minns året 1994 och hittade den här artikeln på gnagets hemsida när jag surfa runt lite...lite väl svart och gul artikel men men;]......det är så man får en tår i ögat...det var ju SÅ nära!!
saxat från gnagets hemsida skrev:
Kvalserien, match 6
AIK-Bodens IK 3-0 (1-0, 2-0, 0-0)
Fredag 15 april 1994, kl 19:00
AIK:s miracle on ice
Idag är det 10 år sedan den mest klassiska matchen som AIK någonsin har spelat. Klockan 22 ikväll har det alltså gått 10 år = 3653 dagar = 87672 timmar = 5260320 minuter = 315619200 sekunder sedan Rolf Ridderwalls sista räddning för AIK. En räddning som gjorde "Riddarn" till en stor AIK-hjälte efter att innan dess varit betraktad som något som katten släpat in.
Det finns matcher man glömmer snabbt, det finns matcher man önskar att man kunde glömma och det finns matcher man ALDRIG glömmer. Matchen AIK-Bodens IK den 15/4-1994 tillhör definitivt den sista kategorin. När jag begav mig till Globen denna fredagseftermiddag kunde jag aldrig ana att denna match fortfarande skulle ge rysningar och tårar i ögonen hela 10 år senare, men så blev det...
Men låt oss börja i Norrköping två kvällar tidigare. För mig är även detta en klassisk match. AIK spelade mycket bra mot IK Vita Hästen och borde ha gjort mer än ett mål. Jackson Penney gav AIK ledningen och den höll laget tills det återstod 2:33 minuter. Då kvitterade Rickard Rauge och AIK hamnade i ett slags chocktillstånd. Med dryga halvminuten kvar av matchen trodde jag inte mina ögon. AIK spelade i anfallszon och Rolf Ridderwall begav sig mot båset för att sätta in en anfallare till. Jag kan knappt andas när jag ser detta, en poäng räcker ju för att AIK ska ha chansen i sista omgången. Noll poäng och drömmen om Elitserien hade tagit slut denna kväll i Himmelstalundshallen. När "Riddarn" närmade sig AIK:s bås så får hemmalagets Pontus Molander tag i pucken och åkte fri mot AIK-målet. Ridderwall såg dock situationen tidigt och backade tillbaks in i mål och gjorde en benparad på Molanders avslut med ca 20 sekunder kvar. En grymt viktig räddning som både glömts bort i AIK-historien samt betydde att matchen slutade 1-1.
Fredag 15/4 kl 19:02 i Stockholm Globe Arena. Pucken släpptes av domare Roger Öberg, som skulle spela en mer avgörande roll i denna match än vad han troligen hoppats. Publiken var med på noterna från första stund och hjälpte spelarna framåt. Förutsättningarna var att om AIK vann med minst tre måls marginal så var laget i Elitserien, annars skulle platsen gå till Bodens IK.
AIK började matchen aggresivt och tog kommandot direkt, här skulle chansen till en snabb comeback till Elitserien tas. Ex-bodensaren Morgan Samuelsson var en av de piggare i Gnaget denna kväll. Efter drygt 11 minuter så stressade Dick Tärnström tillsammans med Patric Englund Bodens, och numera Detroit Red Wings demolition man, Tomas Holmström så att denna slog en blindpass rakt ut i mittzon. Där fångade Morgan Samuelsson upp pucken och förlängde den till Tommy Lehmann som majestätiskt gled in i Bodens zon och sköt in 1-0 till vänster om målvakten Olov Modig. Stort, stort jubel i den välfyllda Globen och det gick här och nu upp för spelare och publik att det här var fullt möjligt. Historia var på väg att skrivas.
I den andra perioden fortsatte AIK att med stor aggresivitet störa Boden och när klockan närmade sig fem spelade minuter fick Jackson Penney och Tomas Strandberg fram pucken till Rikard Franzén som kom inglidande mot mål. "Frazze" sköt ett löst skott som Modig inte kunde hålla utan returen gick snett upp till vänster där Mats Lindberg med en snygg bredsida sparkade fram den till Franzén som 2-3 meter från mål kunde sprätta upp pucken i nättaket. "Frazze" fick glädjefnatt och hoppade upp mot plexiglaset. Knappt hade publikjublet för 2-0 lagt sig förrän Tommy Lehmann bröt ett uppspel från Jan-Ove Mettävainio i mittzon och spelade pucken in i anfallszon. Pucken touchade Igor Matushkin och letade sig fram till Morgan Samuelsson. "Mogge" kom ensam mot målvakt Modig och satte 3-0 distinkt mellan benen. Alla AIK-spelare kastade sig över Morgan och ett öronbedövande jubel fyllde Globen. AIK var nu i Elitserien, man hade skaffat sig den marginal som behövdes.
Efter 3-0 så började Boden att spela mer offensivt samtidigt som AIK började bli lite stillastående. Boden hade ett par chanser att reducera, men AIK höll undan till en välbehövlig periodvila.
Den tredje perioden blev en enda lång pina. Boden hade ett par riktigt heta tillfällen att göra 3-1 vilket hade gett dom en plats i Elitserien 1994-95. Efter 15:35 tog Torgny Bendelin Time Out för att lugna ner spelarna och ge de sista defensiva direktiven. Bara 20 sekunder senare fick Vesa Kangas ett friläge, men Jackson Penney lyckades störa honom såpass mycket att han inte ens fick iväg ett skott mot mål. Det märktes nu att det inte bara var jag som var nervös. Hela Globen höll på att kollapsa av nervositet. Kristian Gahn var efter 16:45 nära att lugna alla AIK:are, men hans backhandslyftning gick över det tomma Boden-målet. Det var nu bara 1:28 kvar tills det värsta jag upplevt på en idrottsarena...
Efter 18:13 av den tredje perioden inträffade den stora kalabaliken. Boden hade lyft ner spelet bakom AIK:s mål när Rikard Franzén helt plötsligt cross-checkar bort AIK-målet. Domare Roger Öberg signalerade direkt för utvisning på "Frazze", som åker till utvisningsbåset. Efter en intern konversation domarna emellan så åker Öberg till sekretariatet och ställer sig i motståndarnas utvisningsbås för att läsa regelboken. Ingen på läktarplats förstår vad som pågår. Efter att ha bläddrat i regelboken i några sekunder så åker han ut på isen och korslägger armarna över huvudet. Straff!?!?!? Jag tittade mig runtomkring på läktaren för att förstå vad som hände. Straff!?!?!? Speakern förkunnade att Bodens IK hade tilldömts straff och publiken löpte amok. Ingen förstod någonting och det gick knappt att andas på läktarplats. Allt som tänkas kan hamnar på isen och domarna beslutade sig för att isen skulle spolas om. Spelarna och domarna lämnade isen och publiken kastas mellan att peppa Ridderwall till att skrika ut sin avsky mot domaren. Det är en kuslig stämning i Globen.
Jag är i det närmaste panikslagen och går in på toaletten för att skölja ansiktet med iskallt vatten, något jag tillbringar fem minuter med. Tillbaka på min plats så ser jag spelarna komma in på isen igen. "Riddarn" stretchade lite extra innan han tog plats i målet. Ulf Sandström var utsedd till straffskytt och han hade gjort mål på samtliga sina straffar tidigare under säsongen. Sandström åkte ett extra varv innan han tog tag i pucken. Nästan hela Globen stod upp och bjöd på en orkanartad visselkonsert. Jag vet inte hur många tankar jag hann tänka medan han åkte med pucken mot AIK-målet, med det var många kan jag lova. Ljudet i Globen var öronbedövande och ingen av de som var där denna kväll kan ha upplevt något liknande oväsen under ett idrottsevenemang, varken före eller efter denna kväll. Ulf Sandström försökte sätta pucken mellan benen på Ridderwall, men "Riddarn" slajdade och räddade pucken med klubban. Folk blir som galna på läktaren och kastade sig om halsen om varandra samtidigt som "Riddarn" fick 19 lagkamrater på sig.
Det återstod dock 1:47 och Boden försökte förtvivlat att skapa något, det enda som hände var att Vesa Kangas visades ut för slashing med 36 sekunder kvar. AIK höll undan och gick till Elitserien. Klockan stod på 22:03 när slutsignalen ljöd och publiken invaderade isen för att hylla AIK-spelarna. Själv är jag mer eller mindre färdig för att läggas in på vilohem, men lyckas att ta mig till den stora segerfesten på Berns på kvällen.
AIK-Bodens IK den 15/4-1994 är en helt fantastisk match som för alltid kommer att beröra alla som var där. Jag tackar alla spelare och ledare för detta minne. Det var en magisk kväll när AIK gjorde sitt eget "miracle on ice".
in loving memory :(