Hyllningstråd till truppen 2013/2014

[Praetori]

Har Djurgården som klubb någonsin varit i ett så kritiskt läge, med tanke på ekonomi och förutsättningar inför nästa säsong? Har Djurgården någonsin konkurrerat på så dåliga villkor gentemot övriga kommunSverige?

86/87 var det jävligt illa, föreningen var misskött å det grövsta. Skulder på sådär en 12-13 miljoner vilket var fruktansvärt mycket pengar i hockeysverige på den tiden. Även om vi spelade i ES så var det totalt mörker.

[crike]

Ni fixade det på egen hand. Inget jävla wildcard. Inte genom att fler lag gick upp.
På egen hand! Så jäkla starkt.

För mig är det här lika stort som ett SM-guld. Kanske tom större då ni lyckats återupprätta hedern för hela föreningen.

Tack.

[mforce]

Wow! Vilken resa den här säsongen varit. Har njutit av stämningen på Hovet, varit frustrerad över alla tappade matcher och vid jul var resignationen där. En förlorad säsong, tyckte det sig. Men några lysande spelarvärvningar och en tränarrockad och hoppet tändes igen.
Kvalserien var en berg- och dalbana. Mitt i allt kom tragedin i Helsingborg. Sedan finalen igår, som jag tyvärr inte upplevde på plats. Men det märktes att det var helt galet.
Tack till alla, spelare, ledare, arrangörer och medsupportrar! Ni gör mig lycklig!

[-daniel-]

Jag hade en dröm.

När säsongen började och vi rullade på med en lagsammanhållning och en energinivå på isen som åtminstone inte jag sett på flertal säsonger i DIF så väcktes ett hopp. Jag kommer för alltid minnas den totala eufori och glädje som en vinst över ett pissigt Brynäs i en sketen försäsongsturnering visade sig ge i båset; Nyman & Zabel kramade om varandra och det såg ut som ES-kontraktet redan där & då var säkrat. Säsongen började och vi spelade återigen stundtals som en stor påse med hästskit. Stabiliteten fanns inte där, vi hade inte ork att klara att vinna fler matcher i rad och kryssade oss fram som en jävla segelbåt i någon kappseglingstävling. Började kännas helt hopplöst och den där SHL-platsen var så galet avlägsen så det knappt kändes meningsfullt att fortsätta säsongen.

Tiden gick och inte mycket blev bättre. Stundtals väcktes hoppet för att vid nästa tillfälle återigen grusas. När väl Zabel fick kliva åt sidan och Säcken gjorde intåg så trodde nog de flesta med mig i spetsen att det var åt helvete för sent för förändring. Men något hände. Vi började plötsligt vinna matcher, t.om flera i rad! X-festivalen var som bortblåst och vi hade för första gången marginalerna på vår sida. När vi knep sista KS-platsen så kändes det som vi hade en rejäl chans. 4 matcher in i serien var hoppet släckt och vår form var lika usel som Tomas Brolins. Sen avgjorde JJ derbyt och precis allt pekade helt plötsligt uppåt igen och vi kände vi hade häng. När sedan den hemska söndagen i Helsingborg kom dog inte bara en aktad Djurgårdsvän utan det där hoppet vi hade byggt upp grusades kapitalt; själv kändes allt tvärkört och någonstans meningslöst. It wasn't meant to be, liksom. Örebro gjorde slarvsylta av oss i vår hemmaborg inför ett förvisso värdigt avsked av Stefan, men den där riktiga glöden fanns inte där. Sen kom Malmömatchen och Honkens sena avgörande kom att bli helt obetalbart viktigt inför framtiden. Gårdagens osannolika match var ju bara kulmen på en säsong som var bland den mest nervkittlande diton någonsin. Marginalerna visade sig verkligen vara på vår sida. Vi fick tillbaka lite av det som togs ifrån oss den där ödesdigra säsongen när vi åkte ur när Fru Fortuna tillfälligt hade packat väskan och flyttat till Sibirien. The rest is fucking history!

Skål Djurgårdsbröder & systrar. Jag kommer aldrig, ALDRIG glömma den här säsongen som rent känslomässigt var resor värre än Six Flags Magic Mountain.

Tack till fantastiska spetsvärvningar som avgjorde KS åt oss; JJ's 7 mål på 10 matcher, Högströms fantastiska backspel, energin som Hagelin gav oss. Men min största hjälte, förutom Säcken, är utan tvekan legendaren Honken som gjort så jävla mycket för den här klubben. Han och Joakim Eriksson har utan tvekan varit de två enskilt viktigaste spelarna. Ni kommer förevigt ha en plats i mitt Djurgårdshjärta. Älskar er. Sen förtjänar vi som stått eller suttit på läktarna varenda jävla match mot grismotstånd ett stort fett HYLL idag. Vi är bäst. Oslagbara. I en egen division. Världsklass.

Den där drömmen jag nämnde i början visade sig bli sann.

[seppuko]

Jag hade en dröm.

När säsongen började och vi rullade på med en lagsammanhållning och en energinivå på isen som åtminstone inte jag sett på flertal säsonger i DIF så väcktes ett hopp. Jag kommer för alltid minnas den totala eufori och glädje som en vinst över ett pissigt Brynäs i en sketen försäsongsturnering visade sig ge i båset; Nyman & Zabel kramade om varandra och det såg ut som ES-kontraktet redan där & då var säkrat. Säsongen började och vi spelade återigen stundtals som en stor påse med hästskit. Stabiliteten fanns inte där, vi hade inte ork att klara att vinna fler matcher i rad och kryssade oss fram som en jävla segelbåt i någon kappseglingstävling. Började kännas helt hopplöst och den där SHL-platsen var så galet avlägsen så det knappt kändes meningsfullt att fortsätta säsongen.

Tiden gick och inte mycket blev bättre. Stundtals väcktes hoppet för att vid nästa tillfälle återigen grusas. När väl Zabel fick kliva åt sidan och Säcken gjorde intåg så trodde nog de flesta med mig i spetsen att det var åt helvete för sent för förändring. Men något hände. Vi började plötsligt vinna matcher, t.om flera i rad! X-festivalen var som bortblåst och vi hade för första gången marginalerna på vår sida. När vi knep sista KS-platsen så kändes det som vi hade en rejäl chans. 4 matcher in i serien var hoppet släckt och vår form var lika usel som Tomas Brolins. Sen avgjorde JJ derbyt och precis allt pekade helt plötsligt uppåt igen och vi kände vi hade häng. När sedan den hemska söndagen i Helsingborg kom dog inte bara en aktad Djurgårdsvän utan det där hoppet vi hade byggt upp grusades kapitalt; själv kändes allt tvärkört och någonstans meningslöst. It wasn't meant to be, liksom. Örebro gjorde slarvsylta av oss i vår hemmaborg inför ett förvisso värdigt avsked av Stefan, men den där riktiga glöden fanns inte där. Sen kom Malmömatchen och Honkens sena avgörande kom att bli helt obetalbart viktigt inför framtiden. Gårdagens osannolika match var ju bara kulmen på en säsong som var bland den mest nervkittlande diton någonsin. Marginalerna visade sig verkligen vara på vår sida. Vi fick tillbaka lite av det som togs ifrån oss den där ödesdigra säsongen när vi åkte ur när Fru Fortuna tillfälligt hade packat väskan och flyttat till Sibirien. The rest is fucking history!

Skål Djurgårdsbröder & systrar. Jag kommer aldrig, ALDRIG glömma den här säsongen som rent känslomässigt var resor värre än Six Flags Magic Mountain.

Tack till fantastiska spetsvärvningar som avgjorde KS åt oss; JJ's 7 mål på 10 matcher, Högströms fantastiska backspel, energin som Hagelin gav oss. Men min största hjälte, förutom Säcken, är utan tvekan legendaren Honken som gjort så jävla mycket för den här klubben. Han och Joakim Eriksson har utan tvekan varit de två enskilt viktigaste spelarna. Ni kommer förevigt ha en plats i mitt Djurgårdshjärta. Älskar er. Sen förtjänar vi som stått eller suttit på läktarna varenda jävla match mot grismotstånd ett stort fett HYLL idag. Vi är bäst. Oslagbara. I en egen division. Världsklass.

Den där drömmen jag nämnde i början visade sig bli sann.

Otroligt bra skrivet och bra sammanfattat. Men i år är året då vi efter Säckens intåg knöt näven och fullständigt pulvriserade den så kallade Djurgårdslogiken. Säcken fick in något mentalt i grabbarna, 9 raka på slutet och sen bara galet spel i KS. Vi hade inte marginalerna på våran sida såg det ut som, men i varenda jäkla match som vi inte deltog i spelade motståndarna ut varandra till våran fördel. Det var vår tur i år att ha det där märkliga marginalerna på våran sida. Det studsade in helt plötsligt, vid helt rätt tillfälle och allt blev helt rätt.

Men vi får aldrig glömma Stefan, den ständige medlemmen som garanterat hade velat det här mer än allt i hela världen. Det är förjävligt att han inte fick uppleva detta, men jag hoppas att något gott kommer ur det och att han där uppe tittar ner och ler.

Sen att han får en tröja hissad någonstans på Hovet.

[Husmusen]

För mig var det här större än ett sm-guld och jag kommer aldrig glömma alla som varit involverade i detta oavsett vad dom väljer att göra i framtiden.

Hyll!

[MGC]

Otroligt, TACK alla Djurgårdshjältar på och utanför rinken!!

[dif_uk]

England hälsar och det hänger en stor DIF-flagga på topp på flaggstången idag!

UNDERBART!!!!!

[Leijon]

Kullerbytta, kullerbytta, kullerbytta!

[seppuko]

Mina två år i HockeyAllsvenskan som jag för alltid kommer spara och minnas.

Skickat från min HTC One_M8 via Tapatalk

[Staten]

Alla av er kommer inte vara med på resan nästa år, men ni var alla delaktiga i att spela upp Djurgården i finrummet. För detta är vi evigt tacksamma, ni är ikoner i våra ögon.