöttas.

Det är inte heller ett måste (för att "vara DIF" eller "äkta"), utan snarare vad som vi i Djurgårdsfamiljen skulle behöva!


Ps. Den skrivning föll mig inte i smaken så, utan det var svårt att läsa vad du skrev vilket gjorde att det blev svårare att tolka din text som sammanhängande och genomtänkt. Inget illa menat med det, vill inte misstolka eller missa ditt resonemang bara

[-daniel-]

Jag tycker bägge "sidor" har sina välbyggda argument och teser, men till syvende och sist handlar det ju om en konstruktiv plan för att komma framåt. Där kan jag personligen tycka, som jag nämnt i flera tidigare poster, att JK borde skaffa sig en gemensam officiell hållning mot DIF Hockey och säga rakt ut att de kommer lyfta bort sitt engagemang kring matcherna om konfliktfrågorna inte löses. Finns ju ingen chans att Djurgården Hockey kommer ändra sig och försöka göra något åt situationen innan de själva tydligt märker av effekterna av den bojkott som smått verkar byggas upp.

Det ger i mitt tycke en väldigt märklig bild när JK ordnar resor till Umeå och Tyskland, pushar för matcher, skriver om att alla skall sjunga på matcherna osv och sen verkar en stor del av medlemmarna i föreningen inte gå på matcherna för att de är frustrerade över situationen (även fast jag fortfarande vidhåller att en hel del skippar att infinna sig på Hovet för att det helt enkelt är rätt skönt att ha något att skylla på; det är inte så jävla spännande att se DIF vs Almtuna en pissig måndag, exempelvis).

Anyway, DIF kommer helt enkelt inte förstå att det är ett utbrett problem innan JK agerar. Eller först när vi har 2500 på läktarna och står på randen till konkurs.

[MartinDIF51]

Jag tycker bägge "sidor" har sina välbyggda argument och teser, men till syvende och sist handlar det ju om en konstruktiv plan för att komma framåt. Där kan jag personligen tycka, som jag nämnt i flera tidigare poster, att JK borde skaffa sig en gemensam officiell hållning mot DIF Hockey och säga rakt ut att de kommer lyfta bort sitt engagemang kring matcherna om konfliktfrågorna inte löses. Finns ju ingen chans att Djurgården Hockey kommer ändra sig och försöka göra något åt situationen innan de själva tydligt märker av effekterna av den bojkott som smått verkar byggas upp.

Det ger i mitt tycke en väldigt märklig bild när JK ordnar resor till Umeå och Tyskland, pushar för matcher, skriver om att alla skall sjunga på matcherna osv och sen verkar en stor del av medlemmarna i föreningen inte gå på matcherna för att de är frustrerade över situationen (även fast jag fortfarande vidhåller att en hel del skippar att infinna sig på Hovet för att det helt enkelt är rätt skönt att ha något att skylla på; det är inte så jävla spännande att se DIF vs Almtuna en pissig måndag, exempelvis).

Anyway, DIF kommer helt enkelt inte förstå att det är ett utbrett problem innan JK agerar. Eller först när vi har 2500 på läktarna och står på randen till konkurs.

Agreed! Jag antar att Umeå och Berlin är det sista vi ser JK arrangera den närmsta tiden för hockeyn. Eventuellt att JK-dagens ställs in och, som du sa, att man tar ett tydligt avstånd från den nuvarande situationen.

[Andy]

Skrev klart och tydligt att jag absolut INTE håller med varken hans eller ditt resonemang eller åsikter. Att vi vill ha upp DIF i ES och ha bra stämning är väl rätt självklart. Att ha sympati för oss som drabbades av polisen anser jag är också rätt självklart hos en intelligent människa.
Du var otydligare och svamlade om fel saker, men också missade alla de gånger om tidigare möten och att kontakta de som fört diskussionen tidigare.

Jag sa inget om att den enda "tråkiga" lösningen skulle vara genom nya debatter och möten. Jag skrev att de alternativa åtgärderna som just nu har diskuterats av folk inom JK (om det ska ske en aktion har jag ingen aning om) är tråkiga men kan vara nödvändiga.
Likaså så skrev jag att vi vill nog alla att prata resonligt på möten ska lösa de problem som DIF hockey har skapat, men även det har gjorts flera gånger om och inte gett något som helst gehör.

Någon skrev tidigare att det handlade om stolthet hos bådas sidor, att ingen vill vika ner sig. Med tanke på den drastiska försämring som har skett anser jag att man har varit för snäll i sina reaktioner till DIFs olika ageranden! JK har absolut inte vägrat vika ner sig, reseklubben har varit aktiv med borta matcher och JK har bloggat, poddat osv. om hockeyn och likaså huassat upp matcher som förut. Däremot har DIF inte gjort något för att förbättra deras relation med de aktiva supportrarna. Enda riktiga som skett på läktaren från deras sida är fortsatta bra erbjudanden/kampanjer och ge ut mobiltelefoner.
Inget av dessa saker kommer locka ny publik, få andra att komma tillbaka eller skapa bättre stämning.

Att låta situationen vara som den är, att ignorera det UCS, ST, hundratals andra aktiva samt nu JK säger är så obeskrivligt korkat. Huruvida det här kommer lösas via ett skrivbord eller inte är bara spekulationer från min sida ... däremot så har så många andra saker runtomkring påverkat förtroendet till styrelsen att motpolerna skulle orka med ett nytt sådant försök känns tveksamt. Sen om det sker en protest, tyst, bojkott eller banderoll är väl sak samma? Spelarna får ingen direkt hjälp som det är nu så varje steg till förändring bör stöttas.

Det är inte heller ett måste (för att "vara DIF" eller "äkta"), utan snarare vad som vi i Djurgårdsfamiljen skulle behöva!


Ps. Den skrivning föll mig inte i smaken så, utan det var svårt att läsa vad du skrev vilket gjorde att det blev svårare att tolka din text som sammanhängande och genomtänkt. Inget illa menat med det, vill inte misstolka eller missa ditt resonemang bara

Martin.>>>

Jag noterade att jag missade ett inte i din text, men samtidigt att du tyckte att sm910 hade flera bra argument och poänger. Har editerat mitt inlägg mot bakgrund av det. Ber om ursäkt för min slarviga läsning.

Tack också för att du har överseende med min bristfälliga hantering av det svenska språket. Det är inte alltid lätt för mig att uttrycka mig i skrift då jag lider av dyslexi.

Självklart ska vi känna för de som drabbats och självklart är det rätt att ifrågasätta de övergrepp som skett. Jag har själv sagt det förr - hade jag slutat på hockey för att jag blivit slagen med batong eller behandlats illa av polis/OV så hade jag slutat gå på hockey i slutet av 80-talet. Jag har också vittnat om att jag fick ett batongslag i ryggen när jag (i klädd kostym och slips) passerade Globentorget tillsammans med en vän i samband med ett derby mot Solna. Det gör att jag kan tänka mig hur de än hårdare drabbade känner det. Det är är också ur dessa erfarenheter min stora förståelse och sympati för de fans - i detta falla UCS - som väljer att inte stötta våra hockeykrigare fötts.

Med det sagt - överväger jag att (för tillfället i alla fall) lägga ner diskussionen från min sida. Inte därför att ni har övertygat mig om att mindre läktarstöd, färre personer på läktarna eller mindre medlems engagemag är vägen att gå för att skapa en bättre förening eller bättre resultat på isen.

Jag är än mer övertygad om att det är vi alla som är DIF och inte någon anonym styrelse, långt bort som man kan skylla på när saker inte utvecklas som man vill på eller vid sidan av isen. Jag är också mer övertygad om att vi alla har att ta ansvarför den förening vi älskar och att vi alla borde engagera oss mer på läktarna och utanför. Jag är också än mer övertygad om det kloka i att inte sätta DIF eller UCS mot varandra eller att sätta upp läktarkultur och föreningsdemokrati som motsatspar. Man kan vara mot både bojkotter av DIF och övergrepp från polisen/OV samtidigt. Man kan också vara för en kokande, sjudande läktarkultur samtidigt som man är för dialog och engagemang i Djurgården hockey.

Jag beklagar om jag missuppfattats eller varit otydlig under mina inlägg i tråden. Det jag skrivit tror jag på och står jag för. Allt bottnar i en medelålders mans kärlek till en förening han följt sedan barnsben.

Som ett sista inlägg i debatten skulle jag slutligen också vilja be er alla som funderar på bojkotter, protester mor DIF hockey, mediastormar eller andra spektakulära aktioner riktade mot Djurgården Hockey reflektera över vad dessa aktioner kommer att få för konsekvenser på lång och kort sikt för vårt älskade DIF. Enkelt uttryckt - vad är bäst för att släcka en pyrande glöd - bensin eller vatten?

Med det sagt lämnar jag tillfälligt tråden och återgår till arbetet med att få in Djurgårdsölen på Bolaget samt arbetet med att heja på Baronen som lägger sista handen vid vår Djurgårdshjälpens nästa Djurgårdslåt.

[GummiSudd]

Jag tycker bägge "sidor" har sina välbyggda argument och teser, men till syvende och sist handlar det ju om en konstruktiv plan för att komma framåt. Där kan jag personligen tycka, som jag nämnt i flera tidigare poster, att JK borde skaffa sig en gemensam officiell hållning mot DIF Hockey och säga rakt ut att de kommer lyfta bort sitt engagemang kring matcherna om konfliktfrågorna inte löses. Finns ju ingen chans att Djurgården Hockey kommer ändra sig och försöka göra något åt situationen innan de själva tydligt märker av effekterna av den bojkott som smått verkar byggas upp.

Det ger i mitt tycke en väldigt märklig bild när JK ordnar resor till Umeå och Tyskland, pushar för matcher, skriver om att alla skall sjunga på matcherna osv och sen verkar en stor del av medlemmarna i föreningen inte gå på matcherna för att de är frustrerade över situationen (även fast jag fortfarande vidhåller att en hel del skippar att infinna sig på Hovet för att det helt enkelt är rätt skönt att ha något att skylla på; det är inte så jävla spännande att se DIF vs Almtuna en pissig måndag, exempelvis).

Anyway, DIF kommer helt enkelt inte förstå att det är ett utbrett problem innan JK agerar. Eller först när vi har 2500 på läktarna och står på randen till konkurs.

Agreed! Jag antar att Umeå och Berlin är det sista vi ser JK arrangera den närmsta tiden för hockeyn. Eventuellt att JK-dagens ställs in och, som du sa, att man tar ett tydligt avstånd från den nuvarande situationen.

Ska JK-dagen ställas in för att vi ska bojkotta?

Är det inte lika bra att skita i Berlin då med?

Varför stötta det ena och sen ställa in det andra?