Självklart är det så, om det aldrig påpekas är det svårt att lära folk och vissa saker måste ju faktiskt rytas till mot när man ser. Jag säger bara att jag tror att man måste förstå att det ändå är något, oavsett om man är aldrig så god i tonen, som har begränsad effekt när syftet är att t.ex få folk att inte överanvända Heaven-ramsan. Prat är aldrig lika effektivt som handling. Det var inte för att någon sa att Heaven-ramsan var bra som den fastnade, det var för att UCS höll ut ett så bra drag att tillslut kunde alla den och alla ville sjunga den - det blir en snöbollseffekt i så att ju bättre drag, ju fler fågelholkar börjar sjunga också fortsätter den goda cirkeln. Man måste "bara" nå den kritiska brytpunkten. Prat allena kommer aldrig råda bot på det, för på samma sätt kommer det alltid finnas några som tror att det är en skitsmart idé att starta igång den. Det kommer alltid finnas folk som vill åt det där draget de upplevt, och därför tror jag att i handling visa att andra låtar vid rätt tillfälle och situation ur vårt rika sångarkiv kan vara minst lika mäktigt är det enda hållbara sättet att få till en bra variation. I längden gäller det den mesta av läktarkultur - det är effektivare att visa varför våra normer ser ut som de gör genom att illustrera vilket gott utfall de ger, snarare än att diskutera och tillrättavisa oinsatta utifrån dem.Skidlöparn skrev:Så länge man håller god ton här är det väl bara bra att påpeka uppenbara fel som man ser/hör i klacken? Det är precis sånt som skapar en större kunskap om hur mer/bättre tryck skapas.BOMBOM BOUCHARD skrev:Bra tankar, gillar det du skriver.sm910 skrev: Text
Till de som gnäller på nuvarande klacken:
Vore det bättre helt utan personer i klacken? Helt tyst?
De behöver ju liksom alla andra bra förebilder som kan visa vägen.
Det får de ju främst genom att få vara nära och lyssna i klacken på erfarna och kompetenta klackpersoner.
När man diskuterar dessa känsliga frågor är det väl bäst att tillägga att jag verkligen älskade och njöt av draget mot Timrå. Det är ju så man skulle vilja ha det alltid.
Men som ni säger är det viktigaste just nu att hela klacken sjunger (ska inte detta vara givet om man står i klacken?!) och inte klappar. Klappandet får sittplats stå för om det inte är ramsor som vi alla uppenbart ska klappa i, som "Alla vi som älskar DIF klappar nu".
Blir det dessutom för mycket prat i förhållande till handling från de som vill sprida sina normer, upplevs det lätt som elitistiskt och glädjedödande. Folk vill bidra, folk (och spelare, bara kolla gutercam på sidan) upplever trots allt relativ feststämning just nu, men i avsaknad av en läktarkultur och organiserad styrning varken kommer eller kan vi ju förvänta oss att folk ska greppa vad vi tycker är sunt förnuft på läktarna. Upplevs det då som ett allt för starkt minerat område med mest tillrättavisningar och tabun dödar det tillslut mångas lust att bidra helt istället. Det betyder inte att det är fel att konstruktivt diskutera eller prata med folk på plats om vad man tycker är lämpligt, det betyder bara att det kan vara värt att tänka på ration snack:handling när vi vill bygga och etablera en kultur. Den ration är rätt usel just nu bland många av oss, varför jag tror att våga sjunga högt och tydligt där vi nu ofta mumlar är det viktigaste vi kan förändra och förbättra.
Skämt åsido, kul för pojkarna, mer sånt!