http://foreningsinsamling.se/fundraisers/fairplay2014/
Vänner,
I går satt jag kvar länge på Hovets hylla efter matchen och pratade med Djurgårdsvänner, en och annan spelare samt kanslipersonal. Jag visste inte vad jag skulle säga, var ovanligt tyst och hade svårt att sätta ord på känslorna. En sak jag vet att jag kände var i alla fall att jag aldrig någonsin vill uppleva detta igen (till skillnad från många här inne har jag ju som aktiv supporter genomlevt både en tidigare hockeydegradering såväl som en fotbollsdegradering - jag känner igen dessa känslor med andra ord).
Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna säga. Analysera matchen, analysera säsongen, kräva ursäkter, spekulera i silly-rykten, ha synpunkter på spelsystem, såga enskilda spelare, kasta skit och så vidare - det tänker jag inte göra.
Allt jag tänker säga är att - vi ska hem - till eliten där vi hör hemma. Vägen dit börjar nu och det är vi tillsammans som ska ta oss dit. Ingen annan – du och jag – Djurgårdsfamiljen tillsammans.
Det är spelarnas roll att spela matcherna, det är de förtroendevalada och kanslipersonalens arbete att förvalta vår förening, men alla vi andra medlemmar och supportrar kan spela en minst lika viktig roll - om vi vill...
Det är lätt att sitta och gnälla på forum och Twitter, men det kan också vara lika lätt att få tummen ur och verkligen göra något vettigt för att bidra. Vår kampanj "Rädda Otto" är ett bra exempel på det. Mitt under sommaren, i djupaste semestertid lyckades några eldsjälar samla ihop vad som behövdes för att kunna behålla Otto. Otto har varit en av lagets bästa spelare i år och utan honom hade vi nog inte ens fått spela förkval. Man kan tycka vad man vill om bakgrunden till att det blev som det blev, varför Otto inte signades tidigare osv. Faktum är dock att det var här inne det som räddade Otto startade, det var vi, hundratals vanliga medlemmar och supportrar som – mot alla odds – gjorde det möjligt.
Medan några kastade skit, baktalade och använde all sin energi för att sabba så var det några andra som agerade i sann Djurgårdsanda, bet ihop, kavlade upp ärmarna och körde.
Det är vad vi behöver nu igen - engagerade medlemmar och supportrar som bidrar till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för spelarna på isen. Suportrar som vill ta ansvar för våra färger och vår sköld genom att bidra till att de av oss förtroendevalda och dess kanslipersonal har så goda förutsättningar som möjligt att ta föreningen tillbaks - hem - till eliten.
Tillsammans kan vi:
- Bidra till att sponsorer stannar och tillkommer
Påverka så att medlemmar förlänger sina medlemskap och värvar nya.
Påverka säsongare att förlänga och dra med sig nya säsongare.
Skapa tryck kring DIF-hockey genom media, sociala media och genom "mun till mun metoden"
Samla in medel till förstärkningar av spelartruppen utöver befintlig budget
Bidra till Djurgårdsanda på olika sätt, bygga broar mellan spelare, ledning, supportrar andra delar av DIF-familjen och omvärlden för att på så sätt skapa goda cirklar och positiv energi.
Vad jag gör av det vet jag inte riktigt. Ska försöka dra mitt strå till stacken i år igen. Något blir det. Hoppas att andra känner som jag.
Jag har full förståelse för om det finns medgångssuportrar som vill skita i allt, fokusera på fotbollen, be hockeyn dra åt helvette etcetera. Samtidigt tror och hoppas jag att det finnas andra som lever efter devisen - alltid oavsett! Det är er jag sätter min tro till, det är i era händer jag lägger vår sköld och dess framtid.
Vägen hem börjar nu - tillsammans kan vi göra det!
I går på Hovet var vi några som talade om vad vi skulle kunna göra – kanske föddes det något nytt och bra där bland ångesten, ilskan och tårarna. Det lär i så fall märkas…
Jag lämnar tråden öppen för tankar och idéer om hur vi skapar bästa möjliga föreutsättningar för föreningen vi älskar och de spelare som nästa år skall representera vår sköld på isen.