Det är en mycket intressant och viktig frågeställning Anteckningsblock lyfter. Jag skall försöka ge mitt högst personliga (och säkert allt för långa) svar.
För det första tror jag det är viktigt att vi i vår bedömning av de sportsliga resultaten är lite realistiska. Efter de förutsättningar som rått kanske vi inte hade kunnat förvänta oss mycket annat än det vi nu ser. Målsättningen för säsongen var trots allt att hålla oss kvar i SHL.
Förutsättningarna att konkurera på lika villkor med kommundopade landsortsklubbar är, som vi alla vet, inte de bästa för en förening som verkar i en ishockeyfientlig kommun som inte investerat i en enda anläggning för ishockey sedan 2001 och som endast avsätter strax över 1,5 procent av sin driftsbudget till hela idrotten. Lägg därtill en kastastrofal arenasituation som innebär att intäkterna för föreningen effektivt hålls nere samtidigt som ett amerikanskt bolag tillåts göra stora vinster på driften av kommunens arena. Djurgården har också långt ifrån goda förutsättningar att bedriva effektiv träning då man bland annat saknar en egen träningsarena (alla har väl sett bilderna på hur vårt a-lag får kuska runt ombytta i buss till diverse isytor i förorterna för att överhuvudtaget få istid). Adera de orättvisa förutsättningar SHL beslutat om som de facto innebar att vårt utgångsläge redan när säsongen började var sex miljoner sämre än våra konkurrenters. Tar man allt detta i beaktande kanske de sportsliga resultatet varken är förvånande eller sämre än vi kan kräva.
Sammantaget blir min slutsats att det inte enbart eller främst är kortsiktiga lösningar vi ska fokusera på eller sträva efter. Min bild är i stället att alla goda krafter som vill Djurgården väl måste fokusera kraften på att i det korta perspektivet överleva samtidigt som vi tillsammans systematiskt och strukturerat arbetar för att långsiktigt förbättra de grundläggande förutsättningarna för en ny framgångsera (jag har personligen en ganska tydlig bild av vad ett sådant arbete borde innehålla och hur det borde bedrivas – men det är ämne för en annan tråd).
När vi konstaterat att de sportsliga resultaten kanske ligger i paritet med vad vi kan förvänta oss kan vi återgå till Anteckningsblocks huvudfråga kring varför så få kritiserar den sportsliga ledningen.
En anledning är nog att de allra flesta inser att de faktiskt har ganska lite koll. Det är lätt att sitta på ett forum på internet och såga spelare, ta ut laguppställningar och föreslå värvningar (jag själv gör det hela tiden), men när det verkligen gäller tror jag också att de flesta förstår att KG och Djurgårdens sportsliga ledning trots allt känner individerna i laget och laget som helhet bättre än alla oss andra tangentbordsproffs. Vi måste helt enkelt förlita oss på att de som är heltidsproffs på att hantera den sportsliga verksamheten gör detta på bästa sätt utifrån de förutsättningar som råder. Att kräva snabba avgång i ledarstaben kanske trots allt är mindre viktigt än att fokusera på (återigen) de långsiktiga förutsättningarna – att vi fostrar nya bra ledare och att vi hela tiden bygger långsiktigt bättre förutsättningar för att den sportsliga ledningen ska ha möjlighet att bedriva en framgångsrikt sportslig verksamhet.
En annan anledning är nog också att många av oss inte tror att ett högljutt protesterande på läktare eller annorstädes just nu gynnar lagets sportsliga resultat. Hur mycket kan vi påverka det sportsliga resultatet genom att kritisera den sportsliga ledningen eller kräva styrelsens avgång just nu? I ett läge när vi hänger på gärdesgården är det viktigare än någonsin att stötta laget på isen. Vi behöver inte mer turbulens på läktarna eller vid sidan av isen just nu – det kan vi ta senare och i andra former – om vi inte är nöjda med resultaten. Just på denna punkt tror jag att en stor del av svaret spå ursprungsfrågan står att finna; de allra flesta av oss tror och inser att det just nu är viktigare att stötta grabbarna på isen för att få en bra avslutning på serien än att kritisera den sportsliga ledningen. Denna uppfattning styrks väl också av empiriska erfarenheter i vårt geografiska närområde. Se på skräckexemplet AIK – hur mycket bättre har de presterat på isen sedan den sportsliga ledningen och hela styrelsen kastades ut?
Detta leder mig över till ytterligare två viktiga dimensioner varav den första är att
intresset att vara med och påverka
på riktigt tycks vara ganska lågt. Jag är alltid lika förvånad över dels hur få människor som faktiskt enagerar sig och kommer på årsmöten och annat samt att många av de som faktiskt kommer inte är särskilt konstruktiva eller lösningsorienterade. Med tanke på hur omfattande och ibland höga åsikterna är borde intresset för att delta föreningsverksamheten vara avsevärt mycket högre. Är intresset lågt för att vara med att påverka, och detta är den andra dimensionen, så är det ännu färre som tycks beredda att inte bara kritiseera och påverka utan också
arbeta ideellt och ge av sin tid. Många verkar ha åsikter på vilka som ska bort – men få har konkreta alternativ till ersättare och ännu färre verkar ha viljan att offra den tid och det engagemang som krävs för att ta ansvar och vara med och arbeta i föreningen själva. Djurgården är en förening – det är vi medlemmar som nominerar personer till valbredningen och det är vi som sedan har att ta ställning på årsmötet. Var och en av oss har också möjlighet att ställa sig själv till förfogande och väljas. Makten är vår och ingen annans, men med denna makt borde också ett ansvar följa.
För att
sammanfatta och försöka ge ett svar på Anteckningsblocks huvudfråga varför så få kritiserar den sportsliga ledningen just nu så tror jag att svaret är:
- De sportsliga resultaten är kanske inte år så dåliga i relation till förutsättningar och målbild.
Djurgårdens huvudproblem är kanske inte de svaga sportsliga resultaten på kort sikt utan i stället de långsiktiga förutsättningarna för att bygga upp en framgångsrik verksamhet.
Tiden att kritisera den sportsliga ledningen är kanske inte inne i ett läge då laget behöver allt stöd de kan få för att leverera på isen.
Det finns en diskrepans mellan åsikter och synpunkter utrycka på läktaren och internet å ena sidan och en genuin vilja att engagera sig, utöva medlemsinflytande, avsätta tid och arbeta hårt för att bidra.
Personligen har jag massor av åsikter samtidigt som jag har stor respekt för de människor i styrelse, kansli och sportslig ledning som arbetar hårt och gör sitt bästa för att det ska gå bra för Djurgården. Jag tror inte att lösningen på våra problem är att kuppa ut styrelsen och/eller att avsätta den sportsliga ledningen.
Jag tror att lösningen på våra problem är att bredda och komplettera den nuvarande styrelsen, bevara och förädla det som är bra och samtidigt föda in nya tankar och perspektiv. Detta går dock bara att göra om människor inte bara tycker eller kräver utan i stället är bredda att ställa upp, engagera sig och faktiskt ytterst själva ge av sin tid och arbeta hårt.
Personligen har jag gjort vad jag kunnat genom att vara med och dra i gång ”Rädda Otto”, ”Djurgårdshjälpen” och ”#Fairplay2014”. Jag var också med och startade IDH som numera slagits samman med fotbollens DNA där jag också fortsätter att vara engagerad. För mig har det varit berikande och roligt att bidra på marginalen till förmån för Djurgården och jag önskar att fler fick uppleva detta. Samtidigt så har mitt engagemang också fått mig att inse att det behövs så mycket mer än att kritisera och kräva folks avgång om Djurgården skall tillbaks till toppen igen. Det som krävs är hårt och fokuserat arbete under många år för att i grunden förändra förutsättningarna för att bedriva elithockeyverksamhet i Stockholm. På den resan behövs vi alla!
